1As Jesus looked up, he saw the rich putting their gifts into the temple treasury.2He also saw a poor widow put in two very small copper coins.3‘Truly I tell you,’ he said, ‘this poor widow has put in more than all the others.4All these people gave their gifts out of their wealth; but she out of her poverty put in all she had to live on.’
The destruction of the temple and signs of the end times
5Some of his disciples were remarking about how the temple was adorned with beautiful stones and with gifts dedicated to God. But Jesus said,6‘As for what you see here, the time will come when not one stone will be left on another; every one of them will be thrown down.’7‘Teacher,’ they asked, ‘when will these things happen? And what will be the sign that they are about to take place?’8He replied: ‘Watch out that you are not deceived. For many will come in my name, claiming, “I am he,” and, “The time is near.” Do not follow them.9When you hear of wars and uprisings, do not be frightened. These things must happen first, but the end will not come right away.’10Then he said to them: ‘Nation will rise against nation, and kingdom against kingdom.11There will be great earthquakes, famines and pestilences in various places, and fearful events and great signs from heaven.12‘But before all this, they will seize you and persecute you. They will hand you over to synagogues and put you in prison, and you will be brought before kings and governors, and all on account of my name.13And so you will bear testimony to me.14But make up your mind not to worry beforehand how you will defend yourselves.15For I will give you words and wisdom that none of your adversaries will be able to resist or contradict.16You will be betrayed even by parents, brothers and sisters, relatives and friends, and they will put some of you to death.17Everyone will hate you because of me.18But not a hair of your head will perish.19Stand firm, and you will win life.20‘When you see Jerusalem being surrounded by armies, you will know that its desolation is near.21Then let those who are in Judea flee to the mountains, let those in the city get out, and let those in the country not enter the city.22For this is the time of punishment in fulfilment of all that has been written.23How dreadful it will be in those days for pregnant women and nursing mothers! There will be great distress in the land and wrath against this people.24They will fall by the sword and will be taken as prisoners to all the nations. Jerusalem will be trampled on by the Gentiles until the times of the Gentiles are fulfilled.25‘There will be signs in the sun, moon and stars. On the earth, nations will be in anguish and perplexity at the roaring and tossing of the sea.26People will faint from terror, apprehensive of what is coming on the world, for the heavenly bodies will be shaken.27At that time they will see the Son of Man coming in a cloud with power and great glory.28When these things begin to take place, stand up and lift up your heads, because your redemption is drawing near.’29He told them this parable: ‘Look at the fig-tree and all the trees.30When they sprout leaves, you can see for yourselves and know that summer is near.31Even so, when you see these things happening, you know that the kingdom of God is near.32‘Truly I tell you, this generation will certainly not pass away until all these things have happened.33Heaven and earth will pass away, but my words will never pass away.34‘Be careful, or your hearts will be weighed down with carousing, drunkenness and the anxieties of life, and that day will close on you suddenly like a trap.35For it will come on all those who live on the face of the whole earth.36Be always on the watch, and pray that you may be able to escape all that is about to happen, and that you may be able to stand before the Son of Man.’37Each day Jesus was teaching at the temple, and each evening he went out to spend the night on the hill called the Mount of Olives,38and all the people came early in the morning to hear him at the temple.
1När Jesus stod där i templet såg han hur de rika la sina gåvor i offerkistan.2Men han såg också hur en fattig änka kom fram och släppte ner två kopparslantar.3Då sa han: ”Tro mig, den där fattiga änkan gav mer än alla de andra,4för de tog bara en liten del av sitt överflöd och la i offerkistan. Men hon, som är så fattig, la dit allt vad hon hade att leva på.”
Jesus talar om framtiden
5Några av hans efterföljare började nu tala om templet med alla dess vackra stenar och dyrbara gåvor som människor skänkt.6Men Jesus sa: ”Det dröjer inte länge förrän allt det ni ser här ska jämnas med marken, inte en sten ska lämnas kvar på den andra.”7”Mästare, när ska detta hända?” undrade de förskräckt. ”Vad blir tecknet som visar att det börjar?”8Han svarade: ”Se upp så att ingen lurar er! Många ska komma i mitt namn och påstå att de är Messias, den utlovade kungen, och säga: ’Slutet är nära.’ Men tro dem inte!9Och när ni får höra om krig och oroligheter så grips inte av panik. Det måste bli krig först, men det betyder inte att slutet har kommit.10Folk och länder ska resa sig mot varandra.11Det blir allvarliga jordbävningar, epidemier och hungersnöd på den ena platsen efter den andra. Fruktansvärda saker ska hända och stora tecken ska visa sig på himlen.12Men innan allt detta inträffar ska man gripa er och förfölja er. Ni ska dras inför domstol i synagogorna[1] och kastas i fängelse, och ni ska ställas inför makthavare och kungar därför att ni tillhör mig.13Men detta ger er samtidigt en chans att berätta om er tro.14Planera därför inte i förväg vad ni ska säga då man anklagar er,15för jag ska ge er de rätta orden, ja, ni ska få en sådan vishet och skärpa att ingen av era motståndare kan svara.16Ni ska bli förrådda till och med av dem som står er närmast, av era föräldrar, syskon, släktingar och vänner, och några av er kommer att dödas.17Alla ska hata er därför att ni tillhör mig.18Men Gud ska beskydda er. Inte ett hårstrå på ert huvud ska gå förlorat.19Stå fasta och håll ut, så ska ni vinna evigt liv.20Men den dag ni ser Jerusalem omringat av arméer, då vet ni att stadens undergång är nära.21Då måste de som är i Judeen fly upp i bergen. De som är i Jerusalem måste lämna staden så fort som möjligt, och ingen som är utanför staden får gå tillbaka in dit.22Då har tiden kommit för Guds dom, och allt det som Gud har förutsagt i Skriften[2] ska bli verklighet.23Stackars de kvinnor som är gravida när den tiden kommer, och stackars de mammor som ammar sina barn! Det ska bli stor nöd i landet och Guds vrede ska drabba folket.24Många ska bli brutalt dödade, och resten ska föras bort som fångar till världens alla länder. Jerusalem ska ockuperas av främmande folk, som ska ha kontroll över staden tills Gud gör slut på deras regeringstid.
När Jesus kommer tillbaka
25Sedan ska märkliga tecken visa sig i solen, månen och stjärnorna, och på jorden ska folken gripas av ångest och oro inför havets och vågornas dån.26Människor ska gå under av skräck inför det som ska drabba världen, för universums krafter ska skakas.[3]27Och då ska man få se mig, Människosonen, komma på ett moln med makt och stor härlighet.[4]28Men när ni ser allt detta hända, så räta på er och fatta mod, för då är er befrielse nära.”
Bilden om fikonträdet
29Sedan fortsatte Jesus att förklara genom en bild. Han sa: ”Lägg märke till fikonträdet, eller vilket annat träd som helst.30Då bladen börjar knoppas, vet ni att sommaren snart är här.31På samma sätt kan ni veta att Guds nya värld snart är här,[5] då ni ser detta hända.32Jag försäkrar er, att detta släkte ska inte gå under innan allt detta händer.[6]33Himlen och jorden ska försvinna, men mina ord ska gälla för evigt.
Var beredda
34-35Var på er vakt, så att ni inte förslöas av festande och supande, eller är upptagna med vardagslivets bekymmer. Annars kommer jag tillbaka och överraskar er, och ni ska fångas som i en snara.36Håll er ständigt beredda. Be att ni ska få kraft att fly undan de svårigheter som väntar, så att ni kan möta mig, Människosonen[7], utan rädsla.”37På dagarna gick Jesus till tempelplatsen för att undervisa, och folkmassorna samlades redan tidigt på morgonen för att höra honom. Men varje kväll lämnade han staden och gick ut till Olivberget och övernattade där.