Guds ingripanden i det förgångna ger tröst och styrka i dag
1För körledaren, till Jedutun. En psalm av Asaf.2Jag ropar högt till Gud. Jag ropar högt till Gud, och han ska lyssna till mig.3Jag söker Herren när jag är i nöd, på natten sträcker jag outtröttligt ut min hand, men det finns ingen tröst för mig.4Jag tänker på Gud och suckar, jag grubblar och förlorar allt mod. Séla5Du låter mig inte sluta ögonen, och i min oro kan jag inte få fram ett ord.6Jag tänker på hur det var förr, på år som för länge sedan gått.7Jag minns min sång i natten, jag tänker, jag grubblar.8Förkastar Herren för alltid? Ska han aldrig mer visa sin godhet?9Är hans nåd borta för alltid? Har han svikit sitt löfte för framtiden?10Har Gud glömt bort att visa sin barmhärtighet? Har han i vrede stängt in sin medkänsla? Séla11Jag tänker: ”Det är detta som drabbar mig: den Högste handlar inte som förr.[1]12Jag kommer ihåg HERRENS gärningar, jag minns dina under för länge sedan.13Jag begrundar alla dina verk, jag tänker på dina mäktiga gärningar.”14I heligheten går din väg, Gud. Vilken gud är så stor som du, Gud?15Du är en Gud som gör under! Du har visat folken din kraft.16Med din styrka befriade du ditt folk, Jakobs och Josefs ättlingar. Séla17Vattnen såg dig, Gud, vattnen såg dig och bävade, själva djupen skälvde.18Vatten sprang fram ur molnen, åskan mullrade i skyn och dina pilar for omkring.19Din åskas dån hördes i stormvinden, blixtarna lyste upp världen, jorden skakade och darrade.20Du banade en väg rakt genom havet, din stig genom stora vatten, men dina fotspår syntes inte.21Du ledde ditt folk som en hjord, med Mose och Aron som herdar.
Psalm 77
Nya Levande Bibeln
Gud, du har väl inte övergett mig
1-2Jag ropar till Herren. Jag ropar till honom så högt jag kan, för att han ska lyssna!3Jag har ångest och ser ingen utväg mer. Till och med om nätterna ber jag och sträcker mina händer mot himlen. Det finns ingen tröst för mig.4När jag tänker på Gud suckar jag, och när jag ser hur jag har det så förlorar jag allt mod.5Han håller mig vaken, och i min oro kan jag inte få fram ett ord mer.6Jag kan inte låta bli att tänka på hur det var förr,7på den tiden då vi spelade och sjöng glada sånger till långt in på nätterna. Jag tänker på detta och funderar över skillnaden mellan då och nu.8Har Herren övergett mig? Ska han aldrig mer hjälpa mig?9Är hans kärlek borta för alltid? Har han svikit sitt löfte?10Har han glömt bort att visa mig sin nåd? Har han i vrede slagit igen dörren framför den han älskar?11Jag sa: "Det som gör mig mest ont är att Guds kärlek och välsignelse inte är som förr.12Jag kommer ihåg alla hans stora under.13Dessa underbara gärningar är jämt och ständigt i mina tankar. Jag kan inte låta bli att tänka på dem."14Gud, allt vad du gör är heligt. Var finns det någon annan gud så mäktig som du?15Du är en Gud som gör under! Du visar fortfarande din stora makt.16Med din styrka räddade du ditt folk och du ledde Jakobs och Josefs söner ut ur Egypten.17När Röda havet såg dig, fylldes det av skräck! Det bävade ända ner i djupet!18Från molnen öste regnet ner och åskan mullrade i skyn och blixtarna flammade.19Ja, din stämma hördes i stormen. Bländande blixtar lyste upp världen! Jorden skakade och bävade.20Du banade en väg rakt genom havet. Vi kunde inte se dina fotsteg, och vi visste inte att vägen fanns där!21Men du ledde ditt folk som en fårhjord, med Mose och Aron som herdar.