Psalm 107 | New International Version

New International Version

1 Give thanks to the Lord, for he is good; his love endures for ever. 2 Let the redeemed of the Lord tell their story – those he redeemed from the hand of the foe, 3 those he gathered from the lands, from east and west, from north and south.^[1] 4 Some wandered in desert wastelands, finding no way to a city where they could settle. 5 They were hungry and thirsty, and their lives ebbed away. 6 Then they cried out to the Lord in their trouble, and he delivered them from their distress. 7 He led them by a straight way to a city where they could settle. 8 Let them give thanks to the Lord for his unfailing love and his wonderful deeds for mankind, 9 for he satisfies the thirsty and fills the hungry with good things. 10 Some sat in darkness, in utter darkness, prisoners suffering in iron chains, 11 because they rebelled against God’s commands and despised the plans of the Most High. 12 So he subjected them to bitter labour; they stumbled, and there was no-one to help. 13 Then they cried to the Lord in their trouble, and he saved them from their distress. 14 He brought them out of darkness, the utter darkness, and broke away their chains. 15 Let them give thanks to the Lord for his unfailing love and his wonderful deeds for mankind, 16 for he breaks down gates of bronze and cuts through bars of iron. 17 Some became fools through their rebellious ways and suffered affliction because of their iniquities. 18 They loathed all food and drew near the gates of death. 19 Then they cried to the Lord in their trouble, and he saved them from their distress. 20 He sent out his word and healed them; he rescued them from the grave. 21 Let them give thanks to the Lord for his unfailing love and his wonderful deeds for mankind. 22 Let them sacrifice thank-offerings and tell of his works with songs of joy. 23 Some went out on the sea in ships; they were merchants on the mighty waters. 24 They saw the works of the Lord, his wonderful deeds in the deep. 25 For he spoke and stirred up a tempest that lifted high the waves. 26 They mounted up to the heavens and went down to the depths; in their peril their courage melted away. 27 They reeled and staggered like drunkards; they were at their wits’ end. 28 Then they cried out to the Lord in their trouble, and he brought them out of their distress. 29 He stilled the storm to a whisper; the waves of the sea^[2] were hushed. 30 They were glad when it grew calm, and he guided them to their desired haven. 31 Let them give thanks to the Lord for his unfailing love and his wonderful deeds for mankind. 32 Let them exalt him in the assembly of the people and praise him in the council of the elders. 33 He turned rivers into a desert, flowing springs into thirsty ground, 34 and fruitful land into a salt waste, because of the wickedness of those who lived there. 35 He turned the desert into pools of water and the parched ground into flowing springs; 36 there he brought the hungry to live, and they founded a city where they could settle. 37 They sowed fields and planted vineyards that yielded a fruitful harvest; 38 he blessed them, and their numbers greatly increased, and he did not let their herds diminish. 39 Then their numbers decreased, and they were humbled by oppression, calamity and sorrow; 40 he who pours contempt on nobles made them wander in a trackless waste. 41 But he lifted the needy out of their affliction and increased their families like flocks. 42 The upright see and rejoice, but all the wicked shut their mouths. 43 Let the one who is wise heed these things and ponder the loving deeds of the Lord.

Nya Levande Bibeln

from Biblica

En lovsång för Guds godhet

1 Tacka Herren för att han är god mot oss, och för att hans kärlek aldrig upphör. 2 Har Herren befriat dig? Tala då om det! Berätta för andra att han har räddat dig ur dina fienders våld! 3 Han har fört de fångna tillbaka från jordens alla hörn, 4 alla dem som vandrade i öknen utan att finna vägen hem. 5 De var hungriga, törstiga och svaga. 6 "Herre, hjälp oss", ropade de, när de inte såg någon utväg mer, och han förbarmade sig över dem! 7 Han förde dem till en plats där de kunde bo. 8 Tänk om dessa människor bara ville prisa Herren för hans kärlek och för allt underbart han gjort! 9 Han gav vatten till den törstige och den hungriges själ mättade han med sitt goda. 10 Vilka är det som sitter i mörker och dödsskugga, förkrossade av sorg och slaveri? 11 Det är de som gjort uppror mot Gud och inte lytt hans ord och föraktat honom som är en Gud över alla gudar. 12 Därför fick de slita ont och arbeta hårt. De föll till marken och ingen kunde hjälpa dem att resa sig. 13 Då ropade de till Herren i sina svårigheter, och han befriade dem! 14 Han ledde dem ut från mörkret och dödsskuggan, och bröt sönder deras bojor. 15 Tänk om dessa människor bara ville prisa Herren för hans godhet och för allt underbart han gjort. 16 Han slog in portarna av koppar och järnbommarna bröt han sönder. 17 Andra fick lida av följderna för sina synder och felsteg. 18 Deras aptit försvann och de höll på att svälta ihjäl. 19 Då ropade de till Herren i sin nöd, och han hjälpte dem och befriade dem. 20 Han sa bara ett ord och de blev botade, ja, de rycktes bort från dödens portar. 21 O, om dessa människor bara ville prisa Herren för hans kärlek och för allt underbart han gjort. 22 Må deras tack tjäna som offer! Må de sjunga om allt han gjort! 23 Åter andra seglade på haven med gods och varor. 24 Där upplevde de Guds makt och blev vittnen till det han gjorde. 25 Han kallade på stormvindarna, och vågorna började gå höga. 26 Fartygen reste sig mot skyn och störtade sedan mot djupen bland de virvlande vågorna. Sjömännen vred sig av skräck, 27 och de raglade som berusade för de såg inte längre någon utväg. 28 Då ropade de till Herren i sin nöd, och han räddade dem. 29 Han lugnade stormen och stillade vågorna. 30 De gladde sig över att det äntligen hade blivit lugnt, och Gud förde dem till den hamn dit de ville. 31 O, tänk om dessa människor bara ville prisa Herren för hans kärlek och för allt underbart han gjort! 32 Låt dem prisa honom och upphöja honom när folket samlas, och låt dem lova honom inför folkets ledare. 33 Herren låter floderna torka upp, 34 och det bördiga landet gör han till en saltöken, när innevånarnas ondska tar överhand. 35 Men han kan också göra en oas mitt i ett ökenland och låta vattenkällor bryta fram. 36 Han låter nybyggare komma dit hungriga, och de bygger där sina städer och 37 odlar sina fält. De planterar sina vingårdar och får sedan stora och rika skördar! 38 Han välsignar dem rikligen, och de får många barn. Också deras boskapshjordar förökas mer och mer. 39 Men när Guds folk på nytt blir besegrat och förödmjukat och utsatt, 40 så visar Gud avsky för dessa förtryckare och låter dem irra omkring i öknen. 41 Men han befriar de hjälplösa ur deras elände och låter dem få många barn och ha stor framgång. 42 Överallt kommer goda människor att se det och fyllas av glädje, medan de ogudaktiga står häpna. 43 Om du är förståndig bör du lyssna till vad jag säger. Tänk på hur Herren på allt sätt visar sin godhet!