Psalm 44 | nuBibeln :: ERF Bibleserver

nuBibeln

Det slagna folkets klagan

1 För körledaren. Av Korachs ättlingar. Maskil. 2 Gud, vi har hört, våra fäder har berättat för oss om dina gärningar du gjorde på deras tid, för länge sedan. 3 Du drev ut de främmande folken och satte dit våra fäder i stället. Du krossade de andra folken, men våra fäder lät du blomstra. 4 De tog inte landet med sitt eget svärd, och deras egen styrka gav dem ingen räddning, utan din mäktiga hands kraft och ljuset från ditt ansikte, för du älskade dem. 5 Du är min kung och min Gud, som ger en befallning om räddning för Jakob. 6 Med din hjälp ska vi slå ner våra motståndare och i ditt namn trampa ner våra fiender. 7 Jag litar inte på min båge, och mitt svärd kan inte rädda mig. 8 Men du räddar oss från våra fiender, du låter våra motståndare komma på skam. 9 Vi är alltid stolta över Gud, vi prisar ditt namn för evigt. Séla 10 Men nu har du visat bort oss och förödmjukat oss, och du drar inte ut med våra härar. 11 Du tvingade oss att vända för fienden, och våra motståndare tog byte. 12 Du tillät att vi åts upp som slaktfår och skingrades bland folken. 13 Du sålde ditt folk för ingenting men gjorde ingen vinst. 14 Du gjorde oss till åtlöje för våra grannar, till spott och spe för dem som bor omkring oss. 15 Du har gjort oss till en visa bland folken, något man skakar huvudet åt. 16 Jag har ständigt min vanära framför mig, och mitt ansikte höljs i skam 17 när jag hör dem som hånar och smädar, och när jag ser fienden och hämnaren. 18 Allt detta har kommit över oss, trots att vi aldrig har glömt dig. Vi har inte heller överträtt ditt förbund. 19 Våra hjärtan har inte vänt sig från dig, och våra steg har inte vikit av från din väg. 20 Ändå har du krossat oss på schakalernas ställe,^[1] höljt oss i ett djupt mörker. 21 Om vi hade glömt vår Gud och i stället sträckt våra händer mot en annan gud, 22 skulle då inte Gud genast upptäcka det, han som känner hjärtats hemligheter? 23 Det är för dig som vi dagen lång dödas och räknas som slaktfår. 24 Vakna, Herre! Varför sover du? Res dig upp! Förkasta oss inte för alltid! 25 Varför gömmer du ditt ansikte för oss och glömmer vårt lidande och förtryck? 26 Vi har sjunkit ner i stoftet, våra kroppar ligger nertryckta i jorden. 27 Grip in, kom till vår hjälp! Befria oss i din nåd.

Lutherbibel 2017

från Deutsche Bibelgesellschaft

Hat Gott sein Volk verstoßen?

1 Eine Unterweisung der Korachiter, vorzusingen. 2 Gott, wir haben mit unsern Ohren gehört, / unsre Väter haben’s uns erzählt, was du getan hast zu ihren Zeiten, vor alters. (5 Mos 6:20) 3 Du hast mit deiner Hand die Völker vertrieben, sie aber hast du eingesetzt; du hast die Nationen zerschlagen, sie aber hast du ausgebreitet. 4 Denn sie haben das Land nicht eingenommen durch ihr Schwert, und ihr Arm half ihnen nicht, sondern deine Rechte, dein Arm und das Licht deines Angesichts; denn du hattest Wohlgefallen an ihnen. 5 Du bist es, mein König und mein Gott, der du Jakob Hilfe verheißest. 6 Durch dich wollen wir unsre Feinde niederstoßen, in deinem Namen zertreten, die sich gegen uns erheben. 7 Denn ich verlasse mich nicht auf meinen Bogen, und mein Schwert kann mir nicht helfen; 8 sondern du hilfst uns von unsern Feinden und machst zuschanden, die uns hassen. 9 Täglich rühmen wir uns Gottes und preisen deinen Namen ewiglich. Sela. (Jer 9:22) 10 Doch nun verstößt du uns / und lässt uns zuschanden werden und ziehst nicht aus mit unserm Heer. 11 Du lässt uns fliehen vor unserm Feind, dass uns berauben, die uns hassen. 12 Du gibst uns dahin wie Schlachtschafe und zerstreust uns unter die Heiden. 13 Du verkaufst dein Volk um ein Nichts und hast keinen Gewinn davon. 14 Du machst uns zur Schmach bei unsern Nachbarn, zu Spott und Hohn bei denen, die um uns her sind. (1 Kung 9:7; Ps 79:4) 15 Du machst uns zum Sprichwort unter den Völkern, lässt die Nationen das Haupt über uns schütteln. 16 Täglich ist meine Schmach mir vor Augen, und mein Antlitz ist voller Scham, 17 weil ich sie höhnen und lästern höre und die Feinde und Rachgierigen sehen muss. 18 Dies alles ist über uns gekommen; und wir haben doch dich nicht vergessen noch an deinem Bund untreu gehandelt. 19 Unser Herz ist nicht abgefallen noch unser Schritt gewichen von deinem Weg, 20 dass du uns so zerschlägst am Ort der Schakale und bedeckst uns mit Finsternis. 21 Wenn wir den Namen unsres Gottes vergessen hätten und unsre Hände aufgehoben zum fremden Gott: 22 würde das Gott nicht erforschen? Er kennt ja unsres Herzens Grund. 23 Um deinetwillen werden wir täglich getötet und sind geachtet wie Schlachtschafe. (Rom 8:36; 1 Kor 15:31) 24 Wach auf, Herr! Warum schläfst du? Werde wach und verstoß uns nicht für immer! 25 Warum verbirgst du dein Antlitz, vergissest unser Elend und unsre Drangsal? 26 Denn unsre Seele ist gebeugt zum Staube, unser Leib klebt am Boden. 27 Mache dich auf, hilf uns und erlöse uns um deiner Güte willen!