från Biblica1Job svarar Bildad Då svarade Job:2Visst vet jag allt detta. Men hur kan en människa vara rättfärdig i Guds ögon?3Om hon vill gå till rätta med honom, kan hon då svara ens en gång av tusen?4Han är vis och mäktig, och vem har oskadd trotsat honom?5Han flyttar bergen utan att de vet om det och störtar omkull dem i sin vrede.6Han skakar jorden så att den vacklar från sin plats och får dess grundvalar att skälva.7Han kan befalla solen att inte gå upp, och han kan försegla stjärnorna.8Det är bara han som kan spänna ut himlarna och gå fram över havens vågor.9Han har skapat Stora Björn, Orion, Sjustjärnorna och söderns stjärnbilder.[1]10Han gör ofattbara ting, alltför många under för att de ska kunna räknas.11Han far förbi mig, men jag ser honom inte. Han drar fram, men jag märker det inte.12Han griper sitt byte, men vem kan hindra honom? Vem vågar fråga honom: ”Vad är det du gör?”13Gud håller inte tillbaka sin vrede. Rahavs[2] följe måste böja sig för honom.14Och hur skulle jag kunna svara honom, finna ord för att resonera med honom?15Även om jag var rättfärdig, skulle jag inte kunna svara. Jag skulle bara be honom, min domare, om nåd.16Och även om han skulle svara när jag ropar, skulle jag inte tro att han ville lyssna på mig.17Han krossar mig i en storm och förökar mitt lidande utan orsak.18Han låter mig inte hämta andan utan fyller mig med bedrövelse.19Om det gäller kraft är han den starkaste, och om det gäller rättvisa, vem törs då ifrågasätta honom?20Även om jag vore oskyldig, skulle min mun döma mig. Även om jag vore klanderfri, skulle den förklara mig skyldig.21Jag är oskyldig men bryr mig inte om mig själv, jag vill inte leva längre.22Det gör detsamma, och därför säger jag: ”Han förgör både den oskyldige och skyldige.”23När en olycka bringar plötslig död, hånar han de oskyldigas förtvivlan.24När ett land faller i de ogudaktigas händer förblindar han dess domare. Om det inte är han, vem är det då?25Mina dagar rinner undan snabbare än en löpare, de flyr bort utan att jag ser en glimt av glädje.26De försvinner snabbt som vassbåtar, som örnen i dykningen efter byte.27Om jag tänkte: ”Jag ska glömma min klagan, sluta upp med min sorg och vara glad”,28skulle jag ändå frukta för alla mina lidanden. För jag vet att du inte vill betrakta mig som oskyldig.29Jag anses ändå som skyldig. Så vad tjänar det till att försöka?30Även om jag tvättade mig i snö och gjorde mina händer rena med lut,31skulle du ändå sänka mig ner i dyn, så att till och med mina kläder skulle avsky mig.32Han är inte en människa som jag, så att jag kan svara honom, och vi kunde mötas i domstol.33Det finns ingen skiljeman, inte någon medlare, som har makt över oss båda.34Om jag ändå kunde slippa rappen av hans käpp, så att skräcken för honom inte mer skulle förfära mig.35Då skulle jag kunna tala utan fruktan, men nu är det inte så med mig.[3]
1Då svarade Job:2"Visst vet jag allt detta. Det är inga nyheter du kommer med. Men hur kan en människa vara verkligt god i Guds ögon?3Om Gud bestämmer sig för att gå till rätta med en människa, kan hon då svara ens en gång av tusen på de frågor han ställer?4För Gud är ju vis och mäktig, och vem har lyckats mäta sig med honom?5Han flyttar bergen och störtar omkull dem i sin vrede.6Han skakar jorden i dess grundvalar.7Solen går inte upp, och stjärnorna lyser inte, om han befaller så!8Det är bara han som kan spänna ut himlavalvet och stolt gå fram över havens vågor.9Han har skapat Karlavagnen, Orion, Plejaderna och södra Djurkretsen.10Han gör otroliga under, alltför många för att man ska kunna räkna dem.11Han far osynlig förbi. Han drar fram, men jag ser honom inte.12Vem kan hindra honom, när han sänder död för att rycka bort en människa? Vem vågar fråga honom: 'Vad är det du gör?'13Guds vrede avtar inte. Människans stolthet måste böja sig för honom.14Och vem är jag, som skulle försöka gå till rätta med den Allsmäktige Guden eller ens resonera med honom?15Även om jag var syndfri, skulle jag inte säga ett ord. Jag skulle bara be honom, min domare, om nåd.16Och även om mina böner blev besvarade, skulle jag knappast våga tro att han hade hört mitt rop.17Han kan krossa mig i en storm och föröka mitt lidande utan orsak.18Han låter mig inte andas ut, utan han fyller mig med sorg och bitterhet.19Om det gäller kraft är han den starkaste, och om det gäller rättvisa, vem törs då ifrågasätta hans dom?20Till och med om jag vore fullkomligt oskyldig, skulle min mun förråda mig.21Även om jag är helt utan skuld, föraktar jag mig själv.22Oskyldig eller ej, det gör precis detsamma inför honom, för han förgör dem båda.23Han hånar den oskyldige när han drabbas av olycka.24När ett land faller i de ogudaktigas händer förblindar han dess domare. Om det inte är han som gör det, vem är det då?25Mitt liv rinner undan utan en dag av glädje.26Mina år försvinner snabbt som lätta båtar nerför floden och som örnen i dykningen efter byte.27Om jag beslutade mig för att glömma min klagan mot Gud, att sluta upp med min sorg och vara glad,28så skulle han ändå drabba mig. För jag vet att han inte vill anse mig som oskyldig29utan kommer att döma mig. Så vad tjänar det till att försöka?30Även om jag tvättade mig i det renaste vatten och gjorde mina händer rena med lut,31skulle han ändå sänka mig ner i dy och lera, så att till och med mina kläder skulle avsky mig.32-33Jag kan inte försvara mig, för han är inte en människa som jag. I så fall skulle vi kunna mötas i domstol, men det finns ingen skiljeman, inte någon mellanhand eller medlare, som har makt över oss båda.34Tänk om jag kunde slippa rappen av din käpp, så att jag inte längre behövde leva i skräck.35Då skulle jag kunna tala utan fruktan och frimodigt hävda att jag är oskyldig.