1För körledaren, enligt gittit. Av Asaf.2Jubla högt inför Gud, vår styrka! Höj glädjerop till Jakobs Gud!3Stäm upp musik och slå på trummor, spela på ljuvliga lyror och harpor!4Stöt i horn vid nymånadsfester och vid fullmåne på vår högtidsdag.5För det är en föreskrift för Israel, en bestämmelse av Jakobs Gud.6Han bestämde det till en förordning åt Josef när han drog ut ur Egyptens land. Jag hörde ett språk som jag inte förstod.[1]7”Jag lyfte bördan från hans axlar, och hans händer befriades från korgen.8Du ropade i din nöd, och jag räddade dig. Jag svarade från åskmolnet, och jag prövade dig vid Merivas vatten. Séla9Hör mitt folk, jag vill varna dig! Israel, om du bara ville lyssna!10Hos dig får inte finnas någon främmande gud, och du får inte tillbe någon utländsk gud.11Jag är HERREN, din Gud, som förde dig ut ur Egypten. Öppna din mun, och jag kommer att fylla den.12Men mitt folk lyssnade inte på mig. Israel vill inte ha med mig att göra.13Därför lät jag dem gå sina egna hårdhjärtade vägar och leva som de själva ville.14Om mitt folk ändå ville lyssna på mig, ack, om Israel ville följa min väg!15Då skulle jag snabbt besegra deras fiender och ingripa mot deras ovänner.16De som hatar HERREN skulle tvingas krypa inför honom och deras straff vara för evigt.[2]17Men mitt folk skulle jag låta äta det finaste vete och mätta dem med honung ur klippan.”
1Von Asaf, vorzusingen, auf der Gittit.2Singet fröhlich Gott, der unsre Stärke ist, jauchzet dem Gott Jakobs!3Stimmt an den Gesang und lasst hören die Pauken, liebliche Zithern und Harfen!4Blaset am Neumond die Posaune, am Vollmond, am Tag unsres Festes! (3 Mos 23:24)5Denn das ist eine Satzung für Israel und eine Ordnung des Gottes Jakobs.6Das hat er zum Zeugnis gesetzt für Josef, als Er auszog wider Ägyptenland. Eine Sprache höre ich, die ich bisher nicht kannte:7»Ich habe ihre Schultern von der Last befreit, und ihre Hände wurden den Tragkorb los. (2 Mos 6:6; Jes 9:3)8Als du mich in der Not anriefst, half ich dir heraus und antwortete dir aus Wolke und Donner und prüfte dich am Haderwasser. Sela. (2 Mos 17:2; 2 Mos 17:7; 2 Mos 19:16; 4 Mos 20:13)9Höre, mein Volk, ich will dich ermahnen. Israel, du sollst mich hören!10Kein andrer Gott sei unter dir, und einen fremden Gott sollst du nicht anbeten! (2 Mos 20:2)11Ich bin der HERR, dein Gott, / der dich aus Ägyptenland geführt hat: Tu deinen Mund weit auf, lass mich ihn füllen!12Aber mein Volk gehorcht nicht meiner Stimme, und Israel will mich nicht.13So hab ich sie dahingegeben in die Verstocktheit ihres Herzens, dass sie wandeln nach eigenem Rat.14Wenn doch mein Volk mir gehorsam wäre und Israel auf meinem Wege ginge!15Dann wollte ich seine Feinde bald demütigen und meine Hand gegen seine Widersacher wenden!16Und die den HERRN hassen, müssten sich vor ihm beugen, aber Israels Zeit würde ewiglich währen,17und ich würde es mit dem besten Weizen speisen und mit Honig aus dem Felsen sättigen.« (5 Mos 32:13)