1HERRE, varför står du så långt borta, varför gömmer du dig i tider av nöd?2I övermod jagar den gudlöse den svage. Låt dem fångas i sina egna intriger!3Den gudlöse skryter med sina egna begär, välsignar den girige och föraktar HERREN.4Den gudlöse sätter näsan i vädret. ”Gud ställer mig inte till svars. Det finns ju ingen Gud.” Sådana är alla hans tankar.[1]5Ändå lyckas han i allt vad han gör, han är högfärdig och skjuter ifrån sig dina lagar, han fnyser åt sina fiender.6Han tänker för sig själv: ”Inget kan rubba mig. Jag ska alltid vara lycklig och slippa bekymmer.”7Deras mun är full av förbannelse och lögn, under hans tunga finns ofärd och olycka.8Han lägger sig i bakhåll vid gårdarna och vill lönnmörda den oskyldige. Hans ögon följer den värnlöse.9Han ligger i bakhåll, gömd, som lejon, och väntar på att få kasta sig över den hjälplöse och dra in honom i sitt nät.10De värnlösa krossas, de kollapsar och faller av hans styrka.[2]11Han säger för sig själv: ”Gud har glömt det, han döljer sitt ansikte och ser det aldrig.”12HERRE, res dig! Gud, lyft din hand! Glöm inte de förtryckta!13Varför får den gudlöse förakta Gud och säga för sig själv: ”Han ställer mig inte till svars?”14HERRE, du ser ofärden och plågan. Du lägger märke till det, du tar det i din hand. Den värnlöse överlämnar sin sak åt dig, du hjälper den faderlöse.[3]15Krossa den gudlöses och ondes makt! Ställ honom till svars för sin ondska, så att den inte finns mer.16HERREN är kung, alltid och för evigt. De främmande folken försvinner från hans land.17HERRE, du hör de förtrycktas längtan, du ger dem nytt mod och lyssnar till dem.18Du ger de faderlösa och förtryckta rätt, så att ingen som är av jord längre kan skrämma dem.[4]
1HERR, warum stehst du so ferne, verbirgst dich zur Zeit der Not?2Weil der Frevler Übermut treibt, müssen die Elenden leiden; sie werden gefangen in den Ränken, die er ersann.3Denn der Frevler rühmt sich seines Mutwillens, und der Habgierige sagt dem HERRN ab und lästert ihn.4Der Frevler meint in seinem Stolz, Gott frage nicht danach. »Es ist kein Gott«, sind alle seine Gedanken.5Er fährt fort in seinem Tun immerdar. / Deine Gerichte sind ferne von ihm, er handelt gewaltsam an allen seinen Feinden. (Am 6:3)6Er spricht in seinem Herzen: »Ich werde nimmermehr wanken, es wird für und für keine Not haben.« (Ps 73:6)7Sein Mund ist voll Fluchens, voll Lug und Trug; seine Zunge richtet Mühsal und Unheil an. (Rom 3:14)8Er sitzt und lauert in den Höfen, / er mordet die Unschuldigen heimlich, seine Augen spähen nach den Armen.9Er lauert im Verborgenen wie ein Löwe im Dickicht, / er lauert, dass er den Elenden fange; er fängt ihn und zieht ihn in sein Netz.10Er duckt sich, kauert nieder, und durch seine Gewalt fallen die Schwachen.11Er spricht in seinem Herzen: »Gott hat’s vergessen, er hat sein Antlitz verborgen, er wird’s nimmermehr sehen.« (Ps 73:11; Ps 94:7; Jes 29:15)12Steh auf, HERR! Gott, erhebe deine Hand! Vergiss die Elenden nicht! (4 Mos 10:35)13Warum lästert der Frevler und spricht in seinem Herzen: »Du fragst doch nicht danach«?14Du siehst es ja, / denn du schaust das Elend und den Jammer; es steht in deinen Händen. Die Armen befehlen es dir; du bist der Waisen Helfer. (2 Mos 22:22; Ps 68:6)15Zerbrich den Arm des Frevlers und Bösen / und suche seinen Frevel heim, dass man nichts mehr davon finde. (Job 38:15)16Der HERR ist König immer und ewiglich; die Heiden sind verschwunden aus seinem Lande.17Das Verlangen der Elenden hörst du, HERR; du machst ihr Herz gewiss, dein Ohr merkt darauf, (Ps 9:19)18dass du Recht schaffest den Waisen und Armen, dass der Mensch nicht mehr trotze auf Erden.