1Profetia om öknen vid havet: Som en storm som drar över Negev, så kommer det från öknen, från det skrämmande landet.2En fruktansvärd syn har visats för mig: Förrädare förräder, härjare härjar. Gå till anfall, Elam! Till belägring, Medien! Jag gör slut på all klagan.3Därför skakar hela min kropp av smärta, ångesten är över mig, som när en kvinna ska föda. Jag blir förstummad av vad jag hör och förtvivlad över vad jag ser.4Mitt hjärta slutar nästan att slå, jag darrar av rädsla. Skymningen som jag förut längtade efter har blivit en fasa för mig.5Man dukar bord, lägger ut underlag, äter och dricker. Res er, furstar! Smörj era sköldar!6Så här sa Herren till mig: ”Gå och sätt ut en vakt som kan rapportera vad han ser.7När han ser hästdragna vagnar, ryttare på åsnor och kameler måste han vara högst beredd.”8Han som spanade[1] ropade: ”Här står jag hela tiden, dag efter dag i vakttornet, Herre, natt efter natt stannar jag på min post.9Men nu kommer det någon, en trupp i vagn bakom hästar!” Den som svarade sa: ”Det har fallit, Babylon har fallit, och alla dess avgudar ligger krossade på marken.”10Mitt folk ligger söndertröskat på marken! Vad jag har hört från härskarornas HERRE, Israels Gud, har jag förkunnat för er.
Profetia över Edom
11Profetia om Duma[2]: Någon ropar till mig från Seir: ”Vakt, händer det något med natten? Vakt, händer det något med natten?”12Vakten svarar: ”Morgonen kommer, men också natten. Fråga gärna, och kom tillbaka och fråga igen!”
Profetia över Arabien
13Profetia om Arabien: Ni karavaner från Dedan ska slå läger i Arabiens vildmark.14Möt de törstande med vatten, ni som bor i Tema, för ut mat till flyktingarna!15De flyr undan draget svärd och spänd båge, undan krigets fasor.16Så säger Herren till mig: ”Om ett år, som är som en daglönares år[3], ska det vara slut på Kedars överlägsenhet. (Jes 16:14)17Bara några få av dess bågskyttar, Kedars krigare, ska överleva.” HERREN, Israels Gud, har talat.
1Botschaft über Babylonien, die »Wüste am Strom«: Wie ein Wirbelwind, der über das Südland fegt, so kommt es heran aus der Wüste, aus dem furchterregenden Land! (Jes 13:1)2Es ist grausig, was Gott mich sehen und hören ließ: »Elamiter, zum Angriff! Meder, schließt die Stadt ein! Die Räuber müssen rauben, die Verwüster müssen verwüsten! Dem Seufzen der Völker über Babylon will ich ein Ende machen!« (Jes 13:17)3Ich bin ganz verstört von dem, was ich höre; was ich sehen muss, erschüttert mich. Mein Leib ist von Krämpfen geschüttelt, Schmerzen überfallen mich wie die Wehen eine gebärende Frau.4Mir dreht sich’s im Kopf, die Angst lässt mich schaudern. Die Abenddämmerung, auf deren erfrischende Kühle ich mich sonst immer freue, hat mir nichts als Schrecken gebracht.5Ich sehe: In Babylon deckt man den Tisch zum Festmahl, man breitet die Polster aus,[1] man isst und trinkt – plötzlich ein Schrei: »Aufstehen! Alle Offiziere zu den Waffen!«6Der Herr hat zu mir gesagt: »Stell einen Wachtposten auf! Er soll melden, was er sieht!7Wenn er Streitwagen sieht, mit Pferden bespannt, eine Karawane[2] von Eseln und Kamelen, dann soll er aufpassen, ganz scharf aufpassen!«8Da rief der Wächter:[3] »Den ganzen Tag bin ich auf meinem Posten, Herr, jede Nacht halte ich Wache.9Achtung! Da kommen Truppen, Streitwagen mit Pferdegespannen!« Und jemand verkündete: »Gefallen! Babylon ist gefallen! Alle seine Götzenbilder liegen zertrümmert am Boden!« (Jes 46:1; Jer 51:8; Upp 18:2)10Du mein Volk, das geschlagen wurde wie Korn auf dem Dreschplatz, ich habe dir verkündet, was ich vom Herrscher der Welt,[4] dem Gott Israels, gehört habe.
Wann ist die Nacht vorüber?
11Botschaft über Duma:[5] Aus Seïr höre ich rufen: »Wächter, wie lange noch dauert die Nacht? Wann ist die Nacht vorüber?«12Und der Wächter antwortet: »Der Morgen kommt bestimmt, aber noch ist es Nacht! Wenn ihr noch einmal fragen wollt, dann kommt wieder!«
Unheil über Dedan und Kedar
13Botschaft über Arabien: Ihr Männer von Dedan, ihr müsst mit euren Karawanen in der Steppe übernachten, zieht euch ins Gestrüpp zurück! (Jer 49:28)14Ihr Bewohner von Tema, sucht die Flüchtlinge aus Dedan auf, gebt ihnen zu essen! Bringt ihnen Wasser, sie kommen um vor Durst!15Sie sind auf der Flucht vor dem Ansturm des Krieges, vor dem gezückten Schwert und dem gespannten Bogen.16Der Herr hat zu mir gesagt: »In einem Jahr, keinen Tag mehr und keinen weniger, ist es mit dem Ruhm Kedars vorbei. (Jes 16:14)17Von seinen berühmten Bogenschützen werden nur ganz wenige übrig bleiben. Das sage ich, der HERR, der Gott Israels.«