1Av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som lär mina händer att kriga och mina fingrar att strida,2han som är nådig mot mig, min klippa, min borg, min befriare och min sköld. Hos honom söker jag tillflykt. Han har lagt mitt folk under mig.3HERRE, vad är en människa, att du bryr dig om henne, ett människobarn för din omtanke?4Människan är som en vindfläkt, hennes liv som en flyende skugga.5HERRE, dra undan himlen och stig ner! Rör vid bergen, så att de ryker.6Släpp loss blixtarna och skingra dem, skjut iväg pilarna och driv bort dem.7Sträck ner dina händer från höjden, rädda mig, befria mig ur de djupa vattnen, ur främlingarnas våld.8Deras mun är full av lögn och deras högra hand av bedrägeri.9För dig, Gud, vill jag sjunga en ny sång och spela på en tiosträngad harpa,10för du räddar kungarna från nederlaget och befriar din tjänare David från det onda svärdet.11Rädda mig! Befria mig från främlingarnas våld! De, vars munnar är fulla av lögner och vilkas högra hand är redo till bedrägeri.12Våra unga söner blir som välväxta plantor, våra döttrar som pelare, uthuggna för palats.13Våra lador blir fyllda till brädden av livets förnödenheter av alla slag. Ute på våra marker får fåren tusentals, ja, tiotusentals med lamm,14och oxarna är tungt lastade med spannmål. I muren finns inte längre någon rämna, ingen fördrivs, på våra gator finns inte längre någon som klagar.15Lyckligt är det folk som har det så. Ja, lyckligt är det folk vars Gud är HERREN!
1Von David. Gelobt sei der HERR, mein Fels, der meine Hände kämpfen lehrt und meine Fäuste, Krieg zu führen,2meine Hilfe und meine Burg, mein Schutz und mein Erretter, mein Schild, auf den ich traue, der mein Volk unter mich zwingt. (Ps 18:3)3HERR, was ist der Mensch, dass du dich seiner annimmst, und des Menschen Kind, dass du ihn so beachtest? (Ps 8:5)4Ist doch der Mensch gleich wie nichts; seine Zeit fährt dahin wie ein Schatten. (Job 14:2)5HERR, neige deinen Himmel und fahre herab; rühre die Berge an, dass sie rauchen. (Ps 18:10)6Sende Blitze und zerstreue deine Feinde, / schick deine Pfeile und erschrecke sie,7streck aus deine Hand von der Höhe. Erlöse mich und errette mich aus großen Wassern, aus der Hand der Fremden,8deren Mund Falsches redet und deren rechte Hand trügt.9Gott, ich will dir ein neues Lied singen, ich will dir spielen auf dem Psalter von zehn Saiten, (Ps 33:3)10der du den Königen Sieg gibst und erlösest deinen Knecht David vom mörderischen Schwert.11Erlöse mich und errette mich aus der Hand der Fremden, deren Mund Falsches redet und deren rechte Hand trügt.12Unsere Söhne seien wie Pflanzen, / hochgewachsen in ihrer Jugend – unsere Töchter wie Säulen, geschnitzt für Paläste –13unsere Kammern gefüllt, dass sie Vorrat geben, einen nach dem andern – unsere Schafe, dass sie Tausende werfen und Zehntausende auf unsern Triften –14unsere Rinder, dass sie tragen ohne Schaden und Verlust – und kein Klagegeschrei sei auf unsern Gassen. –15Wohl dem Volk, dem es so ergeht! Wohl dem Volk, dessen Gott der HERR ist! (5 Mos 33:29)