1 Samuelsboken 2

nuBibeln

från Biblica
1 Hanna bad: ”Jag fröjdar mig i HERREN! Han har återupprättat mig[1]. Nu kan jag ge svar på tal till mina fiender, vara lycklig för att du har räddat mig.2 Ingen är helig som HERREN! Det finns ingen annan Gud, ingen enda klippa som vår Gud.3 Sluta upp med ert skrytsamma och stolta tal och era stora ord! HERREN vet allt och han kommer att döma varje handling.4 Krigarnas bågar är sönderbrutna, men de som stapplade av svaghet har fått ny kraft.5 De som förut var mätta måste nu slava för bröd, medan de som var hungriga får mat. Den ofruktsamma kvinnan har nu sju barn, medan hon som hade många barn tynar bort.6 HERREN dödar och HERREN ger liv. Han leder människor ner i dödsriket och räddar dem därifrån.7 HERREN gör fattig och rik, han ödmjukar och han upphöjer.8 Han lyfter de hjälplösa och fattiga ur damm och aska. Han behandlar dem som furstar och låter dem sitta på hedersplatserna. Hela jorden vilar på den grund HERREN byggt.9 Han kommer att skydda sina frommas steg, men de onda kommer att tystas i mörkret. Ingen ska lyckas enbart genom egen styrka.10 De som kämpar mot HERREN kommer att krossas. Han dundrar mot dem från himlen. Han dömer hela jorden. Han ger makt till sin kung och stor ära[2] till sin smorde.[3] (1 Sam 2:1)11 Därefter återvände Elkana till Rama och pojken blev kvar som HERRENS tjänare under prästen Eli.12 Men Elis söner var onda män som inte brydde sig om HERREN.13 Vad prästerna brukade göra mot folket var att när någon offrade ett offer och när köttet tillagades, kom en prästtjänare med en treuddig köttgaffel i handen.14 Tjänaren stötte sedan ner gaffeln i kitteln, pannan eller grytan och den bit som kom upp behöll prästen. Detta råkade alla israeliter ut för som kom till Shilo.15 Ibland kom tjänaren till och med innan man förbränt fettet och sa: ”Ge prästen det råa köttet att steka, inte det kokta, för prästen vill inte ha kokt kött av dig utan rått.”16 Om mannen som offrade köttet svarade: ”Först måste fettet brännas, sedan får du ta så mycket du vill”, då brukade tjänaren säga: ”Nej, ge det till mig genast, annars tar jag det med våld!”17 Men HERREN såg mycket allvarligt på denna synd eftersom prästerna behandlade offergåvorna till HERREN respektlöst.18 Samuel var HERRENS tjänare trots att han bara var ett barn och han bar en linne-efod[4]. (2 Mos 28:30; 1 Krön 15:27)19 Varje år sydde hans mor också en liten mantel åt honom som hon överlämnade när hon kom med sin man för det årliga offret.20 Eli välsignade Elkana och Hanna och sa: ”Må HERREN ge dig barn med denna kvinna i stället för den son hon bad om och som hon gett till HERREN!” Sedan gick de hem igen.21 Och HERREN kom ihåg Hanna och gav henne ytterligare tre söner och två döttrar. Men Samuel växte upp inför HERREN.22 Eli hade nu blivit mycket gammal. När han hörde vad hans söner gjorde mot israeliterna och hur de låg med kvinnorna som tjänstgjorde vid ingången till uppenbarelsetältet,23 sa han till sina söner: ”Varför gör ni så? Jag har hört om era onda gärningar.24 Mina söner, det är verkligen inget gott rykte som sprids om er bland Guds folk.25 Om en människa syndar mot en annan, kan Gud medla mellan dem. Men vem kan medla då en människa syndar mot HERREN?” Men de ville inte lyssna till sin far, för HERREN hade redan planerat att döda dem.26 Under tiden växte pojken Samuel upp och var till glädje för både Gud och människor.27 En gudsman kom till Eli och sa: ”Så säger HERREN: ’Jag uppenbarade mig för din släkt redan när Israels folk var slavar i Egypten under farao.28 Din släkt blev utvald bland alla Israels stammar till att vara mina präster, till att stiga upp på mitt altare, bränna rökelse och bära efoden[5] inför mig. Ni fick också alla israeliternas eldoffer. (1 Sam 2:18)29 Varför föraktar du de offer och offergåvor som förs fram till mig? Och varför har du satt dina söner före mig? Både du och dina söner har blivit feta av det bästa från allt som mitt folk Israel offrar!’30 Därför förklarar jag, HERREN, Israels Gud, att även om jag har lovat att du och din fars släkt alltid ska få tjänstgöra inför mig, kommer det inte att bli så. Jag ska ära dem som ärar mig, men jag ska förakta dem som föraktar mig.31 Det ska komma en tid då jag gör slut på styrkan hos dig och i din familj, så att ingen i din släkt når hög ålder.32 Du ska få se elände i min boning och hur välståndet ökar i Israel, men i din familj ska ingen få ett långt liv.[6]33 Jag rycker dock inte bort er alla från mitt altare, men din blick ska slockna och ditt hjärta sörja. Alla dina ättlingar ska dö i förtid.34 Som tecken på detta ska båda dina söner Hofni och Pinechas dö på en och samma dag.35 Jag ska låta en trofast präst uppstå, en som kommer att handla efter mitt sinne och min vilja. Jag ska etablera honom och hans familj så att de för alltid ska vara präster åt min kung, den smorde.36 Då ska alla dina ättlingar som är kvar böja sig för honom och tigga om pengar och bröd. Var och en kommer att säga: ’Var snäll och ge mig arbete bland prästerna, så att jag får tillräckligt att äta.’ ”

1 Samuelsboken 2

Lutherbibel 2017

från Deutsche Bibelgesellschaft
1 Und Hanna betete und sprach: Mein Herz ist fröhlich in dem HERRN, mein Horn[1] ist erhöht in dem HERRN. Mein Mund hat sich weit aufgetan wider meine Feinde, denn ich freue mich deines Heils. (Luk 1:46)2 Es ist niemand heilig wie der HERR, außer dir ist keiner, und ist kein Fels, wie unser Gott ist. (1 Mos 49:24; 5 Mos 4:35; 5 Mos 32:4; 5 Mos 32:18; 2 Sam 7:22; Ps 18:32; Ps 18:47; Ps 28:1; Jes 43:11; Jes 45:5; Jes 45:21)3 Lasst euer großes Rühmen und Trotzen, freches Reden gehe nicht aus eurem Munde; denn der HERR ist ein Gott, der es merkt, und von ihm werden Taten gewogen.4 Der Bogen der Starken ist zerbrochen, und die Schwachen sind umgürtet mit Stärke.5 Die da satt waren, müssen um Brot dienen, und die Hunger litten, hungert nicht mehr. Die Unfruchtbare hat sieben geboren, und die viele Kinder hatte, welkt dahin. (Jes 54:1)6 Der HERR tötet und macht lebendig, führt ins Totenreich und wieder herauf. (5 Mos 32:39; Ps 71:20)7 Der HERR macht arm und macht reich; er erniedrigt und erhöht. (Ps 75:8; Hes 17:24)8 Er hebt auf den Dürftigen aus dem Staub und erhöht den Armen aus der Asche, dass er ihn setze unter die Fürsten und den Thron der Ehre erben lasse. Denn der Welt Grundfesten sind des HERRN, und er hat die Erde darauf gesetzt. (Ps 113:7)9 Er wird behüten die Füße seiner Heiligen, aber die Frevler sollen zunichtewerden in Finsternis; denn viel Macht hilft doch niemand. (Ps 33:16)10 Die mit dem HERRN hadern, müssen zugrunde gehen. Über ihnen wird er donnern im Himmel. Der HERR wird richten der Welt Enden. Er wird Macht geben seinem Könige und erhöhen das Horn seines Gesalbten.11 Und Elkana ging heim nach Rama in sein Haus; der Knabe aber war des HERRN Diener vor dem Priester Eli.12 Aber die Söhne Elis waren ruchlos. Sie fragten nicht nach dem HERRN13 noch nach dem, was dem Priester zustand vom Volk. Wenn jemand ein Opfer bringen wollte, so kam des Priesters Diener, wenn das Fleisch kochte, und hatte eine Gabel mit drei Zacken in seiner Hand (3 Mos 7:11; 3 Mos 7:28; 5 Mos 18:3)14 und stieß in den Tiegel oder Kessel oder Pfanne oder Topf, und was er mit der Gabel hervorzog, das nahm der Priester für sich. So taten sie allen in Israel, die dorthin kamen nach Silo.15 Desgleichen, ehe sie das Fett in Rauch aufgehen ließen, kam des Priesters Diener und sprach zu dem, der das Opfer brachte: Gib mir Fleisch für den Priester zum Braten, denn er will nicht gekochtes Fleisch von dir nehmen, sondern rohes. (3 Mos 3:3)16 Wenn dann jemand zu ihm sagte: Lass erst das Fett in Rauch aufgehen und nimm dann, was dein Herz begehrt, so sprach er zu ihm: Du sollst mir’s jetzt geben; wenn nicht, so nehme ich’s mit Gewalt.17 So war die Sünde der jungen Männer sehr groß vor dem HERRN, denn sie verachteten das Opfer des HERRN.18 Samuel aber war ein Diener vor dem HERRN; und der Knabe war umgürtet mit einem leinenen Priesterschurz. (2 Mos 28:4)19 Dazu machte ihm seine Mutter ein kleines Oberkleid und brachte es ihm Jahr für Jahr, wenn sie mit ihrem Mann hinaufging, um das jährliche Opfer darzubringen.20 Und Eli segnete Elkana und seine Frau und sprach: Der HERR gebe dir Kinder von dieser Frau anstelle dessen, den sie vom HERRN erbeten hat. Und sie gingen zurück an ihren Ort.21 Und der HERR suchte Hanna heim, dass sie schwanger ward, und sie gebar drei Söhne und zwei Töchter. Aber der Knabe Samuel wuchs heran bei dem HERRN.22 Eli aber war sehr alt geworden. Und immer, wenn er von all dem hörte, was seine Söhne ganz Israel antaten und dass sie bei den Frauen schliefen, die vor dem Eingang der Stiftshütte dienten, (2 Mos 38:8)23 sprach er zu ihnen: Warum tut ihr solches? Denn ich höre diese bösen Dinge, die ihr tut, vom ganzen Volk.24 Nicht doch, meine Söhne! Denn das Gerücht, von dem ich reden höre in des HERRN Volk, ist nicht gut.25 Wenn jemand gegen einen Menschen sündigt, so kann es Gott entscheiden. Wenn aber jemand gegen den HERRN sündigt, wer soll es dann für ihn entscheiden? Aber sie gehorchten der Stimme ihres Vaters nicht; denn der HERR war willens, sie zu töten.26 Aber der Knabe Samuel nahm immer mehr zu an Alter und Gunst bei dem HERRN und bei den Menschen. (1 Sam 3:19; Luk 2:52)27 Es kam aber ein Mann Gottes zu Eli und sprach zu ihm: So spricht der HERR: Ich habe mich offenbart dem Hause deines Vaters, als sie noch in Ägypten dem Hause des Pharao gehörten, (1 Sam 9:6; 1 Kung 13:1; 2 Kung 1:9)28 und hab’s mir erwählt aus allen Stämmen Israels zum Priestertum, dass sie auf meinem Altar opfern und Räucherwerk verbrennen und den Priesterschurz vor mir tragen, und ich habe dem Hause deines Vaters alle Feueropfer Israels gegeben. (2 Mos 30:7; 4 Mos 18:8; 5 Mos 18:1)29 Warum tretet ihr denn mit Füßen meine Schlachtopfer und Speisopfer, die ich für meine Wohnung geboten habe? Und du ehrst deine Söhne mehr als mich, dass ihr euch mästet von dem Besten aller Opfer meines Volkes Israel.30 Darum spricht der HERR, der Gott Israels: Ich hatte gesagt, dein Haus und deines Vaters Haus sollten immerdar vor mir einhergehen. Aber nun spricht der HERR: Das sei ferne von mir! Sondern wer mich ehrt, den will ich auch ehren; wer aber mich verachtet, der soll wieder verachtet werden. (1 Mos 12:3; 2 Mos 28:1; Mal 3:16)31 Siehe, es wird die Zeit kommen, dass ich deinen Arm und den Arm des Hauses deines Vaters abhauen will, dass es keinen Alten geben wird in deinem Hause (1 Kung 2:27)32 und dass du voll Neid sehen wirst auf all das Gute, das Israel geschehen wird, und es wird niemand alt werden in deinem Hause immerdar.33 Doch nicht einen jeden will ich dir von meinem Altar ausrotten, dass nicht deine Augen verschmachten und deine Seele sich gräme. Aber der größte Teil deines Hauses soll sterben, wenn sie Männer geworden sind.34 Und das soll dir ein Zeichen sein, das über deine beiden Söhne, Hofni und Pinhas, kommen wird; an einem Tag werden sie beide sterben. (1 Sam 4:11)35 Ich aber will mir einen treuen Priester erwecken, der wird tun, wie es meinem Herzen und meiner Seele gefällt. Dem will ich ein beständiges Haus bauen, dass er vor meinem Gesalbten wandle immerdar. (1 Sam 25:28; 1 Kung 11:38; Heb 5:4)36 Und wer übrig ist von deinem Hause, der wird kommen und vor jenem niederfallen um ein Silberstück oder um ein Brot und wird sagen: Lass mich doch Anteil haben am Priesteramt, dass ich einen Bissen Brot zu essen habe.