1Danach sah ich vier Engel an den äußersten Enden der Erde stehen. Sie hinderten die Winde aus den vier Himmelsrichtungen daran, über das Land, das Meer und die Bäume zu blasen.2Und von da, wo die Sonne aufgeht, sah ich noch einen anderen Engel herkommen, der das Siegel des lebendigen Gottes trug. Er rief den vier Engeln, denen Gott die Macht gegeben hatte, der Erde und dem Meer Schaden zuzufügen, mit lauter Stimme zu:3„Verwüstet weder das Land noch das Meer und richtet auch an den Bäumen noch keinen Schaden an! Erst müssen wir allen, die Gott gehören und ihm dienen, sein Siegel auf die Stirn drücken.“4Ich hörte, wie viele Menschen das Siegel bekamen: Es waren 144.000 aus allen Stämmen Israels:512.000 aus Juda, 12.000 aus Ruben, 12.000 aus Gad,612.000 aus Ascher, 12.000 aus Naftali, 12.000 aus Manasse,712.000 aus Simeon, 12.000 aus Levi, 12.000 aus Issachar,812.000 aus Sebulon, 12.000 aus Josef, 12.000 aus Benjamin.
Die Menschenmenge vor dem Thron Gottes
9Danach sah ich eine riesige Menschenmenge aus allen Stämmen und Völkern, Sprachen und Kulturen. Es waren so viele, dass niemand sie zählen konnte. Sie standen mit Palmzweigen in den Händen weißgekleidet vor dem Thron und dem Lamm10und riefen mit lauter Stimme: „Die Rettung kommt von unserem Gott, von dem, der auf dem Thron sitzt, und dem Lamm!“11Und alle Engel, die rings um den Thron herum standen, um die Ältesten und die vier mächtigen Wesen, warfen sich mit dem Gesicht auf dem Boden vor dem Thron nieder und beteten Gott an.12„Amen!“, sagten sie.
„Anbetung, Ehre und Dank, / Herrlichkeit und Weisheit, / Macht und Stärke / gehören ihm, unserem Gott, / für immer und ewig! / Amen!“13Dann fragte mich einer der Ältesten: „Weißt du, wer diese weißgekleideten Menschen sind und woher sie kommen?“14Ich erwiderte: „Du musst es mir sagen, mein Herr, du weißt es.“ Er sagte: „Diese Menschen haben die größte Bedrängnis überstanden, die es je gegeben hat. Sie haben ihre Gewänder gewaschen und im Blut des Lammes weiß gemacht.15Darum stehen sie vor dem Thron Gottes und dienen ihm Tag und Nacht in seinem Tempel. Und der, der auf dem Thron sitzt, wird ihnen seine Gegenwart schenken.16Sie werden keinen Hunger mehr haben und auch Durst wird sie nie mehr quälen. Die Sonne wird nicht mehr auf sie herabbrennen und auch keine andere Glut.17Denn das Lamm, das mitten auf dem Thron sitzt, wird sie weiden und zu den Quellen führen, wo das Wasser des Lebens ist. Und Gott wird jede Träne von ihren Augen abwischen.“
1Sedan fick jag se fyra änglar stå vid jordens fyra hörn, och de hindrade de fyra vindarna från att blåsa över jorden, över havet eller mot något träd.2Jag fick också se en annan ängel komma upp från öster, och han hade med sig den levande Gudens sigill. Han ropade högt till de fyra änglarna, som hade fått makt att skada jorden och havet:3”Skada inte jorden, havet eller träden förrän vi har märkt vår Guds tjänare med ett sigill på pannan.”4Jag fick höra hur många som hade blivit märkta med sigill. Det var 144 000,[1] och de kom från alla Israels stammar:512 000 från Judas stam var märkta med sigill, 12 000 från Rubens stam, 12 000 från Gads stam,612 000 från Ashers stam, 12 000 från Naftalis stam, 12 000 från Manasses[2] stam,712 000 från Simons stam, 12 000 från Levis stam, 12 000 från Isaskars stam,812 000 från Sebulons stam, 12 000 från Josefs stam och 12 000 från Benjamins stam.
Den stora skaran hyllar Gud och Lammet
9Sedan fick jag se en stor skara människor som ingen kunde räkna. De var från alla folk och stammar och länder och språk, och de stod inför tronen och Lammet, klädda i vita dräkter och med palmkvistar i sina händer.10De ropade högt: ”Frälsningen finns hos vår Gud, han som sitter på tronen, och hos Lammet.”11Alla änglarna stod runt tronen och runt de himmelska ledarna och de fyra levande varelserna, och de föll ner på sina ansikten inför tronen och tillbad Gud12och sa: ”Amen. Pris, härlighet, vishet och tacksägelse, ära, makt och kraft tillhör vår Gud i all evighet. Amen.”13Sedan frågade en av de äldste mig: ”Dessa som är klädda i vita dräkter, vilka är de, och varifrån kommer de?”14”Min herre”, svarade jag, ”du är den som vet det.” Då sa han till mig: ”Det är de som kommer ur det stora lidandet. De har tvättat sina dräkter rena och gjort dem vita i Lammets blod.[3]15Det är därför de står här inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel. Han som sitter på tronen ska slå upp sitt tält över dem.16De ska aldrig mer gå hungriga eller törstiga, och varken solen eller någon annan brännande hetta ska skada dem.17För Lammet, som står mitt för tronen, ska vara deras herde och leda dem till källorna med livets vatten[4]. Och Gud ska torka alla tårar från deras ögon.”