Your browser is out of date. If ERF Bibleserver is very slow, please update your browser.

Login
... and use all features!

  • Read it1. Mose 3
  • Notes
  • Tags
  • Likes
  • History
  • Dictionaries
  • Reading plan
  • Graphics
  • Videos
  • Special occasions
  • Donate
  • Blog
  • Newsletter
  • Partner
  • Help
  • Contact
  • Alexa Skill
  • For webmasters
  • Privacy policy
  • Accessibility Statement
  • General Data Protection Regulation (GDPR)
  • Imprint
  • Language: English
© 2025 ERF
Sign in for free

Luke 22

New International Version

from Biblica

Judas agrees to betray Jesus

1 Now the Festival of Unleavened Bread, called the Passover, was approaching, 2 and the chief priests and the teachers of the law were looking for some way to get rid of Jesus, for they were afraid of the people. 3 Then Satan entered Judas, called Iscariot, one of the Twelve. 4 And Judas went to the chief priests and the officers of the temple guard and discussed with them how he might betray Jesus. 5 They were delighted and agreed to give him money. 6 He consented, and watched for an opportunity to hand Jesus over to them when no crowd was present. 

The Last Supper

7 Then came the day of Unleavened Bread on which the Passover lamb had to be sacrificed. 8 Jesus sent Peter and John, saying, ‘Go and make preparations for us to eat the Passover.’ 9 ‘Where do you want us to prepare for it?’ they asked. 10 He replied, ‘As you enter the city, a man carrying a jar of water will meet you. Follow him to the house that he enters, 11 and say to the owner of the house, “The Teacher asks: where is the guest room, where I may eat the Passover with my disciples?” 12 He will show you a large room upstairs, all furnished. Make preparations there.’ 13 They left and found things just as Jesus had told them. So they prepared the Passover. 14 When the hour came, Jesus and his apostles reclined at the table. 15 And he said to them, ‘I have eagerly desired to eat this Passover with you before I suffer. 16 For I tell you, I will not eat it again until it finds fulfilment in the kingdom of God.’ 17 After taking the cup, he gave thanks and said, ‘Take this and divide it among you. 18 For I tell you I will not drink again from the fruit of the vine until the kingdom of God comes.’ 19 And he took bread, gave thanks and broke it, and gave it to them, saying, ‘This is my body given for you; do this in remembrance of me.’ 20 In the same way, after the supper he took the cup, saying, ‘This cup is the new covenant in my blood, which is poured out for you.[1] 21 But the hand of him who is going to betray me is with mine on the table. 22 The Son of Man will go as it has been decreed. But woe to that man who betrays him!’ 23 They began to question among themselves which of them it might be who would do this. 24 A dispute also arose among them as to which of them was considered to be greatest. 25 Jesus said to them, ‘The kings of the Gentiles lord it over them; and those who exercise authority over them call themselves Benefactors. 26 But you are not to be like that. Instead, the greatest among you should be like the youngest, and the one who rules like the one who serves. 27 For who is greater, the one who is at the table or the one who serves? Is it not the one who is at the table? But I am among you as one who serves. 28 You are those who have stood by me in my trials. 29 And I confer on you a kingdom, just as my Father conferred one on me, 30 so that you may eat and drink at my table in my kingdom and sit on thrones, judging the twelve tribes of Israel. 31 ‘Simon, Simon, Satan has asked to sift all of you as wheat. 32 But I have prayed for you, Simon, that your faith may not fail. And when you have turned back, strengthen your brothers.’ 33 But he replied, ‘Lord, I am ready to go with you to prison and to death.’ 34 Jesus answered, ‘I tell you, Peter, before the cock crows today, you will deny three times that you know me.’ 35 Then Jesus asked them, ‘When I sent you without purse, bag or sandals, did you lack anything?’ ‘Nothing,’ they answered. 36 He said to them, ‘But now if you have a purse, take it, and also a bag; and if you don’t have a sword, sell your cloak and buy one. 37 It is written: “And he was numbered with the transgressors”; and I tell you that this must be fulfilled in me. Yes, what is written about me is reaching its fulfilment.’ (Isa 53:12) 38 The disciples said, ‘See, Lord, here are two swords.’ ‘That’s enough!’ he replied. 

Jesus prays on the Mount of Olives

39 Jesus went out as usual to the Mount of Olives, and his disciples followed him. 40 On reaching the place, he said to them, ‘Pray that you will not fall into temptation.’ 41 He withdrew about a stone’s throw beyond them, knelt down and prayed, 42 ‘Father, if you are willing, take this cup from me; yet not my will, but yours be done.’ 43 An angel from heaven appeared to him and strengthened him. 44 And being in anguish, he prayed more earnestly, and his sweat was like drops of blood falling to the ground.[2] 45 When he rose from prayer and went back to the disciples, he found them asleep, exhausted from sorrow. 46 ‘Why are you sleeping?’ he asked them. ‘Get up and pray so that you will not fall into temptation.’ 

Jesus arrested

47 While he was still speaking a crowd came up, and the man who was called Judas, one of the Twelve, was leading them. He approached Jesus to kiss him, 48 but Jesus asked him, ‘Judas, are you betraying the Son of Man with a kiss?’ 49 When Jesus’ followers saw what was going to happen, they said, ‘Lord, should we strike with our swords?’ 50 And one of them struck the servant of the high priest, cutting off his right ear. 51 But Jesus answered, ‘No more of this!’ And he touched the man’s ear and healed him. 52 Then Jesus said to the chief priests, the officers of the temple guard, and the elders, who had come for him, ‘Am I leading a rebellion, that you have come with swords and clubs? 53 Every day I was with you in the temple courts, and you did not lay a hand on me. But this is your hour – when darkness reigns.’ 

Peter disowns Jesus

54 Then seizing him, they led him away and took him into the house of the high priest. Peter followed at a distance. 55 And when some there had kindled a fire in the middle of the courtyard and had sat down together, Peter sat down with them. 56 A servant-girl saw him seated there in the firelight. She looked closely at him and said, ‘This man was with him.’ 57 But he denied it. ‘Woman, I don’t know him,’ he said. 58 A little later someone else saw him and said, ‘You also are one of them.’ ‘Man, I am not!’ Peter replied. 59 About an hour later another asserted, ‘Certainly this fellow was with him, for he is a Galilean.’ 60 Peter replied, ‘Man, I don’t know what you’re talking about!’ Just as he was speaking, the cock crowed. 61 The Lord turned and looked straight at Peter. Then Peter remembered the word the Lord had spoken to him: ‘Before the cock crows today, you will disown me three times.’ 62 And he went outside and wept bitterly. 

The guards mock Jesus

63 The men who were guarding Jesus began mocking and beating him. 64 They blindfolded him and demanded, ‘Prophesy! Who hit you?’ 65 And they said many other insulting things to him. 

Jesus before Pilate and Herod

66 At daybreak the council of the elders of the people, both the chief priests and the teachers of the law, met together, and Jesus was led before them. 67 ‘If you are the Messiah,’ they said, ‘tell us.’ Jesus answered, ‘If I tell you, you will not believe me, 68 and if I asked you, you would not answer. 69 But from now on, the Son of Man will be seated at the right hand of the mighty God.’ 70 They all asked, ‘Are you then the Son of God?’ He replied, ‘You say that I am.’ 71 Then they said, ‘Why do we need any more testimony? We have heard it from his own lips.’ 

Holy Bible, New International Version ® (Anglicised), NIV TM
Copyright © 1979, 1984, 2011 by Biblica, Inc.
Used with permission. All rights reserved worldwide.

The “New International Version” is a trademark registered in the European Union Intellectual Property Office (EUIPO) and United States Patent and Trademark Office by Biblica, Inc. The “NIV”, “Biblica”, “International Bible Society” and the Biblica Logo are trademarks registered in the United States Patent and Trademark Office by Biblica, Inc. Used with permission.

Luke 22

Nya Levande Bibeln

from Biblica

Planer på att döda Jesus

1 Nu närmade sig påskhögtiden[1]. 2 Och översteprästerna och laglärarna[2] sökte fortfarande efter ett sätt att bli av med Jesus. Men de ville döda honom i hemlighet, eftersom de var rädda för folkets reaktion. 

Judas beslutar att förråda Jesus

3 Då for Satan in i Judas Iskariot, som var en av Jesus tolv närmaste efterföljare. 4 Judas gick till översteprästerna och officerarna vid tempelvakten för att diskutera med dem hur han skulle kunna överlämna Jesus åt dem. 5 De blev mycket glada och erbjöd honom en summa pengar, 6 som han genast accepterade. Och från den stunden sökte han efter ett tillfälle att i hemlighet förråda Jesus. 

Jesus efterföljare förbereder påskmåltiden

7 Så kom den första dagen i påskhögtiden[3], den dag när påsklammet skulle slaktas. 8 Då skickade Jesus iväg sina båda efterföljare Petrus och Johannes och sa: ”Gå och gör i ordning påskmåltiden, så att vi kan äta tillsammans.” 9 ”Var vill du att vi ska göra det?” frågade de. 10 Han svarade: ”När ni kommer in i Jerusalem, stöter ni genast på en man som bär på en vattenkruka. Följ efter honom till det hus som han går in i 11 och säg till mannen som äger huset: ’Vår Mästare undrar var salen är, där han kan äta påskmåltiden tillsammans med sina efterföljare.’ 12 Han kommer då att ta med er en trappa upp till ett stort rum där det redan är dukat. Gör i ordning måltiden där.” 13 Då gick de iväg och fann att allt var precis som Jesus hade sagt, och de ordnade med påskmåltiden. 

Jesus och hans efterföljare äter den sista måltiden

14 När det sedan var dags att äta påskmåltiden, slog sig Jesus och hans tolv sändebud ner vid bordet. 15 Och han sa till dem: ”Jag har längtat så mycket efter att få äta den här påskmåltiden med er innan mitt lidande börjar. 16 För jag säger er nu att jag inte kommer att äta den igen förrän vi ska fira den fullkomliga påsken i Guds nya värld.[4]” 17 Sedan tog han en bägare vin, och när han hade tackat Gud för vinet, sa han: ”Ta det här och dela det mellan er. 18 Jag försäkrar er, att från och med nu ska jag inte dricka vin igen, förrän Gud regerar i sin nya värld.[5]” 19 Efter det tog han ett bröd, och när han hade tackat Gud för det, bröt han det i bitar och gav det till dem och sa: ”Detta är min kropp som ska offras för er. Fira denna måltid till minne av mitt lidande och min död.” 20 Efter måltiden tog han på samma sätt bägaren med vinet och sa: ”Denna bägare är det nya förbundet mellan Gud och människor – ett förbund som ingås genom att mitt blod offras för er. 21 Men här vid bordet finns en man som kommer att förråda mig, trots att han äter tillsammans med mig.[6] 22 För jag, Människosonen[7], måste dö. Det är en del av Guds plan. Men olycka ska drabba den människa som förråder mig!” 23 Då började hans efterföljare fråga varandra vem som skulle kunna göra något sådant. 

Vem är mest betydelsefull?

24 Efter en stund gick hans efterföljare istället över till att diskutera vem av dem som kunde anses vara mest betydelsefull. 25 Då sa Jesus till dem: ”I den här världen uppträder kungar och makthavare som tyranner, och vill ändå hyllas som ’folkets beskyddare’! 26 Men så får det inte vara bland er. Den av er som vill vara mest betydelsefull ska vara lägst av alla, och den som vill vara ledare ska vara de andras tjänare. 27 I den här världen räknas den som äter vid bordet som större än den som tjänar vid bordet. Men följ mitt exempel. Jag är här hos er som en tjänare. 28-29 Men en dag ska ni som har varit trogna mot mig under dessa svåra dagar, få samma kungliga makt av mig som jag har fått av min Far i himlen. 30 Och då ska ni få äta och dricka vid mitt bord i min nya värld[8], och ni ska få sitta på troner och döma Israels tolv stammar. 

Jesus förutsäger att Petrus ska svika honom

31 Simon, min vän, Satan har begärt att få pröva er, för att se om er tro är äkta.[9] 32 Men jag har bett för dig att du inte helt ska tappa tron. Och när du har ångrat dig och vänt om till mig igen, styrk då tron hos dina bröder.” 33 Simon Petrus svarade: ”Herre, jag är beredd att både gå i fängelse och dö för dig.” 34 Men Jesus sa: ”Petrus, jag säger dig, att innan tuppen hinner gala imorgon bitti, kommer du tre gånger att ha förnekat att du ens känner mig.” 35 Sedan frågade Jesus dem: ”När jag sände ut er, och ni varken hade pengar, packning eller extra kläder med er, saknade ni något då?””Nej, ingenting”, svarade de. 36 ”Men nu”, sa han, ”ska ni ta med er både pengar och packning. Och om ni inte har något svärd, så sälj era kläder och köp ett. 37 För jag försäkrar er, att de här orden i Skriften ska bli verklighet genom det som händer mig: ’Han räknades som en brottsling’[10]. Ja, allt som Gud har förutsagt om mig ska nu slutföras.” 38 ”Herre”, svarade de, ”vi har två svärd.””Det räcker”, sa Jesus. 

Jesus ber i Getsemane

39 Jesus lämnade sedan staden tillsammans med sina efterföljare och gick som vanligt till Olivberget. 40 Där sa han till dem: ”Be till er Far i himlen så att frestelserna inte segrar över er.” 41 Själv gick han en liten bit längre bort och föll på knä och bad: 42 ”Far i himlen, om det är möjligt, så låt mig slippa det lidande som väntar. Men låt det bli som du vill, inte som jag vill.” 43 Då visade sig en ängel från himlen och gav honom ny kraft. 44 Men hans ångest blev allt större, och han bad så intensivt, att hans svett föll som blodsdroppar till marken. 45 Till slut reste han sig och gick tillbaka till sina efterföljare och såg att de hade somnat, utmattade av sorg. 46 Då sa han till dem: ”Hur kan ni sova nu! Res er upp och be att frestelserna inte segrar över er.” 

Jesus blir förrådd och arresterad

47 Medan Jesus fortfarande talade kom en stor folkhop dit ledd av Judas, en av Jesus tolv närmaste efterföljare. Judas gick fram till Jesus för att ge honom en hälsningskyss. 48 Men Jesus sa: ”Judas, hur kan du förråda mig, Människosonen[11], med en kyss?” 49 När Jesus andra efterföljare förstod vad som höll på att hända, frågade de: ”Herre, ska vi försvara oss? Vi har ju våra svärd!” 50 Och en av dem slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat. 51 Men Jesus sa: ”Inget mer våld!” Och så rörde han vid mannens öra och helade honom. 52 Sedan vände sig Jesus till de överstepräster och officerare vid tempelvakten och folkets ledare som hade kommit dit för att gripa honom, och sa: ”Är jag en så farlig brottsling att ni var tvungna att beväpna er med svärd och klubbor för att gripa mig? 53 Varför arresterade ni mig inte på tempelplatsen? Dag efter dag var jag tillsammans med er där utan att ni rörde mig. Men nu är det dags för er att handla, nu har mörkrets makter fritt spelrum.” 

Petrus förnekar att han känner Jesus

54 Då grep de Jesus och ledde honom till översteprästens hus, och Petrus följde med på avstånd. 55 Inne på gården gjorde folket upp en eld för att värma sig och satte sig runt den, och Petrus slog sig ner mitt ibland dem. 56 En tjänsteflicka la då märke till honom i eldskenet och började titta närmare på honom. Till slut sa hon: ”Den där mannen var också tillsammans med Jesus!” 57 Men Petrus protesterade och sa: ”Nej, jag känner inte den mannen.” 58 Efter en stund fick en annan syn på honom och sa: ”Du är också en av dem!””Nej, det är jag inte”, svarade Petrus. 59 Ungefär en timma senare var det en tredje som påstod: ”Jag är säker på att den där karln är en av Jesus efterföljare, han är ju från Galileen.” 60 Men Petrus sa: ”Vad pratar du om? Jag förstår inte vad du menar.” Och just när han sa det gol tuppen. 61 I samma stund vände sig Herren Jesus om och såg på Petrus, och då plötsligt kom Petrus ihåg vad Herren hade sagt till honom: ”Innan tuppen gal imorgon bitti ska du förneka mig tre gånger.” 62 Och han gick ut från gården och grät förtvivlat. 63-64 De män som bevakade Jesus började nu håna honom. De band för hans ögon och slog honom och sa: ”Visa att du är profet! Avslöja med Guds hjälp vem som slog dig.” 65 Och de förolämpade honom på alla möjliga sätt. 

Det judiska rådet vill se Jesus dömd till döden

66 Tidigt nästa morgon samlades det judiska rådet[12], det vill säga folkets ledare och översteprästerna och laglärarna. Och man lät hämta Jesus och ställde honom inför detta råd. 67 De frågade honom: ”Är du Messias, den utlovade kungen? Säg oss som det är!”Han svarade: ”Om jag säger ja, så kommer ni inte att tro mig, 68 och om jag börjar fråga er om något så kommer ni inte att svara. 69 Men från och med nu kommer jag, Människosonen[13], att sitta på Guds högra sida och regera tillsammans med honom som har all makt.” 70 Upprörda ropade de då allihop: ”Påstår du alltså att du är Guds Son?”Men Jesus svarade: ”Det är ni själva som kallar mig det.” 71 Då ropade de igen: ”Vi behöver inga flera vittnen. Nu har vi hört honom säga det själv.” 

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®
Used by permission. All rights reserved worldwide.