1Folket i landet gjorde Josias son Joachas till kung efter honom i Jerusalem. (2 Kung 23:31)2Joachas var tjugotre år när han blev kung, och han regerade tre månader i Jerusalem.3Kungen av Egypten avsatte honom i Jerusalem och krävde av landet tre och ett halvt ton silver och trettiofem kilo[1] guld i skatt.
Jojakim regerar i Juda
4Egyptens kung insatte Joachas bror Eljakim till kung över Juda och Jerusalem och ändrade hans namn till Jojakim. Neko förde hans bror Joachas till Egypten. (2 Kung 23:36)5Jojakim var tjugofem år när han blev kung, och han regerade i elva år i Jerusalem. Han gjorde det som var ont i HERRENS, sin Guds, ögon.6Nebukadnessar, kungen i Babylon, anföll honom och förde honom i bojor till Babylon.7Nebukadnessar tog också med sig föremål från HERRENS hus till Babylon och ställde upp dem i sitt tempel där.8Jojakims historia i övrigt och allt det avskyvärda han gjorde och befanns skyldig till finns nedtecknat i boken om Israels och Juda kungar. Hans son Jojakin blev kung efter honom.
Jojakin regerar i Juda
9Jojakin var arton[2] år när han blev kung, och han regerade i tre månader och tio dagar. Han gjorde det som var ont i HERRENS ögon. (2 Kung 24:8)10Vid årsskiftet lät kung Nebukadnessar hämta honom och förde honom till Babylon, samtidigt som de dyrbara föremålen från HERRENS hus. Han gjorde hans bror Sidkia till kung över Juda och Jerusalem.
Sidkia regerar i Juda
11Sidkia var tjugoett år när han blev kung, och han regerade i elva år i Jerusalem. (2 Kung 24:18; Jer 52:1)12Han gjorde det som var ont i HERRENS, sin Guds, ögon för han ödmjukade sig inte för profeten Jeremia, som talade på HERRENS uppdrag.13Han gjorde också uppror mot kung Nebukadnessar, som hade låtit honom svära en ed vid Gud. Han var envis och motspänstig och ville inte omvända sig till HERREN, Israels Gud.14Alla de ledande bland prästerna och folket blev mer och mer otrogna och följde andra folks avskyvärda seder och bruk. De orenade HERRENS hus som han hade helgat i Jerusalem.
Templet förstörs och exil
15HERREN, deras fäders Gud, sände gång på gång varningar till dem genom sina sändebud, för han hade medlidande med dem och sitt tempel. (2 Kung 25:1; Jer 39:1; Jer 52:4)16Men de förolämpade Guds sändebud, föraktade hans ord och hånade hans profeter, tills HERRENS vrede mot sitt folk blev så stor att det inte längre fanns någon räddning.17Han lät den kaldeiske kungen anfalla dem och döda deras unga män med svärd i helgedomen. Han skonade varken unga män eller kvinnor, gamla eller åldersstigna. Alla gav han i Nebukadnessars våld.18Alla föremålen från Guds hus, både stora och små, och skatter från både HERRENS hus och kungens och furstarnas skatter, allt förde han till Babylon.19De satte eld på Guds hus, rev ner Jerusalems murar, brände alla palatsen och förstörde allt av värde.20Resten, som överlevt svärdet, förde han bort i fångenskap till Babylon. De fick bli hans och hans söners slavar, ända tills perserna kom till makten,21för att HERRENS ord genom profeten Jeremia skulle uppfyllas, tills landet fått gottgörelse för sina sabbater. Hela den tid landet låg öde hade det sabbatsvila, tills sjuttio år hade gått.
Kung Kyros låter folket återvända
22Under den persiske kungen Kyros första regeringsår, ingav HERREN Kyros tanken att sända ut en förordning som skulle förkunnas över hela hans rike, både skriftligt och muntligt, detta för att Herrens ord genom Jeremia skulle uppfyllas: (Esr 1:1)23”Så säger Kyros, kung av Persien: ’HERREN, himlens Gud, har gett mig alla jordens riken, och han har befallt mig att bygga ett tempel åt honom i Jerusalem i Juda. Vem det än är bland er som tillhör hans folk – må HERREN, hans Gud, vara med honom!’ ”[3]