1Therefore, there is now no condemnation for those who are in Christ Jesus,2because through Christ Jesus the law of the Spirit who gives life has set you[1] free from the law of sin and death.3For what the law was powerless to do because it was weakened by the flesh,[2] God did by sending his own Son in the likeness of sinful flesh to be a sin offering.[3] And so he condemned sin in the flesh,4in order that the righteous requirement of the law might be fully met in us, who do not live according to the flesh but according to the Spirit.5Those who live according to the flesh have their minds set on what the flesh desires; but those who live in accordance with the Spirit have their minds set on what the Spirit desires.6The mind governed by the flesh is death, but the mind governed by the Spirit is life and peace.7The mind governed by the flesh is hostile to God; it does not submit to God’s law, nor can it do so.8Those who are in the realm of the flesh cannot please God.9You, however, are not in the realm of the flesh but are in the realm of the Spirit, if indeed the Spirit of God lives in you. And if anyone does not have the Spirit of Christ, they do not belong to Christ.10But if Christ is in you, then even though your body is subject to death because of sin, the Spirit gives life[4] because of righteousness.11And if the Spirit of him who raised Jesus from the dead is living in you, he who raised Christ from the dead will also give life to your mortal bodies because of[5] his Spirit who lives in you.12Therefore, brothers and sisters, we have an obligation – but it is not to the flesh, to live according to it.13For if you live according to the flesh, you will die; but if by the Spirit you put to death the misdeeds of the body, you will live.14For those who are led by the Spirit of God are the children of God.15The Spirit you received does not make you slaves, so that you live in fear again; rather, the Spirit you received brought about your adoption to sonship.[6] And by him we cry, ‘Abba,[7] Father.’16The Spirit himself testifies with our spirit that we are God’s children.17Now if we are children, then we are heirs – heirs of God and co-heirs with Christ, if indeed we share in his sufferings in order that we may also share in his glory.
Present suffering and future glory
18I consider that our present sufferings are not worth comparing with the glory that will be revealed in us.19For the creation waits in eager expectation for the children of God to be revealed.20For the creation was subjected to frustration, not by its own choice, but by the will of the one who subjected it, in hope21that[8] the creation itself will be liberated from its bondage to decay and brought into the freedom and glory of the children of God.22We know that the whole creation has been groaning as in the pains of childbirth right up to the present time.23Not only so, but we ourselves, who have the firstfruits of the Spirit, groan inwardly as we wait eagerly for our adoption to sonship, the redemption of our bodies.24For in this hope we were saved. But hope that is seen is no hope at all. Who hopes for what they already have?25But if we hope for what we do not yet have, we wait for it patiently.26In the same way, the Spirit helps us in our weakness. We do not know what we ought to pray for, but the Spirit himself intercedes for us through wordless groans.27And he who searches our hearts knows the mind of the Spirit, because the Spirit intercedes for God’s people in accordance with the will of God.28And we know that in all things God works for the good of those who love him, who[9] have been called according to his purpose.29For those God foreknew he also predestined to be conformed to the image of his Son, that he might be the firstborn among many brothers and sisters.30And those he predestined, he also called; those he called, he also justified; those he justified, he also glorified.
More than conquerors
31What, then, shall we say in response to these things? If God is for us, who can be against us?32He who did not spare his own Son, but gave him up for us all – how will he not also, along with him, graciously give us all things?33Who will bring any charge against those whom God has chosen? It is God who justifies.34Who then is the one who condemns? No-one. Christ Jesus who died – more than that, who was raised to life – is at the right hand of God and is also interceding for us.35Who shall separate us from the love of Christ? Shall trouble or hardship or persecution or famine or nakedness or danger or sword?36As it is written: ‘For your sake we face death all day long; we are considered as sheep to be slaughtered.’ (Ps 44:22)37No, in all these things we are more than conquerors through him who loved us.38For I am convinced that neither death nor life, neither angels nor demons,[10] neither the present nor the future, nor any powers,39neither height nor depth, nor anything else in all creation, will be able to separate us from the love of God that is in Christ Jesus our Lord.
1De människor som lever i gemenskap med Jesus Kristus blir alltså inte dömda av Gud till att dö.2Kraften hos Guds Ande, som ger oss liv i gemenskap med Jesus Kristus, har ju gjort oss[1] fria ifrån syndens lag som leder till döden.3Den lag Gud gav oss genom Mose[2] kunde inte rädda oss från synden på grund av vår mänskliga natur, och därför fick Gud själv gripa in. Han sände sin egen Son och lät honom bli lik en syndig människa, för att han skulle offra sitt liv och ta straffet för våra synder. Och genom detta miste synden sin makt över vår mänskliga natur.4Därför kan vi nu, precis som Guds lag kräver, vara skuldfria inför Gud, om vi istället för att styras av vår mänskliga natur låter Guds Ande styra oss.5De som styrs av sin mänskliga natur tänker på sådant som tillfredsställer den mänskliga naturen, men de som styrs av Guds Ande tänker på sådant som tillfredsställer Gud.6Om den mänskliga naturen får styra våra tankar, leder det till döden. Men om Guds Ande får styra våra tankar leder det till liv och frid.7Vår mänskliga natur får oss att bli fiender till Gud, för det är omöjligt för den mänskliga naturen att underordna sig Guds lag.8Därför kan de som fortfarande styrs av sin mänskliga natur aldrig tillfredsställa Gud.9Men om Guds Ande bor i er, styrs ni inte av er mänskliga natur, utan av Anden. Och den som inte har Anden, som Kristus har gett oss, han tillhör överhuvudtaget inte Kristus.10Om Kristus bor i er genom sin Ande, kommer Anden att ge er evigt liv, eftersom ni har blivit skuldfria inför Gud, men kroppen måste fortfarande dö på grund av synden.[3]11Ja, om Guds Ande, som uppväckte Jesus Kristus från de döda, bor i er, ska Gud en dag också göra era dödliga kroppar levande igen, eftersom hans Ande bor i er.12Vi har alltså, kära syskon, inga som helst skyldigheter mot vår mänskliga natur, så att vi måste leva som den vill.13Nej, den som lever på det viset kommer att dö. Men om ni med Guds Andes kraft kväver kroppens syndiga impulser får ni leva,14för alla som leds av Guds Ande är Guds barn.15Guds Ande låter er ju inte leva i slaveri under Gud, så att ni än en gång måste vara rädda för honom. Nej, Anden gör er till Guds egna barn, som kan ropa till Gud: ”Pappa, min Far.”[4]16Guds Ande viskar till oss i djupet av vårt hjärta att vi verkligen är hans barn.17Men om vi är Guds barn, ska vi också få ärva allt det goda som finns hos honom. Allt han har gett sin Son, Jesus Kristus, är nu också vårt. Men om vi en dag vill dela härligheten med Kristus, måste vi också dela hans lidanden.
Den härlighet som väntar Guds barn
18Jag anser att de lidanden vi får gå igenom här på jorden inte betyder någonting jämfört med den härlighet som Gud en dag ska ge oss.19Ja, hela skapelsen väntar med spänning på att få se vilken härlighet Guds barn ska få.20-21Allt skapat har ju kommit vid sidan av Guds plan, inte för att de själva ville det, utan därför att Gud dömde skapelsen till att dö. Men han gav oss ett hopp om att skapelsen en dag ska befrias från sitt kretslopp av ständigt nedbrytande. Ja, en dag ska allt skapat få del av den härliga frihet som Guds barn får njuta av.22Vi vet att hela skapelsen ropar som en kvinna när hon ska föda barn.23Och till och med vi, som har fått Guds Ande som en försmak av härligheten, ropar i vårt inre. Vi väntar på att Gud för alltid ska göra oss till sina barn och befria våra kroppar helt och hållet.24Vi är räddade redan nu, men har samtidigt ett hopp om fullständig frihet. Om vi redan var fullständigt fria behövde vi ju inte se fram emot det, för vem hoppas på något som redan har hänt?25Men genom att vänta på att detta hopp en dag ska uppfyllas, lär vi oss att vara uthålliga.26Dessutom hjälper Guds Ande oss i vår svaghet. Vi vet ju inte ens vad vi ska be om, men hans Ande ropar en ordlös bön till Gud från vårt inre.27Och Gud, som känner allas hjärtan, vet vad Anden menar, för när Guds Ande ber för dem som tillhör Gud, ber han alltid så som Gud vill.28Vi vet att Gud kan använda varje händelse till något gott för dem som älskar honom och enligt hans plan får tillhöra honom.29Och det goda Gud vill, är att vi ska bli lika Jesus, hans Son. Gud bestämde nämligen redan från början att de som tackade ja till att få tillhöra honom, skulle bli lika Jesus, så att Sonen skulle bli den förstfödde i en lång rad med syskon.30Och dem som han i förväg hade bestämt skulle bli lika Sonen, dem inbjöd också Gud att få tillhöra honom och lät dem bli skuldfria inför honom. Och de som har blivit skuldfria inför Gud, ska också få dela hans härlighet.
Gud visade sin kärlek genom Jesus Kristus
31Vad drar vi då för slutsats av detta? Jo, att om Gud är på vår sida, spelar det ingen roll vem som är emot oss!32Gud skonade ju inte ens sin egen Son, utan utlämnade honom för att hjälpa oss alla. Skulle han då inte vara beredd att skänka oss allt annat också tillsammans med honom?33Om någon anklagar oss som har tackat ja till Guds inbjudan att få tillhöra honom, vad spelar det för roll? Gud själv har ju förklarat oss skuldfria inför honom.34Och om någon dömer oss, vad spelar det för roll? Kristus själv är ju vår försvarare, han som dog och till och med uppstod och nu sitter på Guds högra sida och regerar tillsammans med honom.35Skulle något kunna hindra oss från att ta emot Kristus kärlek? Nej, inget! Det spelar ingen roll om vi upplever nöd eller ångest, om vi blir förföljda, får svälta, saknar kläder eller råkar ut för faror och dödshot.36Att detta ska hända vet vi ju redan, för det står i Skriften: ”Det är för att vi tjänar dig som man hela tiden försöker döda oss. Vi är som får som väntar på att bli slaktade.”[5]37Men mitt i allt detta vinner vi en total seger genom det som Kristus i sin kärlek gjorde för oss.38Det spelar ingen roll om vi lever eller dör. Jag är helt övertygad om att inget kan skilja oss från den kärlek Gud visade oss genom Jesus Kristus, vår Herre. Inga änglar eller demoner, inget som finns nu eller kommer att finnas i framtiden, inga krafter i himlen eller i djupet eller något annat i skapelsen kan hindra hans kärlek från att nå oss.