1För körledaren, enligt ”Förbundstecknets lilja”[1], miktam. Av David, till undervisning,2när han var i strid med araméerna[2] i Naharajim och i Sova och Joav kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolvtusen man.3Gud, du har förkastat oss och brutit ner oss. Du har varit vred, men upprätta oss igen!4Du har skakat landet och fått det att rämna. Hela nu dess sprickor, för det bävar.5Du har låtit ditt folk erfara hårda ting, du har gett oss vin att dricka så att vi raglar.6Men åt dem som fruktar dig har du rest ett banér att fly till undan pilbågen. Séla7Befria dina älskade, rädda oss med din starka hand, hjälp oss.8Gud har talat i sin helgedom: ”Jag ska triumfera, dela ut Shekem och mäta upp Suckotdalen.9Gilead är mitt och Manasse är mitt, Efraim är min hjälm och Juda min spira.10Moab är mitt tvättfat, mot Edom ska jag kasta min sko, och över filistéerna ska jag höja ett segerrop.”[3]11Vem kan leda mig till den befästa staden? Vem kan leda mig till Edom?12Har inte du, Gud, förkastat oss och inte längre velat gå ut med våra härar?13Hjälp oss nu mot fienden, för människor kan inte rädda.14Med Gud på vår sida ska vi vinna, för han kommer att trampa ner våra fiender.
1Ein güldenes Kleinod Davids, vorzusingen, nach der Weise »Lilie des Zeugnisses«, zur Belehrung,2als er mit den Aramäern von Mesopotamien und mit den Aramäern von Zoba Krieg führte; als Joab umkehrte und die Edomiter im Salztal schlug, zwölftausend Mann. (2 Sam 8:3; 2 Sam 8:13; 2 Sam 10:13; 2 Sam 10:18)3Gott, der du uns verstoßen und zerstreut hast und zornig warst, tröste uns wieder;4der du die Erde erschüttert und zerrissen hast, heile ihre Risse; denn sie wankt.5Du ließest deinem Volk Hartes widerfahren, du gabst uns einen Wein zu trinken, dass wir taumelten. (Ps 75:9)6Du hast doch ein Zeichen gegeben denen, die dich fürchten, damit sie fliehen können vor dem Bogen. Sela. (2 Mos 17:15)7Dass deine Freunde errettet werden, dazu hilf mit deiner Rechten und erhöre uns! (Ps 108:7)8Gott hat in seinem Heiligtum geredet: Ich will frohlocken; ich will Sichem verteilen und ausmessen das Tal Sukkot;9Gilead ist mein, mein ist Manasse, / Ephraim ist der Schutz meines Hauptes, Juda ist mein Zepter. (1 Mos 49:10)10Moab ist mein Waschbecken, / meinen Schuh werfe ich auf Edom, Philisterland, jauchze mir zu!11Wer wird mich führen in die feste Stadt? Wer geleitet mich nach Edom?12Wirst du es nicht tun, Gott, der du uns verstoßen hast, und ziehst nicht aus, Gott, mit unserm Heer?13Schaff uns Beistand in der Not; denn Menschenhilfe ist nichts nütze.14Mit Gott wollen wir Taten tun. Er wird unsre Feinde zertreten.