1En psalm av Asaf[1]. Gud, HERREN Gud, har talat, och han kallar på jorden från öster till väster.2Från Sion i dess fullkomliga skönhet träder Gud fram i glans.3Vår Gud kommer, han håller inte tyst. En uppslukande eld går framför honom och en rasande storm omger honom.4Han kallar på himlen där ovan, och på jorden, för att döma sitt folk.5”Samla till mig mina fromma, som ingår ett förbund med mig genom offer.”6Himlarna förkunnar hans rättfärdighet, för Gud är den som dömer. Séla7”Lyssna, mitt folk, jag vill tala! Israel, jag vill vittna mot dig. Jag är Gud, din Gud.8Jag klagar inte på dina offer eller brännoffer, för dem har jag alltid framför mig.9Jag behöver inga tjurar från ditt stall eller bockar ur dina fållor,10för alla skogens djur är mina, likaså boskapen på de tusentals bergen.11Jag känner varje fågel i bergen och allt levande på marken är mitt.12Även om jag var hungrig, skulle jag inte säga det till dig, för hela jorden är min, och allt som finns på den.13Skulle jag äta kött från tjurar och dricka blod från bockar?14Offra tacksägelse åt Gud, och fullfölj vad du lovat till den Högste.15Ropa till mig i nödens tid, och jag ska befria dig, och du ska ära mig.”16Men till den gudlöse säger Gud: ”Varför rabblar du bara upp mina bud och talar om mitt förbund17du som hatar vägledning och vänder ryggen åt mina ord?18När du ser en tjuv, slår du dig ihop med honom, och du ger dig i lag med äktenskapsbrytare.19Du använder din mun till det onda och väver svek med din tunga.20Du talar illa om din bror och förtalar din mors son.21Detta har du gjort, och jag höll mig tyst. Du tänkte då att jag var som du. Men jag tänker gå till rätta med dig och låta dig se att jag straffar dig.22Lägg märke till detta, ni som glömmer Gud, för att jag inte ska slita er i stycken, och då kan ingen rädda er längre.23Den som offrar tacksägelse ärar mig, och den som vandrar på min väg ska jag låta se Guds frälsning.”
1Ein Psalm Asafs. Gott, der HERR, der Mächtige, redet und ruft der Welt zu vom Aufgang der Sonne bis zu ihrem Niedergang. (1 Krön 25:1)2Aus Zion bricht an der schöne Glanz Gottes. (Jes 62:1)3Unser Gott kommt und schweiget nicht. Fressendes Feuer geht vor ihm her und um ihn her ein gewaltiges Wetter.4Er ruft Himmel und Erde zu, dass er sein Volk richten wolle: (5 Mos 32:1; Jes 1:2)5»Versammelt mir meine Heiligen, die den Bund mit mir schlossen beim Opfer.« (2 Mos 24:4)6Und die Himmel werden seine Gerechtigkeit verkünden; denn Gott selbst ist Richter. Sela.7»Höre, mein Volk, lass mich reden; / Israel, ich will wider dich zeugen: Ich, Gott, bin dein Gott. (2 Mos 20:2)8Nicht deiner Opfer wegen klage ich dich an – sind doch deine Brandopfer immer vor mir. (1 Sam 15:22; Ps 40:7; Jes 1:11)9Ich will von deinem Hause Stiere nicht nehmen noch Böcke aus deinen Ställen.10Denn alles Wild im Walde ist mein und die Tiere auf den Bergen zu Tausenden.11Ich kenne alle Vögel auf den Bergen; und was sich regt auf dem Felde, ist mein.12Wenn mich hungerte, wollte ich dir nicht davon sagen; denn der Erdkreis ist mein und alles, was darauf ist.13Meinst du, dass ich Fleisch von Stieren essen wolle oder Blut von Böcken trinken?14Opfere Gott Dank und erfülle dem Höchsten deine Gelübde, (Jon 2:10)15und rufe mich an in der Not, so will ich dich erretten, und du sollst mich preisen.« (Ps 91:15)16Aber zum Frevler spricht Gott: / »Was redest du von meinen Geboten und nimmst meinen Bund in deinen Mund, (Rom 2:21)17da du doch Zucht hassest und wirfst meine Worte hinter dich?18Wenn du einen Dieb siehst, so läufst du mit ihm und hast Gemeinschaft mit den Ehebrechern.19Deinen Mund lässest du Böses reden, und deine Zunge treibt Falschheit.20Du sitzest und redest wider deinen Bruder; deiner Mutter Sohn verleumdest du. (1 Mos 42:21)21Das tust du und ich schweige; da meinst du, ich sei so wie du. Aber ich will dich zurechtweisen und es dir vor Augen stellen.22Begreift es doch, die ihr Gott vergesset, dass ich nicht hinraffe, und kein Retter ist da!23Wer Dank opfert, der preiset mich, und da ist der Weg, dass ich ihm zeige das Heil Gottes.«