Psalm 105 | New International Version

New International Version

1 Give praise to the Lord, proclaim his name; make known among the nations what he has done. 2 Sing to him, sing praise to him; tell of all his wonderful acts. 3 Glory in his holy name; let the hearts of those who seek the Lord rejoice. 4 Look to the Lord and his strength; seek his face always. 5 Remember the wonders he has done, his miracles, and the judgments he pronounced, 6 you his servants, the descendants of Abraham, his chosen ones, the children of Jacob. 7 He is the Lord our God; his judgments are in all the earth. 8 He remembers his covenant for ever, the promise he made, for a thousand generations, 9 the covenant he made with Abraham, the oath he swore to Isaac. 10 He confirmed it to Jacob as a decree, to Israel as an everlasting covenant: 11 ‘To you I will give the land of Canaan as the portion you will inherit.’ 12 When they were but few in number, few indeed, and strangers in it, 13 they wandered from nation to nation, from one kingdom to another. 14 He allowed no-one to oppress them; for their sake he rebuked kings: 15 ‘Do not touch my anointed ones; do my prophets no harm.’ 16 He called down famine on the land and destroyed all their supplies of food; 17 and he sent a man before them – Joseph, sold as a slave. 18 They bruised his feet with shackles, his neck was put in irons, 19 till what he foretold came to pass, till the word of the Lord proved him true. 20 The king sent and released him, the ruler of peoples set him free. 21 He made him master of his household, ruler over all he possessed, 22 to instruct his princes as he pleased and teach his elders wisdom. 23 Then Israel entered Egypt; Jacob resided as a foreigner in the land of Ham. 24 The Lord made his people very fruitful; he made them too numerous for their foes, 25 whose hearts he turned to hate his people, to conspire against his servants. 26 He sent Moses his servant, and Aaron, whom he had chosen. 27 They performed his signs among them, his wonders in the land of Ham. 28 He sent darkness and made the land dark – for had they not rebelled against his words? 29 He turned their waters into blood, causing their fish to die. 30 Their land teemed with frogs, which went up into the bedrooms of their rulers. 31 He spoke, and there came swarms of flies, and gnats throughout their country. 32 He turned their rain into hail, with lightning throughout their land; 33 he struck down their vines and fig-trees and shattered the trees of their country. 34 He spoke, and the locusts came, grasshoppers without number; 35 they ate up every green thing in their land, ate up the produce of their soil. 36 Then he struck down all the firstborn in their land, the firstfruits of all their manhood. 37 He brought out Israel, laden with silver and gold, and from among their tribes no-one faltered. 38 Egypt was glad when they left, because dread of Israel had fallen on them. 39 He spread out a cloud as a covering, and a fire to give light at night. 40 They asked, and he brought them quail; he fed them well with the bread of heaven. 41 He opened the rock, and water gushed out; it flowed like a river in the desert. 42 For he remembered his holy promise given to his servant Abraham. 43 He brought out his people with rejoicing, his chosen ones with shouts of joy; 44 he gave them the lands of the nations, and they fell heir to what others had toiled for – 45 that they might keep his precepts and observe his laws. Praise the Lord.^[1]

Nya Levande Bibeln

from Biblica

Gud och hans folk

1 Tacka Herren för allt gott han gör. Tala om det för alla folk. 2 Sjung lovsånger om honom och berätta om hans under. 3 Gläd er i Herren, ni som tillhör honom. Gläd er! 4 Vänd er till honom och räkna med hans kraft. Var uthålliga! 5-6 Tänk på vad han i sin makt har gjort för oss, som är ättlingar till hans tjänare Abraham, till Jakob, hans utvalde. Kom ihåg hur han dömde våra fiender. Han är Herren, vår Gud. 7 Överallt i hela världen är det han som har sista ordet. 8-9 Skulle tusen generationer komma och gå, så skulle han ändå aldrig glömma sitt löfte, det förbund som han slöt redan med Abraham och Isak, 10-11 och som han bekräftade med Jakob. Och detta är mitt förbund med Israels folk som kommer att vara för alltid: Jag ska ge er Kanaans land till att vara er egendom. 12 Han lovade detta medan de ännu var mycket få till antalet, och alltjämt levde som främlingar i Kanaan. 13 De var på den tiden spridda bland andra folk och vandrade från rike till rike. 14 Men Gud tillät inte någon att förtrycka dem, och han utplånade många kungar som försökte anfalla dem! 15 "Rör inte mina utvalda, skada inte mina profeter", varnade han. 16 Han sände hungersnöd över Kanaans land och förråden av säd och bröd tog snabbt slut. 17 Men Gud hade redan i förväg sänt Josef till Egypten, dit han såldes som slav. 18 I fängelset satte man bojor på hans fötter och en järnring runt hans hals. 19 Där fick han sitta tills den dag han uttydde sina medfångars drömmar, och allt det som han sagt inträffade. Guds ord gav honom rätt. 20 Då sände kungen äntligen bud efter honom och befriade honom. 21 Josef utnämndes till regeringschef och fick också förvalta kungens hela förmögenhet. 22 Alla höga tjänstemän var underställda honom och kungens rådgivare fick lära sig vishet av honom. 23 Sedan kom Jakob till Egypten och bodde där tillsammans med sina söner. 24 Under åren som följde förökade Gud sitt folk, ja, tills de slutligen blev mäktigare än sina fiender. 25 Därefter såg Gud till så att egyptierna började hata israeliterna och behandla dem illa. 26 Då sände Gud sina tjänare Mose och Aron, 27 för att de skulle utföra under och tecken i hela Egypten. 28 De gjorde som Gud befallt, och han lät ett tjockt mörker breda ut sig över hela landet. 29 Han förvandlade vattnet i deras floder till blod och förgiftade alla fiskar. 30 Därefter översvämmades landet av grodor, ja, till och med i kungens privata palats trängde grodorna in. 31 Och då Gud talade genom Mose, drog svärmar av flugor och andra insekter fram över hela landet, 32 och när egyptierna väntade på regn sände Gud hagel, och blixtar som plågade folket. 33 Deras vinträd och fikonträd förstördes, och alla träd vräktes omkull och låg kringspridda på marken. 34 På Guds befallning kom gräshoppssvärmar och 35 åt upp allt grönt och förstörde skörden. 36 Slutligen dödade Herren den äldste sonen i varje egyptiskt hem. 37 Sedan ledde han sitt folk tryggt ut ur Egypten och de förde med sig mängder av silver och guld, och det fanns inte en enda en bland dem som var sjuk, utan alla var friska. 38 Egyptierna var rädda för dem och var glada när de lämnade landet. 39 För att skydda dem från den heta solen satte Gud ett moln över sitt folk, och han gav dem en eldpelare om natten för att de skulle få ljus. 40 De bad om kött, och han sände fåglar in i deras läger. Och han lät dem äta manna, brödet från himlen, för att de skulle bli mätta. 41 Han öppnade en klippa, och vattnet forsade fram. Det flöt som en flod genom det torra, ödsliga landet - 42 för Gud håller sitt ord, och han kom ihåg sina heliga löften till sin tjänare Abraham. 43 På så sätt ledde han under sång och jubel sina utvalda in i det utlovade landet. 44 Han gav dem det land som tillhört andra folk. De fick skörda och äta vad andra hade planterat. 45 Alla dessa under lät han sitt folk uppleva för att de skulle lyda honom och hålla hans bud. Halleluja!