ERF Bibleserver: Dein liebster Weg zur Bibel? Spende jetzt zu Ostern. Mehr erfahren. Jetzt spenden
Damit jeder die Bibel entdecken kann – spende für ERF Bibleserver! Mehr erfahren. Jetzt spenden
Din webbläsare är föråldrad. Om ERF Bibleserver är väldigt långsam, var vänlig uppdatera din webbläsare.

Inloggning
... och använd alla funktioner!

  • Läs1. Mose 3
  • Anteckningar
  • Taggar
  • Gillamarkeringar
  • Sökhistorik
  • Ordböcker
  • Läsplan
  • Grafik
  • Videos
  • Speciella tillfällen
  • Ge ett bidrag
  • Blogg
  • Nyhetsbrev
  • Partner
  • Hjälp
  • Kontakt
  • Alexa Skill
  • För webmasters
  • Sekretesspolicy
  • Tillgänglighetspolicy
  • General Data Protection Regulation (GDPR)
  • Om oss
  • Language: svenska
© 2026 ERF
Logga in gratis

Johannes 1

nuBibeln

från Biblica

Gud blev människa

1 I början fanns Ordet[1]. Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Han fanns hos Gud i början. 3 Genom honom blev allting till, och utan honom blev ingenting till av det som finns till. 4 I honom fanns livet, och livet var människornas ljus. 5 Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit[2] det. 6 Det kom en man, sänd av Gud, som hette Johannes, 7 för att vittna om ljuset, så att alla skulle kunna komma till tro genom honom. 8 Själv var han inte ljuset. Han var bara den som skulle vittna om ljuset. 9 Det sanna ljuset, han som är hela mänsklighetens ljus, skulle nu komma in i världen. 10 Han var i världen, och genom honom hade världen blivit till, men världen kände inte igen honom. 11 Han kom till det som var hans eget, och hans egna tog inte emot honom. 12 Men åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn 13 och som inte är födda genom blod, eller köttets vilja, eller av någon mans vilja, utan av Gud. 14 Och Ordet blev människa och levde bland oss. Vi såg hans härlighet, den härlighet som den ende Sonen har fått av sin Fader. Han var full av nåd och sanning. 15 Johannes vittnar om honom och ropar: ”Det var om honom jag sa: ’Han som kommer efter mig är före mig, för han fanns till före mig.[3]’ ” (Luk 1:26) 16 Av hans fullhet har vi alla fått ta emot nåd och åter nåd. 17 Lagen gavs genom Mose, men genom Jesus Kristus kom nåden och sanningen. 18 Ingen har någonsin sett Gud, men hans ende Son, som själv är Gud[4] och är vid Faderns sida, han har gjort honom känd. 

Johannes döparen talar om Jesus

19 Detta var Johannes vittnesbörd när judarna hade skickat präster och leviter från Jerusalem, för att fråga honom vem han var. (Matt 3:1; Mark 1:2; Luk 3:1) 20 Johannes döparen bekände, utan att förneka bekände han: ”Jag är inte Messias.” 21 ”Vem är du då?” frågade de. ”Är du Elia[5]?” ”Nej”, svarade han, ”det är jag inte.” ”Är du profeten[6]?” ”Nej”, svarade han. (5 Mos 18:15; 5 Mos 18:18; 2 Kung 2:1) 22 Då sa de: ”Vem är du då? Något svar måste vi ha att ge till dem som har sänt oss. Vad säger du om dig själv?” 23 Han svarade: ”Jag är en röst som ropar i ödemarken: ’Bana väg för Herren![7]’ som profeten Jesaja har sagt.” (Jes 40:3) 24 De som hade sänts ut av fariseerna 25 frågade honom nu: ”Varför döper du om du varken är Messias eller Elia eller profeten?” 26 Johannes svarade dem: ”Jag döper i vatten, men mitt ibland er står en som ni inte känner. 27 Han är den som kommer efter mig, och jag är inte ens värdig att knyta upp hans sandalremmar.[8]” 28 Detta hände i Betania, på andra sidan Jordanfloden, där Johannes döpte. 

Jesus är Guds lamm

29 Nästa dag såg han Jesus komma emot honom och sa: ”Där är Guds lamm, som tar bort världens synd. 30 Det var honom jag talade om när jag sa: ’Han som kommer efter mig är före mig, för han fanns till före mig.’ 31 Jag kände honom inte, men för att han ska uppenbaras för Israel har jag kommit för att döpa i vatten.” 32 Johannes vittnade: ”Jag såg Anden komma ner från himlen som en duva och stanna kvar över honom. 33 Jag kände honom inte, men han som sände mig för att döpa i vatten sa till mig: ’Den du ser Anden komma ner och stanna kvar över är den som döper i den heliga Anden.’ 34 Jag har sett det och vittnat att han är Guds Son[9].” 

De första lärjungarna

35 Dagen efter stod Johannes döparen där igen med två av sina lärjungar, 36 och när Jesus kom gående förbi såg Johannes på honom och sa: ”Där är Guds lamm!” 37 De båda lärjungarna hörde detta och började följa Jesus. 38 När Jesus då vände sig om och såg att de följde efter honom, frågade han dem: ”Är det något ni vill?” De svarade: ”Rabbi (det betyder mästare), var bor du?” 39 Då sa Jesus: ”Kom med mig och se.” Och så gick de med honom till den plats där han bodde. Det var runt fyra-tiden på eftermiddagen, och de stannade sedan hos honom den dagen. 40 Den ene av de två som hade hört vad Johannes sa och sedan följt efter Jesus var Andreas, Simon Petrus bror. 41 Denne letade först reda på sin bror Simon och sa till honom: ”Vi har funnit Messias” (Messias betyder Kristus).[10] (Matt 1:1) 42 Och han tog med sig honom till Jesus. Jesus såg då på honom och sa: ”Du är Simon, Johannes son. Men du ska kallas Kefas (det betyder Petrus).[11]” 43 Dagen därpå tänkte Jesus gå till Galileen. Då träffade han Filippos och sa till honom: ”Följ mig.” 44 Filippos var från Betsaida, Andreas och Petrus hemstad. 45 Filippos fann Natanael och sa till honom: ”Vi har funnit honom som Moses lag och profeterna talar om, Jesus, Son till Josef, från Nasaret.” 46 ”Nasaret!” sa Natanael. ”Kan något gott komma därifrån?” ”Kom och se själv”, svarade Filippos. 47 När Jesus såg Natanael närma sig, sa han: ”Här kommer en sann israelit[12]. Det finns inget svek i honom.” (1 Mos 32:27) 48 ”Hur kan du känna mig?” undrade Natanael. Jesus svarade: ”Jag såg dig under fikonträdet innan Filippos kallade på dig.” 49 Då sa Natanael: ”Rabbi, du är Guds Son, Israels kung!” 50 Men Jesus sa till honom: ”Tror du detta för att jag sa att jag såg dig under fikonträdet? Du kommer att få se större ting än så.” 51 Han sa vidare: ”Ja, sannerligen[13] säger jag er: ni ska få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen.”[14] (1 Mos 28:10; Matt 8:20) 

Swedish Contemporary Bible TM
(nuBibeln TM)
Copyright © 2015 by Biblica, Inc.
Used with permission. All rights reserved worldwide.

“Biblica”, “International Bible Society” and the Biblica Logo are trademarks registered in the United States Patent and Trademark Office by Biblica, Inc. Used with permission.

Johannes 1

Gute Nachricht Bibel 2018

från Deutsche Bibelgesellschaft

Jesus Christus – Gottes Wort von Ewigkeit her

1 Am Anfang[1] war das Wort. Das Wort war bei Gott, und in allem war es Gott gleich. (1 Mos 1:1; Joh 17:5; Fil 2:6; 1 Joh 1:1) 2 Von Anfang an war es bei Gott. 3 Alles wurde durch das Wort geschaffen; und ohne das Wort ist nichts entstanden.[2] (Joh 1:10; 1 Kor 8:6; Kol 1:16; Heb 1:2; Vish 9:1) 4 In ihm war das Leben, und dieses Leben war das Licht für die Menschen. (Joh 5:26; Joh 8:12) 5 Das Licht strahlt in der Dunkelheit, aber die Dunkelheit hat sich ihm verschlossen. 6 Es trat einer auf, den Gott gesandt hatte; er hieß Johannes. (Mark 1:4) 7 Er sollte Zeuge sein für das Licht und alle darauf hinweisen, damit sie es erkennen und annehmen.[3] 8 Er selbst war nicht das Licht; er sollte nur auf das Licht hinweisen. (Joh 1:20) 9 Das wahre Licht, das in die Welt gekommen ist und nun allen Menschen leuchtet, ist Er, der das Wort ist.[4] (Joh 8:12) 10 Er, das Wort, war schon immer in der Welt, die Welt ist durch ihn geschaffen worden, und doch erkannte sie ihn nicht. (Joh 17:25) 11 Er kam in seine eigene Schöpfung, doch seine Geschöpfe, die Menschen, wiesen ihn ab.[5] 12 Aber allen, die ihn aufnahmen und ihm Glauben schenkten, verlieh er das Recht, Kinder Gottes zu werden. (Gal 3:26; Gal 4:5; Ef 1:5; 1 Joh 3:1) 13 – Das werden sie nicht durch natürliche Geburt oder menschliches Wollen und Machen, sondern weil Gott ihnen ein neues Leben gibt. – (Joh 3:5; 1 Pet 1:23) 14 Er, das Wort, wurde ein Mensch, ein wirklicher Mensch von Fleisch und Blut. Er lebte unter uns, und wir sahen seine Macht und Hoheit, die göttliche Hoheit, die ihm der Vater gegeben hat, ihm, seinem einzigen Sohn. Gottes ganze Güte und Treue ist uns in ihm begegnet. (2 Mos 34:6; Gal 4:4; Fil 2:7; 1 Tim 3:16; Heb 2:14; 1 Joh 1:1; 1 Joh 4:2; Syr 24:7; Bar 3:38) 15 Johannes trat als Zeuge für ihn auf und rief: »Das ist der, von dem ich sagte: ›Nach mir kommt einer, der über mir steht; denn bevor ich geboren wurde, war er schon da.‹« (Joh 1:30) 16 Aus seinem Reichtum hat er uns beschenkt, uns alle mit grenzenloser Güte überschüttet. 17 Durch Mose gab Gott uns das Gesetz, in Jesus Christus aber ist uns seine Güte und Treue begegnet. (2 Mos 31:18; Joh 7:19) 18 Kein Mensch hat Gott jemals gesehen. Nur der Eine, der selbst Gott ist[6] und mit dem Vater in engster Gemeinschaft steht, hat uns gesagt und gezeigt, wer Gott ist. (2 Mos 33:20; Matt 11:27; Joh 6:46; Joh 14:8; 1 Tim 6:16; 1 Joh 4:12) 

Die Zeugenaussage des Täufers

19 Die führenden Männer[7] aus Jerusalem schickten Priester und Leviten zu Johannes. Die sollten ihn fragen: »Wer bist du?« Da machte Johannes seine Zeugenaussage; (Matt 3:1; Mark 1:1; Luk 3:1) 20 er wich der Antwort nicht aus, sondern bezeugte mit aller Deutlichkeit: »Ich bin nicht der versprochene Retter[8].« 21 »Wer bist du dann?«, fragten sie ihn. »Bist du Elija?« »Nein, der bin ich auch nicht.« »Bist du der erwartete Prophet?« »Nein.« (Matt 11:14) 22 »Sag uns, wer du bist«, forderten sie. »Die Männer, die uns geschickt haben, verlangen eine Antwort von uns. Was sagst du selbst von dir?« 23 Johannes antwortete: »Der Prophet Jesaja hat von mir gesprochen. Ich bin die Stimme, die in der Wüste ruft: ›Macht den Weg bereit, auf dem der Herr kommt!‹« (Jes 40:3) 24 Unter den Abgesandten waren auch Pharisäer. 25 Sie fragten Johannes: »Wenn du weder der versprochene Retter bist noch Elija und auch nicht der Prophet, warum taufst du dann die Leute?« 26 Johannes antwortete: »Ich taufe nur mit Wasser. Aber mitten unter euch steht schon der, den ihr nicht kennt: 27 er, der nach mir kommt. Ich bin nicht gut genug, ihm die Schuhe aufzubinden.« 28 Das ereignete sich in Betanien auf der anderen Seite des Jordans, wo Johannes taufte. (Joh 10:40) 

Das Gotteslamm

29 Als Johannes am nächsten Tag Jesus auf sich zukommen sah, sagte er: »Seht dort das Opferlamm Gottes, das die Schuld der ganzen Welt wegnimmt. (Jes 53:6; Joh 1:36; 1 Pet 1:19; 1 Joh 2:2; Upp 5:6) 30 Von ihm habe ich gesprochen, als ich sagte: ›Nach mir kommt einer, der über mir steht; denn bevor ich geboren wurde, war er schon da.‹ (Joh 1:15) 31 Auch ich kannte ihn vorher nicht. Aber eben deshalb bin ich gekommen und habe mit Wasser getauft, damit er in Israel bekannt wird.« 32 Johannes machte dazu folgende Zeugenaussage: »Ich sah, dass der Geist Gottes wie eine Taube vom Himmel auf ihn kam und bei ihm blieb. (Mark 1:10) 33 Vorher wusste ich nicht, dass er es war. Aber Gott, der mir den Auftrag gab, mit Wasser zu taufen, hatte zu mir gesagt: ›Wenn du einen siehst, auf den sich der Geist niederlässt und bei dem er bleibt, dann weißt du: Das ist der, der mit dem Heiligen Geist tauft.‹ 34 Das habe ich gesehen«, sagte Johannes, »und ich verbürge mich dafür, dass dieser der Sohn Gottes ist.« (Matt 3:17; Matt 27:54; Joh 1:49; Joh 5:18; Joh 5:19; Joh 10:36; Joh 11:27; Joh 20:31; Apg 9:20) 

Die ersten Jünger

35 Am nächsten Tag stand Johannes an derselben Stelle, und zwei von seinen Jüngern waren bei ihm. 36 Als er Jesus vorbeigehen sah, sagte er: »Seht dort das Opferlamm Gottes.« (Joh 1:29) 37 Die beiden hörten es und gingen Jesus nach. 38 Jesus drehte sich um, sah, dass sie ihm folgten, und fragte: »Was sucht ihr?« Sie antworteten: »Wo wohnst du, Rabbi?« – Rabbi bedeutet Lehrer. 39 »Kommt, dann werdet ihr es sehen!«, antwortete er. Sie gingen mit ihm, sahen, wo er wohnte, und verbrachten den Rest des Tages mit ihm. Es war ungefähr vier Uhr nachmittags. 40 Der eine von den beiden, die Johannes reden gehört hatten und Jesus gefolgt waren, war Andreas, der Bruder von Simon Petrus. (Mark 1:16) 41 Als er bald darauf seinen Bruder Simon traf, sagte er zu ihm: »Wir haben den Messias gefunden, den versprochenen Retter.«[9] (Joh 4:25) 42 Dann brachte er ihn zu Jesus. Jesus sah ihn an und sagte: »Du bist Simon, der Sohn von Johannes. Du wirst einmal Kephas genannt werden.« Kephas ist das hebräische Wort für Petrus (Fels). (Matt 10:2; Matt 16:18) 

Philippus und Natanaël

43 Am Tag darauf wollte Jesus nach Galiläa aufbrechen. Er traf Philippus und forderte ihn auf: »Komm, folge mir!« 44 Philippus stammte wie Andreas und Petrus aus Betsaida. 45 Philippus wiederum traf Natanaël und sagte zu ihm: »Wir haben den gefunden, über den Mose im Gesetz geschrieben hat und den die Propheten angekündigt haben. Es ist Jesus aus Nazaret, der Sohn Josefs.« (5 Mos 18:15; Jes 9:5; Jes 42:1; Hes 34:23; Mik 5:1) 46 »Kann aus Nazaret etwas Gutes kommen?«, fragte Natanaël. Philippus antwortete: »Komm mit und überzeuge dich selbst!« 47 Als Jesus Natanaël kommen sah, sagte er: »Da kommt ein wahrer Israelit, ein Mann ohne Falschheit.« 48 Natanaël fragte ihn: »Woher kennst du mich?« Jesus antwortete: »Bevor Philippus dich rief, habe ich dich unter dem Feigenbaum gesehen.« 49 Da sagte Natanaël: »Rabbi, du bist der Sohn Gottes! Du bist der König von Israel!« (Joh 1:34; Joh 12:13) 50 Jesus sagte: »Glaubst du das jetzt, weil ich dir sagte, dass ich dich unter dem Feigenbaum sah? Du wirst noch viel größere Dinge erleben.« 51 Und er fuhr fort: »Amen, ich versichere euch: Ihr werdet den Himmel offen sehen und erleben, wie die Engel Gottes zum Menschensohn herab- und von ihm zum Himmel hinaufsteigen!«[10] (Matt 3:16) 

Gute Nachricht Bibel, durchgesehene Neuausgabe, © 2018 Deutsche Bibelgesellschaft, Stuttgart