Psalm 73 | nuBibeln :: ERF Bibleserver

nuBibeln

Den gudlöses kortvariga framgång och den rättfärdiges eviga lön

1 En psalm av Asaf. Gud är sannerligen god mot Israel, mot dem som har rena hjärtan. 2 Men jag höll på att snava, mina fötter höll på att tappa fästet. 3 Jag var avundsjuk på de högmodiga då jag såg de gudlösas framgång. 4 De slipper svårigheter ända fram till sin död, de är friska och välmående. 5 De råkar inte i människans nöd och plågas inte som andra. 6 Därför är högfärd deras halsband, och våld deras kläder. 7 Ur deras fetma tittar ögonen fram, deras fantasier har ingen gräns. 8 De talar föraktfullt och ondsint. De är högfärdiga och förtrycker andra. 9 De gör anspråk på himlen och talar som om de ägde jorden. 10 Så återvänder hans folk dit och suger åt sig mängder av vatten.^[1] 11 De frågar: ”Hur kan Gud veta? Skulle den Högste ha den kunskapen?” 12 Så är det med de gudlösa, ostörda ökar de alltid sin rikedom. 13 Förgäves har jag hållit mitt hjärta rent och tvättat mina händer i oskuld. 14 Jag har plågats dagen lång, bestraffats var morgon. 15 Om jag hade sagt: ”Så vill jag tala”, skulle jag ha varit en förrädare mot dina barns generation. 16 När jag försökte förstå detta var det alltför mödosamt för mig, 17 tills jag kom in i Guds helgedom och insåg hur det går med dessa till slut. 18 Du låter dem vandra på en hal väg, störtar dem i fördärvet 19 och plötsligt går de under. De tar en ände med förskräckelse. 20 Det blir som när man vaknar ur en dröm: Du, Herre, reser dig och föraktar dem som om de vore fantasier.^[2] 21 När mitt hjärta var bittert och det sved inom mig, 22 då var jag oförnuftig och ovetande, som ett djur inför dig. 23 Ändå är jag alltid hos dig, och du håller min högra hand. 24 Du leder mig efter ditt råd, och sedan för du mig till härligheten^[3]. 25 Vem har jag i himlen utom dig? Och när jag har dig, önskar jag ingenting på jorden. 26 Min kropp och min själ kan tyna bort, men Gud är min inre klippa och min del för evigt. 27 Men de som är långt borta från dig kommer att förgås. Du förgör dem som inte är trogna mot dig. 28 Men det är gott för mig att vara nära Gud. Jag har gjort HERREN Gud till min tillflykt, och jag vill berätta om alla dina gärningar.

Lutherbibel 2017

från Deutsche Bibelgesellschaft

Anfechtung und Trost beim Glück des Frevlers

1 Ein Psalm Asafs. Gott ist dennoch Israels Trost für alle, die reinen Herzens sind. 2 Ich aber wäre fast gestrauchelt mit meinen Füßen; mein Tritt wäre beinahe geglitten. 3 Denn ich ereiferte mich über die Ruhmredigen, da ich sah, dass es den Frevlern so gut ging. (Job 21:7) 4 Denn für sie gibt es keine Qualen, gesund und feist ist ihr Leib. 5 Sie sind nicht in Mühsal wie sonst die Leute und werden nicht wie andere Menschen geplagt. 6 Darum prangen sie in Hoffart und hüllen sich in Frevel. 7 Sie brüsten sich wie ein fetter Wanst, sie tun, was ihnen einfällt. 8 Sie höhnen und reden böse, sie reden und lästern hoch her. 9 Was sie reden, das soll vom Himmel herab geredet sein; was sie sagen, das soll gelten auf Erden. 10 Darum läuft ihnen der Pöbel zu und schlürft ihr Wasser in vollen Zügen. 11 Sie sprechen: Wie sollte Gott es wissen? Wie sollte der Höchste etwas merken? (Ps 10:11) 12 Siehe, das sind die Frevler; die sind glücklich für immer und werden reich. 13 Soll es denn umsonst sein, dass ich mein Herz rein hielt und meine Hände in Unschuld wasche? (Mal 3:14) 14 Ich bin täglich geplagt, und meine Züchtigung ist alle Morgen da. 15 Hätte ich gedacht: Ich will reden wie sie, siehe, dann hätte ich das Geschlecht deiner Kinder verraten. 16 So sann ich nach, ob ich’s begreifen könnte, aber es war mir zu schwer, 17 bis ich ging in das Heiligtum Gottes und merkte auf ihr Ende. 18 Ja, du stellst sie auf schlüpfrigen Grund und stürzest sie zu Boden. 19 Wie werden sie so plötzlich zunichte! Sie gehen unter und nehmen ein Ende mit Schrecken. 20 Wie ein Traum verschmäht wird, wenn man erwacht, so verschmähst du, Herr, ihr Bild, wenn du dich erhebst. 21 Als es mir wehe tat im Herzen und mich stach in meinen Nieren, 22 da war ich ein Narr und wusste nichts, ich war wie ein Tier vor dir. 23 Dennoch bleibe ich stets an dir; denn du hältst mich bei meiner rechten Hand, (Rom 8:35) 24 du leitest mich nach deinem Rat und nimmst mich am Ende mit Ehren an. (Ps 49:16) 25 Wenn ich nur dich habe, so frage ich nichts nach Himmel und Erde. 26 Wenn mir gleich Leib und Seele verschmachtet, so bist du doch, Gott, allezeit meines Herzens Trost und mein Teil. (Ps 16:5) 27 Denn siehe, die von dir weichen, werden umkommen; du bringst um alle, die dir die Treue brechen. 28 Aber das ist meine Freude, dass ich mich zu Gott halte / und meine Zuversicht setze auf Gott den HERRN, dass ich verkündige all dein Tun.