1På denne tiden hadde den romerske keiseren ved navn Augustus gitt befaling om at alle innbyggerne i Romerriket skulle registreres i manntallet for å betale skatt.2Det var den første skatteregistreringen, og den ble gjort da Kvirinius var landshøvding i Syria.3Hver og en måtte reise til hjembyen sin for å registrere seg der.4Etter som Josef tilhørte slekten til kong David, måtte han reise fra byen Nasaret i Galilea til Betlehem i Judea, som var kong Davids by.5Han tok med seg Maria, som han var trolovet[1] med, og som nå ventet barn.6Mens de var i Betlehem, kom tiden da hun skulle føde,7og hun fødte sitt første barn, en gutt. Hun svøpte han i myke remser av tøy[2] og la ham i krybben som var beregnet på dyrene, for det var det ikke plass for dem inne i vertshuset.
Noen gjetere besøker Jesus
8Samme natten var noen gjetere ute og voktet sauene sine på beitemarkene utenfor byen.9Da sto det plutselig en engel fra Herren Gud foran dem, og Herrens herlighet lyste omkring dem. De ble fryktelig redde,10men engelen beroliget alle og sa: ”Vær ikke redde! Jeg kommer til dere med en stor glede som gjelder hele folket, og som skal gjøre alle glade!11I natt er han som skal frelse dere, blitt født i Betlehem. Han er Messias, den lovede kongen, Herren.12Dere skal kjenne ham igjen på det at han er svøpt i remser av tøy og ligger i en krybbe.”13Plutselig var engelen omgitt av et mektig kor av engler fra himmelen som hyllet Herren Gud og sang:14”Ære til Gud i himmelen, og fred på jorden til dem som gjør Gud glad.”15Da englene hadde dratt tilbake til himmelen, sa gjeterne til hverandre: ”Kom! Vi må gå til Betlehem og se det fantastiske som har skjedd, og som Herren har latt oss få vite om!”16Så sprang de inn til byen, og fant Maria og Josef og det nyfødte barnet som lå i krybben.17Da de hadde sett barnet, fortalte de til alle det engelen hadde sagt om den nyfødte.18Alle som hørte dette, undret seg over fortellingen til gjeterne.19Maria la hvert ord på sitt minne og tenkte ofte på det.20Gjeterne dro tilbake til beitemarkene og hyllet og æret Gud for alt det de hadde fått se og høre. Fra begynnelse til slutt var det nøyaktig som engelen hadde fortalt.21Åtte dager seinere, da gutten skulle bli omskåret, fikk han navnet Jesus. Det var dette navnet engelen hadde gitt ham før moren var blitt gravid.
Maria og Josef tar Jesus med til templet
22Da tiden kom for at foreldrene i tråd med Moseloven[3], skulle foreta det vanlige renselsesoffer[4], tok de Jesus med til templet i Jerusalem for å bære ham fram for Herren Gud.23Herren har jo sagt i sin lov at dersom kvinnens første barn er en gutt, da skal han tilhøre Herren.[5]24Samtidig bar foreldrene fram offeret, som i tråd med loven skulle være et par turtelduer eller to unge duer.25På denne tiden bodde det en mann som het Simeon, i Jerusalem, en god mann som levde etter Guds vilje og var fylt av Guds Hellige Ånd. Med iver ventet han på at Israels redningsmann skulle komme.26Guds Hellige Ånd hadde gjort det klart for ham at han ikke skulle dø før han hadde sett Messias, den kongen som Herren Gud hadde lovet å sende.27Akkurat denne dagen hadde Guds Ånd minnet Simeon om å gå til templet. Da Maria og Josef kom for å bære fram Jesus for Herren Gud på den måten som loven forlangte,28var Simeon allerede på plass. Han tok barnet i armene sine, takket Gud og sa:29”Herre, nå kan jeg dø i fred, slik som du har lovet!30-31For nå har jeg med egne øyne sett ham som du har bestemt til frelse for verden.32Han er det lys som skal gjøre deg synlig for alle folk og gi ære til folket ditt Israel.”33Josef og Maria var grepet av det han sa om Jesus.34Simeon ba Gud om å gi familien alt godt og sa til Maria: ”Mange i Israel kommer til å støte bort dette barnet, og det vil bli deres ulykke. Men for mange skal han bli til stor glede. Han skal være et tegn som folket strides om.35Ja, også du skal få lide, du skal kjenne det som om noen har stukket deg i hjertet. Men alt dette vil avsløre det som virkelig skjuler seg i det indre hos menneskene.”36-37En gammel kvinne, som het Hanna og som Gud hadde gitt evner til å holde fram budskap fra ham, var også i templet. Hun var datter til Fanuel fra Asjers stamme. Hun hadde vært gift i sju år da hun var ung, men hennes mann døde, og nå var hun 84 år. Hun dro aldri fra templet, men var der dag og natt og tjente Gud ved bønn og faste.38Nettopp da Simeon snakket med Maria og Josef, kom Hanna dit og begynte å takke og hylle Gud. Hun fortalte om Jesus for alle som ventet på at Jerusalem skulle bli satt fri.39Da foreldrene hadde gjort alt det som Herren Gud krever i loven, vendte de tilbake til hjembyen sin Nasaret i Galilea.40Der vokste den lille gutten opp og ble sterk. Han var uvanlig klok for sin alder, og Gud var med ham.
Jesus som tolvårig i templet
41Foreldrene til Jesus brukte hvert år å reise til Jerusalem for å delta i påskehøytiden[6].42Da Jesus var tolv år, dro de dit som vanlig.43Etter at festen var over og de skulle reise hjem, stoppet Jesus alene i Jerusalem, uten at foreldrene visste om det.44Foreldrerne gikk en hel dag uten å savne ham, for de trodde at han var sammen med sine venner i reisefølget. Fram mot kvelden begynte de å spørre etter ham blant slektninger og venner.45Da de ikke kunne finne ham noe sted, vendte de tilbake til Jerusalem for å lete etter ham der.46-47Etter å ha lett i tre dager, fant de ham til slutt i templet der han satt mitt blant de religiøse lærerne og diskuterte vanskelige spørsmål. Alle som hørte måten han ordla seg på, undret seg over hans intelligens og kloke svar.48Foreldrene hans visste ikke hva de skulle tro, og Maria sa: ”Men Jesus, hvordan kunne du gjøre dette mot oss? Din far og jeg har vært så redde, og vi har lett etter deg over alt!”49”Hvorfor har dere lett etter meg?” svarte han. ”Visste dere ikke at jeg måtte være i min Fars hus, i templet?”50Men de forsto ikke hva han mente.51Senere fulgte han med hjem til Nasaret og var lydig mot foreldrene. Moren hans tenkte ofte på det som hadde skjedd.52Jesus ble eldre og klokere for hver dag og var elsket av både Gud og mennesker.
1Vid den här tiden hade den romerska kejsaren Augustus gett order om att alla invånare i romarriket skulle registreras, så att de kunde betala skatt.2Det var den första skatteregistreringen, och den gjordes när Quirinius var landshövding i Syrien.3Var och en var då tvungen att resa till sin hemstad för att registrera sig.4Och eftersom Josef tillhörde kung Davids släkt, måste han resa från staden Nasaret i Galileen till Betlehem i Judeen, kung Davids stad.5Han tog med sig Maria, den flicka han var förlovad[1] med, och som nu väntade barn.6Men medan de var i Betlehem blev det dags för henne att föda,7och hon födde sitt första barn, en pojke. Hon lindade honom sedan med tygstycken[2] och la honom i djurens krubba, för det fanns inte plats för dem inne i värdshuset.
Några herdar besöker Jesus
8Samma natt var några herdar ute och vaktade sina får på fälten utanför staden.9Då stod plötsligt en ängel från Herren Gud framför dem, och Herrens härlighet lyste omkring dem. De blev fruktansvärt rädda,10men ängeln lugnade dem och sa: ”Var inte rädda! Jag kommer till er med ett budskap som gäller hela ert folk, och som ska göra alla mycket glada!11Inatt har den som ska rädda er fötts i Betlehem. Han är Messias, den utlovade kungen, Herren.12Ni kommer att känna igen honom på att han är lindad med tygstycken och ligger i en krubba.”13Och plötsligt var ängeln omgiven av en stor kör av änglar från himlen som hyllade Herren Gud och sjöng:14”Ära till Gud i himlen, och frid på jorden, till dem som gör Gud glad.”15När änglarna hade farit tillbaka upp till himlen, sa herdarna till varandra: ”Kom! Vi måste gå till Betlehem och se det fantastiska som har hänt, och som Herren har låtit oss få veta!”16Så sprang de in till staden, och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban.17Och när de hade sett barnet, berättade de för alla vad ängeln hade sagt om honom.18Och alla förvånades över herdarnas berättelse,19men Maria la varje ord på minnet och tänkte ofta på det.20Herdarna vände sedan tillbaka och hyllade och ärade Gud för allt de hade fått se och höra. För allt var precis så som ängeln hade berättat för dem.21Åtta dagar senare, när pojken skulle omskäras, fick han heta Jesus, det namn som ängeln gav honom innan hans mamma blev gravid.
Maria och Josef tar med Jesus till templet
22När det sedan var dags för föräldrarnas reningsoffer[3] enligt Moses lag, tog de med Jesus till templet i Jerusalem för att bära fram honom inför Herren Gud.23Herren har ju sagt i sin lag att om en kvinnas första barn är en pojke, ska han tillhöra Herren.[4]24Samtidigt bar föräldrarna fram offret, som enligt lagen skulle vara ett par turturduvor eller två unga duvor.25Vid den här tiden bodde en man som hette Symeon i Jerusalem, en mycket god man som levde efter Guds vilja och var fylld av Guds heliga Ande. Han väntade ivrigt på att Israels räddare skulle komma.26Guds heliga Ande hade gjort klart för honom att han inte skulle dö förrän han hade sett Messias, den kung som Herren Gud hade lovat sända.27Just den här dagen hade Guds Ande uppmanat Symeon att gå till templet, så när Maria och Josef kom för att bära fram Jesus inför Herren Gud precis som lagen krävde,28var Symeon där. Och han tog barnet i sin famn och tackade Gud och sa:29”Herre, nu kan jag dö i frid, precis som du har lovat!30-31För nu har jag med egna ögon sett honom som du har bestämt ska rädda världen.32Han är det ljus som ska göra dig synlig för alla folk och ge ära åt ditt folk Israel.”33Josef och Maria var mycket förvånade över vad han sa om Jesus.34Och Symeon bad Gud att ge dem allt gott och sa till Maria: ”Många i Israel kommer att stöta bort det här barnet, och det ska bli deras olycka. Men för många ska han bli till stor glädje. Han ska vara ett tecken man strider om.35Ja, också du ska få lida, du ska känna det som om någon huggit dig i hjärtat. Men allt detta ska avslöja vad som verkligen gömmer sig i människors inre.”36-37En gammal kvinna, som hette Hanna och som Gud hade gett förmågan att framföra budskap från honom, var också i templet. Hon var dotter till Fanuel från Ashers stam. Hon hade varit gift i sju år när hon var ung, men hennes man hade dött, och hon var nu 84 år. Hon lämnade aldrig templet utan var där dag och natt och tjänade Gud genom bön och fasta.38Just när Symeon talade med Maria och Josef kom Hanna dit och började tacka och hylla Gud. Och hon berättade om Jesus för alla som väntade på att Jerusalem skulle befrias.39När föräldrarna sedan hade gjort allt det som Herren Gud kräver i sin lag, återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen.40Där växte den lilla pojken upp och blev stark, och han var ovanligt vis för sin ålder. Och Gud tog hand om honom.
Jesus talar med lärarna i templet
41Jesus föräldrar brukade varje år gå till Jerusalem för att vara med vid påskhögtiden[5].42Och när Jesus var tolv år gick de dit som vanligt.43Men då festen var över och de skulle vända tillbaka hem igen stannade Jesus kvar i Jerusalem utan att föräldrarna visste om det.44Föräldrarna gick en hel dag utan att sakna honom, för de trodde att han var tillsammans med sina vänner i ressällskapet. Men framåt kvällen började de fråga efter honom bland släktingar och vänner.45Och när de inte kunde hitta honom någonstans, vände de tillbaka till Jerusalem för att leta efter honom där.46-47Efter tre dagars letande hittade de honom till sist i templet, där han satt mitt bland de religiösa lärarna och diskuterade svåra frågor. Och alla som hörde honom förvånades över hans intelligens och kloka svar.48Hans föräldrar visste inte vad de skulle tro, och Maria sa: ”Men Jesus, hur kunde du göra så mot oss? Din pappa och jag har varit så oroliga och letat överallt efter dig!”49”Varför har ni letat efter mig?” frågade han. ”Visste ni inte att jag måste vara i min Pappas hus, i templet?”50Men de förstod inte vad han menade.51Sedan följde han med dem hem till Nasaret och lydde dem i allt. Men hans mamma tänkte ofta på det som hade hänt.52Och Jesus blev äldre och visare för varje dag och var älskad av både Gud och människor.