from Biblica1but Jesus went to the Mount of Olives.2At dawn he appeared again in the temple courts, where all the people gathered round him, and he sat down to teach them.3The teachers of the law and the Pharisees brought in a woman caught in adultery. They made her stand before the group4and said to Jesus, ‘Teacher, this woman was caught in the act of adultery.5In the Law Moses commanded us to stone such women. Now what do you say?’6They were using this question as a trap, in order to have a basis for accusing him. But Jesus bent down and started to write on the ground with his finger.7When they kept on questioning him, he straightened up and said to them, ‘Let any one of you who is without sin be the first to throw a stone at her.’8Again he stooped down and wrote on the ground.9At this, those who heard began to go away one at a time, the older ones first, until only Jesus was left, with the woman still standing there.10Jesus straightened up and asked her, ‘Woman, where are they? Has no-one condemned you?’11‘No-one, sir,’ she said. ‘Then neither do I condemn you,’ Jesus declared. ‘Go now and leave your life of sin.’
Dispute over Jesus’ testimony
12When Jesus spoke again to the people, he said, ‘I am the light of the world. Whoever follows me will never walk in darkness, but will have the light of life.’13The Pharisees challenged him, ‘Here you are, appearing as your own witness; your testimony is not valid.’14Jesus answered, ‘Even if I testify on my own behalf, my testimony is valid, for I know where I came from and where I am going. But you have no idea where I come from or where I am going.15You judge by human standards; I pass judgment on no-one.16But if I do judge, my decisions are true, because I am not alone. I stand with the Father, who sent me.17In your own Law it is written that the testimony of two witnesses is true.18I am one who testifies for myself; my other witness is the Father, who sent me.’19Then they asked him, ‘Where is your father?’ ‘You do not know me or my Father,’ Jesus replied. ‘If you knew me, you would know my Father also.’20He spoke these words while teaching in the temple courts near the place where the offerings were put. Yet no-one seized him, because his hour had not yet come.
Dispute over who Jesus is
21Once more Jesus said to them, ‘I am going away, and you will look for me, and you will die in your sin. Where I go, you cannot come.’22This made the Jews ask, ‘Will he kill himself? Is that why he says, “Where I go, you cannot come”?’23But he continued, ‘You are from below; I am from above. You are of this world; I am not of this world.24I told you that you would die in your sins; if you do not believe that I am he, you will indeed die in your sins.’25‘Who are you?’ they asked. ‘Just what I have been telling you from the beginning,’ Jesus replied.26‘I have much to say in judgment of you. But he who sent me is trustworthy, and what I have heard from him I tell the world.’27They did not understand that he was telling them about his Father.28So Jesus said, ‘When you have lifted up[1] the Son of Man, then you will know that I am he and that I do nothing on my own but speak just what the Father has taught me.29The one who sent me is with me; he has not left me alone, for I always do what pleases him.’30Even as he spoke, many believed in him.
Dispute over whose children Jesus’ opponents are
31To the Jews who had believed him, Jesus said, ‘If you hold to my teaching, you are really my disciples.32Then you will know the truth, and the truth will set you free.’33They answered him, ‘We are Abraham’s descendants and have never been slaves of anyone. How can you say that we shall be set free?’34Jesus replied, ‘Very truly I tell you, everyone who sins is a slave to sin.35Now a slave has no permanent place in the family, but a son belongs to it for ever.36So if the Son sets you free, you will be free indeed.37I know you are Abraham’s descendants. Yet you are looking for a way to kill me, because you have no room for my word.38I am telling you what I have seen in the Father’s presence, and you are doing what you have heard from your father.[2]’39‘Abraham is our father,’ they answered. ‘If you were Abraham’s children,’ said Jesus, ‘then you would[3] do what Abraham did.40As it is, you are looking for a way to kill me, a man who has told you the truth that I heard from God. Abraham did not do such things.41You are doing the works of your own father.’ ‘We are not illegitimate children,’ they protested. ‘The only Father we have is God himself.’42Jesus said to them, ‘If God were your Father, you would love me, for I have come here from God. I have not come on my own; God sent me.43Why is my language not clear to you? Because you are unable to hear what I say.44You belong to your father, the devil, and you want to carry out your father’s desires. He was a murderer from the beginning, not holding to the truth, for there is no truth in him. When he lies, he speaks his native language, for he is a liar and the father of lies.45Yet because I tell the truth, you do not believe me!46Can any of you prove me guilty of sin? If I am telling the truth, why don’t you believe me?47Whoever belongs to God hears what God says. The reason you do not hear is that you do not belong to God.’
Jesus’ claims about himself
48The Jews answered him, ‘Aren’t we right in saying that you are a Samaritan and demon-possessed?’49‘I am not possessed by a demon,’ said Jesus, ‘but I honour my Father and you dishonour me.50I am not seeking glory for myself; but there is one who seeks it, and he is the judge.51Very truly I tell you, whoever obeys my word will never see death.’52At this they exclaimed, ‘Now we know that you are demon-possessed! Abraham died and so did the prophets, yet you say that whoever obeys your word will never taste death.53Are you greater than our father Abraham? He died, and so did the prophets. Who do you think you are?’54Jesus replied, ‘If I glorify myself, my glory means nothing. My Father, whom you claim as your God, is the one who glorifies me.55Though you do not know him, I know him. If I said I did not, I would be a liar like you, but I do know him and obey his word.56Your father Abraham rejoiced at the thought of seeing my day; he saw it and was glad.’57‘You are not yet fifty years old,’ they said to him, ‘and you have seen Abraham!’58‘Very truly I tell you,’ Jesus answered, ‘before Abraham was born, I am!’59At this, they picked up stones to stone him, but Jesus hid himself, slipping away from the temple grounds.
1men Jesus gick ut till Olivberget.2Tidigt nästa morgon var han tillbaka i templet, och snart samlades mycket folk omkring honom. Han satte sig då ner för att undervisa dem.3Men under tiden han talade kom laglärarna[1] och fariseerna släpande på en kvinna som hade tagits på bar gärning när hon var otrogen mot sin man. De ställde henne framför honom,4och sa: ”Mästare, den här kvinnan blev upptäckt när hon var otrogen mot sin man.5Moses lag[2] säger att hon ska stenas. Vad anser du?”6Det de egentligen var ute efter var att få honom att säga något som de kunde anklaga honom för, men Jesus böjde sig bara ner och skrev i sanden med fingret.7När de fortsatte att kräva ett svar, tittade han till slut upp och sa: ”Om ni tänker stena henne, så vill jag att den av er som aldrig har syndat ska kasta den första stenen.”8Sedan böjde han sig ner igen och fortsatte att skriva i sanden.9Då smög sig de judiska ledarna bort en efter en, och de äldsta gick först. När det hade gått en stund var det bara kvinnan som stod kvar framför Jesus.10Då tittade Jesus upp och sa till henne: ”Vart tog dina anklagare vägen? Var det ingen som dömde dig?”11”Nej, Herre”, svarade hon. Då sa Jesus: ”Jag tänker inte heller döma dig. Gå nu, men synda inte mer.”][3]
Jesus är människornas ljus
12Sedan talade Jesus till folket och sa: ”Jag är människornas ljus. Den som blir min efterföljare behöver inte leva i andligt mörker, för han har det ljus som leder till evigt liv.”13Fariseerna[4] sa då: ”Nu talar du om dig själv igen utan att någon bekräftar vad du säger. Det bevisar ingenting!”14Men Jesus svarade dem: ”Även om ingen bekräftar det jag säger om mig själv, så talar jag sanning, för jag vet varifrån jag kommer och vart jag är på väg. Men ni vet inte varifrån jag kommer och vart jag är på väg.15Ni dömer på människors vis, men jag dömer ingen.16Men om jag dömer, så är min dom absolut rättvis, eftersom jag inte är ensam. Han som har sänt mig är med mig.17I er egen lag[5] står det ju att om två vittnen intygar samma sak, så räcker det som bevis.18Jag är det ena vittnet, och min Far som har sänt mig är det andra.”19”Var är din Far?” frågade de då. Jesus svarade: ”Ni vet inte vem jag är, och därför vet ni inte vem min Far är. Om ni kände mig skulle ni känna honom också.”20Detta sa Jesus när han undervisade i templet, och han befann sig då vid det som kallades skattkammaren. Men ingen grep honom, eftersom den tidpunkt inte kommit än då Gud bestämt att han skulle gripas.
Jesus varnar de judiska ledarna
21Sedan sa Jesus till de judiska ledarna: ”Jag går bort, och ni kommer att söka efter mig, men ni ska dö utan att få förlåtelse för era synder. Dit jag går, kan ni inte komma.”22De judiska ledarna sa då: ”Tänker han begå självmord, eftersom han säger: ’Dit jag går, kan ni inte komma’?”23Men Jesus sa till dem: ”Ni kommer nerifrån, och jag kommer uppifrån. Ni tillhör den här världen, men jag tillhör den inte.24Det var därför jag sa att ni ska dö utan att få förlåtelse för era synder, för om ni inte tror att jag är den jag är,[6] då får ni inte förlåtelse för era synder.”25”Vem är du då”, frågade de. Han svarade: ”Jag är den som jag alltid har påstått mig vara.26Jag har mycket att säga om er och mycket att döma er för, men jag gör det inte. Mitt uppdrag är att tala om för människorna det jag har hört av honom som har sänt mig, och han talar sanning.”27Men de förstod fortfarande inte att han talade med dem om sin Far i himlen.28Då sa Jesus: ”När ni har lyft upp[7] mig, Människosonen, kommer ni att förstå att jag är den jag är och att jag aldrig gör något av mig själv utan bara talar det som min Far i himlen har lärt mig.29Och han som har sänt mig är med mig. Han lämnar mig inte ensam, för jag gör alltid det som han vill.”30Och när Jesus sa detta, var det många som började tro att han var sänd av Gud.
Abrahams barn eller djävulens?
31Jesus sa då till dem bland folket som nu började tro att han kom från Gud: ”Om ni verkligen vill bli mina efterföljare, så måste ni leva efter det som jag har lärt er.32Gör ni det kommer ni att lära känna Gud, och han ska befria er.”33Men de sa: ”Vi härstammar från Abraham och har aldrig varit slavar under någon. Varför säger du då att Gud ska befria oss?”34Jesus svarade: ”Jag försäkrar er, att ni är slavar under synden varenda en.35En slav får inte stanna i familjen för alltid, men en son hör alltid till familjen.36Så om jag, Sonen, befriar er från ert slaveri, då blir ni verkligen fria.37Jag vet att ni härstammar från Abraham. Men ändå försöker några av er att döda mig, eftersom mitt budskap inte har nått in i era hjärtan.38Jag berättar för er vad jag har sett hos min Far i himlen, och ni följer de råd ni får från er far.”39”Vi har Abraham till far”, förklarade de då.”Nej”, sa Jesus, ”för om ni var Abrahams barn skulle ni handla på samma sätt som Abraham.[8]40Men nu försöker ni istället döda mig, eftersom jag har berättat det sanna budskap jag har hört från Gud. Så skulle Abraham inte ha gjort.41Nej, ni handlar på samma sätt som er verkliga far.”De svarade: ”Vi är inte födda utom äktenskapet. Vår verkliga far är Gud själv.”42Men Jesus sa till dem: ”Om Gud var er far, skulle ni älska mig, för jag har kommit till er från Gud. Det var inte min egen idé att komma, utan Gud har gett mig mitt uppdrag och har sänt mig hit.43Varför förstår ni inte vad jag säger? Jo, därför att ni vägrar att lyssna till mitt budskap.44Ni är barn till djävulen, och ni älskar att göra det som han vill. Han var en mördare från början och har aldrig sagt något som är sant. Nej, han är alltigenom falsk. När han ljuger avslöjar han det som finns inom honom, för han har alltid ljugit och han är den som är far till alla lögner.45Men jag talar sanning, och därför vägrar ni att tro på mig.46Finns det någon av er som kan bevisa att jag har syndat? Varför tror ni inte på mig, trots att jag talar sanning?47Men den som har Gud till far tar emot Guds budskap. Så när ni vägrar att ta emot mitt budskap, bevisar det att ni inte har Gud till far.”
Jesus och Abraham
48Folket som hörde detta, ropade då argt till Jesus: ”Du är inget annat än en samarier[9] som är besatt av en ond ande!”49Men Jesus svarade: ”Nej, jag är inte besatt. Jag ärar min Far i himlen, men ni hånar mig.50Jag är inte ute efter att bli ärad, men det finns en som vill ära mig, och det är han som avgör om jag har rätt eller inte.51Jag försäkrar er, att den som lever enligt min undervisning ska aldrig dö!”52Då sa folket: ”Nu vet vi att du är besatt av en ond ande. Till och med Abraham dog, och även profeterna som framförde Guds budskap[10]. Och ändå säger du att om man lever enligt din undervisning ska man inte dö.53Du menar alltså att du är större än vår förfader Abraham? Och större än profeterna, som också dog? Vem tror du att du är egentligen?”54Då svarade Jesus: ”Om jag upphöjer och ärar mig själv, så betyder det ingenting. Men det är min Far i himlen som upphöjer och ärar mig, han som ni påstår är er Gud.55Ändå känner ni honom inte, men jag känner honom. Om jag sa något annat skulle jag vara en lika stor lögnare som ni. Men det är sant att jag känner honom och alltid lyder honom.56Er förfader Abraham gladde sig åt att få se mig komma. Och han fick se mig och blev glad.”57Folket sa: ”Du är inte ens 50 år, hur skulle du ha kunnat se Abraham?”58Jesus svarade: ”Jag försäkrar er, att jag är[11] och fanns till innan Abraham ens var född!”59Då tog de upp stenar för att kasta på honom, men Jesus försvann därifrån och lämnade templet.