1Bel[1] hat sich gebeugt, Nebo[2] krümmt sich nieder; / ihre Bilder werden weggeschleppt und auf Lasttiere gepackt. / Eine Last sind eure Götzenbilder für das erschöpfte Vieh.2Sie krümmen sich, brechen in die Knie; / sie können die Last nicht retten / und ziehen selbst in die Gefangenschaft.3„Ihr Nachkommen Jakobs, hört auf mich, / du Überrest von Israel! / Ich habe euch getragen, seit es euch gibt, / ihr seid mir aufgebürdet von Mutterleib an.4Bis in euer Greisenalter bin ich es, der euch trägt. / Bis ihr alt und grau geworden seid, schleppe ich euch. / Ich habe es bisher getan und werde es auch künftig tun. / Ich selbst belade mich und werde euch retten.5Mit wem wollt ihr mich vergleichen, / neben wen stellt ihr mich? / Wem wollt ihr mich ähnlich machen, / mich anpassen zum Vergleich?6Da schütten sie Gold aus ihrem Beutel, / wiegen Silber auf der Waage ab, / bezahlen einen Goldschmied, dass er einen Gott daraus macht. / Vor dem bücken sie sich dann und werfen sich hin.7Sie heben ihn auf ihre Schultern, / tragen ihn umher und stellen ihn wieder an seinen Platz. / Dort steht er dann und rührt sich nicht. / Ruft man um Hilfe, antwortet er nicht; / er rettet niemand aus der Not.8Denkt daran und achtet darauf, / besinnt euch, ihr Treulosen!9Denkt an das, was früher war, von Urzeiten her: / Ja, ich bin Gott und keiner sonst. / Es gibt keinen Gott, der mir gleicht.10Von Anfang an habe ich den Ausgang gezeigt, / lange im Voraus die ferne Zukunft vorhergesagt. / Meine Pläne verwirkliche ich, / und was ich mir vornehme, das tue ich auch.11Ich rufe den Adler aus dem Osten, / den Mann aus dem fernen Land, der meinen Plan ausführt. / Ja, ich habe es gesagt und lasse es auch so kommen. / Ich habe es geplant, und ich führe es aus.12Hört her, ihr Starrköpfe, / die fern sind von dem, was recht ist vor Gott.13Ich bringe euch die Gerechtigkeit, / sie ist nicht mehr fern, / meine Rettung verspätet sich nicht. / Zion gebe ich meine Hilfe / und Israel meine strahlende Pracht.“
1Bel sjunker ner, Nebo faller, deras gudabilder förs bort på lastdjur och boskap. Dessa som ni burit är en belastning, en börda för den trötte.2De sjunker ner och faller tillsammans, oförmögna att rädda bördan, och själva går de i fångenskap.3”Hör på mig, Jakobs släkt, ni som finns kvar i Israel och som jag haft omsorg om sedan ni föddes, burit ända från er tillblivelse.4Jag är densamme ända fram till er ålderdom, jag ska bära er när ert hår grånar. Jag har skapat er och ska också sörja för er. Jag ska uppehålla er och rädda er.5Vem kan ni jämföra mig med och likna mig vid? Vem kan ni finna som är lik mig och kan jämföras med mig?6Några häller ut guld ur sin påse, väger upp silver på vågen, lejer en guldsmed som tillverkar en gud, och sedan faller man ner och tillber den.7De lyfter den på axeln och bär den, ställer ner den på sin plats, och där står den oförmögen att röra sig. Om man ropar till den får man inget svar. Den kan inte rädda någon ur hans nöd.8Tänk på detta, begrunda[1] det, lägg det på minnet, ni överträdare.9Kom ihåg det förgångna, för jag är Gud, och det finns ingen Gud lik mig.10Jag berättar i förväg vad som kommer att hända, förutsäger det som ännu inte har skett. Jag säger: Mina planer står fasta, och jag gör allt vad jag vill.11Jag kallar på en rovfågel från östern, en man som ska fullfölja min plan. Det jag har sagt ska jag genomföra, det jag har planerat kommer jag att göra.12Lyssna på mig, ni envisa människor, ni som är fjärran från rättfärdigheten.13Jag låter min rättfärdighet närma sig, den är inte långt borta, och min räddning dröjer inte. Jag ger Sion räddning, min härlighet åt Israel.