1Samma år som Sargon, kungen i Assyrien, skickade överbefälhavaren till Ashdod och denne anföll och intog det,2talade HERREN genom Jesaja, Amos son. Han sa: ”Gå, ta av dig säcktyget från höfterna, och ta av dina sandaler!” Jesaja gjorde så och gick omkring utan kläder och barfota.3Sedan sa HERREN: ”Så som min tjänare Jesaja nu har gått omkring utan kläder och barfota i tre år som ett tecken och förebud för Egypten och Kush,4så ska kungen i Assyrien föra bort de tillfångatagna egypterna och de landsförvisade kushiterna, unga och gamla, utan kläder och barfota, med bar bak, till skam för Egypten.5Då ska de som förlitade sig på Kush och skröt över Egypten förskräckas och skämmas.6Då ska de som bor vid denna kust undra: Om det nu gick så här med dem som var vårt hopp, dem som vi flydde till för att söka räddning från den assyriske kungen, vad har då vi för chans att klara oss?”
1-2Auf Befehl des Königs Sargon von Assyrien rückte sein oberster Feldherr gegen die Stadt Aschdod vor, belagerte sie und nahm sie ein. Drei Jahre zuvor hatte der HERR zu Jesaja, dem Sohn von Amoz, gesagt: »Leg dein Gewand[1] ab und zieh deine Sandalen aus!« Das hatte Jesaja getan und war im Hemd[2] und barfuß umhergelaufen. In dem Jahr, als Aschdod erobert wurde, (Jes 8:18; Jer 13:1; Hes 4:1)3ließ der HERR durch Jesaja verkünden: »Seit drei Jahren läuft mein Diener Jesaja im Hemd und barfuß umher als ein lebendes Zeichen und eine Ankündigung für das, was mit Ägypten und Äthiopien geschehen wird.4Denn der König von Assyrien wird die Ägypter und die Äthiopier, Junge und Alte, gefangen wegführen, im Hemd und barfuß, ja sogar mit bloßem Gesäß – welche Schande für die Ägypter!5Dann werden alle enttäuscht und entmutigt sein, die von Äthiopien Hilfe erwarteten und so große Stücke auf Ägypten hielten.« (Jes 18:1; Jes 30:3)6Wenn das geschieht, werden die Philister und die Leute von Juda sagen: »Sie sind unsere Hoffnung gewesen, zu ihnen sind wir um Schutz und Hilfe gelaufen, sie sollten uns vor dem König von Assyrien retten. Und was ist nun aus ihnen geworden! Wie sollte es da für uns noch Rettung geben?«