1Some time after this, Jesus crossed to the far shore of the Sea of Galilee (that is, the Sea of Tiberias),2and a great crowd of people followed him because they saw the signs he had performed by healing those who were ill.3Then Jesus went up on a mountainside and sat down with his disciples.4The Jewish Passover Festival was near.5When Jesus looked up and saw a great crowd coming towards him, he said to Philip, ‘Where shall we buy bread for these people to eat?’6He asked this only to test him, for he already had in mind what he was going to do.7Philip answered him, ‘It would take more than half a year’s wages[1] to buy enough bread for each one to have a bite!’8Another of his disciples, Andrew, Simon Peter’s brother, spoke up,9‘Here is a boy with five small barley loaves and two small fish, but how far will they go among so many?’10Jesus said, ‘Make the people sit down.’ There was plenty of grass in that place, and they sat down (about five thousand men were there).11Jesus then took the loaves, gave thanks, and distributed to those who were seated as much as they wanted. He did the same with the fish.12When they had all had enough to eat, he said to his disciples, ‘Gather the pieces that are left over. Let nothing be wasted.’13So they gathered them and filled twelve baskets with the pieces of the five barley loaves left over by those who had eaten.14After the people saw the sign Jesus performed, they began to say, ‘Surely this is the Prophet who is to come into the world.’15Jesus, knowing that they intended to come and make him king by force, withdrew again to a mountain by himself.
Jesus walks on the water
16When evening came, his disciples went down to the lake,17where they got into a boat and set off across the lake for Capernaum. By now it was dark, and Jesus had not yet joined them.18A strong wind was blowing and the waters grew rough.19When they had rowed about three or four miles,[2] they saw Jesus approaching the boat, walking on the water; and they were frightened.20But he said to them, ‘It is I; don’t be afraid.’21Then they were willing to take him into the boat, and immediately the boat reached the shore where they were heading.22The next day the crowd that had stayed on the opposite shore of the lake realised that only one boat had been there, and that Jesus had not entered it with his disciples, but that they had gone away alone.23Then some boats from Tiberias landed near the place where the people had eaten the bread after the Lord had given thanks.24Once the crowd realised that neither Jesus nor his disciples were there, they got into the boats and went to Capernaum in search of Jesus.
Jesus the bread of life
25When they found him on the other side of the lake, they asked him, ‘Rabbi, when did you get here?’26Jesus answered, ‘Very truly I tell you, you are looking for me, not because you saw the signs I performed but because you ate the loaves and had your fill.27Do not work for food that spoils, but for food that endures to eternal life, which the Son of Man will give you. For on him God the Father has placed his seal of approval.’28Then they asked him, ‘What must we do to do the works God requires?’29Jesus answered, ‘The work of God is this: to believe in the one he has sent.’30So they asked him, ‘What sign then will you give that we may see it and believe you? What will you do?31Our ancestors ate the manna in the wilderness; as it is written: “He gave them bread from heaven to eat.”[3]’ (Ex 16:4; Ne 9:15; Ps 78:24; Ps 78:25)32Jesus said to them, ‘Very truly I tell you, it is not Moses who has given you the bread from heaven, but it is my Father who gives you the true bread from heaven.33For the bread of God is the bread that comes down from heaven and gives life to the world.’34‘Sir,’ they said, ‘always give us this bread.’35Then Jesus declared, ‘I am the bread of life. Whoever comes to me will never go hungry, and whoever believes in me will never be thirsty.36But as I told you, you have seen me and still you do not believe.37All those the Father gives me will come to me, and whoever comes to me I will never drive away.38For I have come down from heaven not to do my will but to do the will of him who sent me.39And this is the will of him who sent me, that I shall lose none of all those he has given me, but raise them up at the last day.40For my Father’s will is that everyone who looks to the Son and believes in him shall have eternal life, and I will raise them up at the last day.’41At this the Jews there began to grumble about him because he said, ‘I am the bread that came down from heaven.’42They said, ‘Is this not Jesus, the son of Joseph, whose father and mother we know? How can he now say, “I came down from heaven”?’43‘Stop grumbling among yourselves,’ Jesus answered.44‘No-one can come to me unless the Father who sent me draws them, and I will raise them up at the last day.45It is written in the Prophets: “They will all be taught by God.” Everyone who has heard the Father and learned from him comes to me. (Isa 54:13)46No-one has seen the Father except the one who is from God; only he has seen the Father.47Very truly I tell you, the one who believes has eternal life.48I am the bread of life.49Your ancestors ate the manna in the wilderness, yet they died.50But here is the bread that comes down from heaven, which anyone may eat and not die.51I am the living bread that came down from heaven. Whoever eats this bread will live for ever. This bread is my flesh, which I will give for the life of the world.’52Then the Jews began to argue sharply among themselves, ‘How can this man give us his flesh to eat?’53Jesus said to them, ‘Very truly I tell you, unless you eat the flesh of the Son of Man and drink his blood, you have no life in you.54Whoever eats my flesh and drinks my blood has eternal life, and I will raise them up at the last day.55For my flesh is real food and my blood is real drink.56Whoever eats my flesh and drinks my blood remains in me, and I in them.57Just as the living Father sent me and I live because of the Father, so the one who feeds on me will live because of me.58This is the bread that came down from heaven. Your ancestors ate manna and died, but whoever feeds on this bread will live for ever.’59He said this while teaching in the synagogue in Capernaum.
Many disciples desert Jesus
60On hearing it, many of his disciples said, ‘This is a hard teaching. Who can accept it?’61Aware that his disciples were grumbling about this, Jesus said to them, ‘Does this offend you?62Then what if you see the Son of Man ascend to where he was before!63The Spirit gives life; the flesh counts for nothing. The words I have spoken to you – they are full of the Spirit[4] and life.64Yet there are some of you who do not believe.’ For Jesus had known from the beginning which of them did not believe and who would betray him.65He went on to say, ‘This is why I told you that no-one can come to me unless the Father has enabled them.’66From this time many of his disciples turned back and no longer followed him.67‘You do not want to leave too, do you?’ Jesus asked the Twelve.68Simon Peter answered him, ‘Lord, to whom shall we go? You have the words of eternal life.69We have come to believe and to know that you are the Holy One of God.’70Then Jesus replied, ‘Have I not chosen you, the Twelve? Yet one of you is a devil!’71(He meant Judas, the son of Simon Iscariot, who, though one of the Twelve, was later to betray him.)
1Sedan for Jesus över till andra sidan av Galileiska sjön, som också kallas Tiberiassjön.2En stor folkmassa följde efter honom vart han än gick, för de hade sett honom bota de sjuka.3Och Jesus gick upp på ett berg och satte sig där med sina efterföljare.4Det var dagarna före påsk[1], judarnas stora högtid.5När Jesus såg sig omkring och märkte att så mycket folk hade följt efter honom, vände han sig till Filippos och sa: ”Filippos, var kan vi köpa bröd så att alla dessa människor får något att äta?”6Detta sa han för att testa Filippos, för själv visste han exakt vad han skulle göra.7Filippos svarade: ”Det skulle kosta en förmögenhet[2] och ändå skulle de inte bli mätta.”8En annan av hans efterföljare, Andreas, bror till Simon Petrus, sa då:9”Det finns en pojke här som har fem kornbröd och två fiskar. Men det räcker ju inte åt så många människor.”10Då sa Jesus: ”Säg åt alla att sätta sig ner.” Det växte mycket gräs där, och allihop slog sig ner. Det var omkring 5 000 män där, förutom kvinnor och barn.11Sedan tog Jesus bröden och tackade Gud och delade ut dem till folket, och han gav dem av fiskarna så mycket som de ville ha.12När alla hade ätit sig mätta, sa han till sina efterföljare: ”Samla nu ihop det som har blivit över, så att inget förstörs.”13Det fanns fem kornbröd från början, men när de samlade ihop alla bitar som var över efter måltiden, blev det tolv fulla korgar!14Då det gick upp för folket vilket stort under som hade inträffat ropade de: ”Han måste vara profeten[3] som Gud skulle sända till världen med sitt budskap!”15Men när Jesus förstod att de tänkte tvinga honom att följa med, så att de kunde göra honom till kung över Israel, drog han sig undan i ensamhet högre upp bland bergen.
Jesus går på vattnet
16På kvällen gick hans efterföljare ner till sjön och väntade på honom där.17Men när det var helt mörkt och Jesus fortfarande inte hade kommit tillbaka, steg de i en båt för att åka över till Kafarnaum på andra sidan sjön.18Det dröjde inte länge förrän det började blåsa kraftigt, och vågorna blev allt högre.19När de hade rott ungefär en halvmil, fick de plötsligt se Jesus komma gående på vattnet och närma sig båten! De blev fruktansvärt rädda,20men Jesus ropade till dem och sa: ”Det är jag,[4] var inte rädda.”21Då lät de honom komma upp i båten, och i samma stund var båten framme vid den plats dit de var på väg.
Jesus är brödet som ger evigt liv
22Nästa morgon upptäckte folket, som var kvar på andra sidan sjön, att Jesus inte var där längre. De visste att det bara hade funnits en enda båt och att Jesus inte hade följt med sina efterföljare när de for därifrån.23Men snart kom flera småbåtar från staden Tiberias och la till i närheten av den plats där Herren Jesus hade tackat Gud för brödet och alla hade ätit sig mätta.24Och eftersom folket såg att varken Jesus eller hans efterföljare var där, steg de i båtarna och for över sjön till Kafarnaum för att leta efter honom.25När de hittade honom på andra sidan sjön, frågade de: ”Mästare, när kom du hit?”26Jesus svarade: ”Jag ska säga er sanningen: ni kommer inte till mig därför att ni såg mig göra ett under, utan därför att jag gav er mat så att ni kunde äta er mätta.27Men sträva inte bara efter att få mat för dagen, utan sträva efter den mat som kan ge er evigt liv, den mat som jag, Människosonen[5], ska ge er. För Gud, Fadern, har sänt mig just för det här syftet.”28Då frågade de: ”Vad vill Gud att vi ska göra?”29Jesus svarade dem: ”Gud vill att ni ska tro på den som han har sänt.”30De svarade: ”Du måste visa oss ett tecken om du vill att vi ska tro att Gud har sänt dig. Vad kan du göra för tecken?31Mose till exempel, han gav våra förfäder bröd varje dag när de vandrade genom öknen. Det står ju i Skriften[6]: ’Han gav dem bröd från himlen.’ ”32Men Jesus svarade: ”Jag försäkrar er att det inte var Mose som gav dem brödet, utan min Far i himlen. Och nu erbjuder han er det sanna brödet från himlen.33Det sanna brödet från Gud är det som har kommit ner från himlen och ger evigt liv åt människorna.”34”Herre”, sa de, ”ge oss det brödet varje dag!”35Då svarade Jesus: ”Jag är brödet som ger evigt liv. Den som kommer till mig ska aldrig mer bli hungrig. Och den som tror på mig ska aldrig mer bli törstig.36Men precis som jag redan har sagt er, så tror ni inte på mig trots att ni har sett mig.37Alla de människor som min Far i himlen ger mig, de kommer till mig, och jag ska aldrig visa bort dem.38Jag har ju inte kommit ner från himlen för att göra min egen vilja utan för att göra hans vilja som har sänt mig.39Och hans vilja är att jag inte ska förlora en enda av dem som han har gett mig, utan att jag ska uppväcka dem till evigt liv den dag Gud ska döma alla människor.40Ja, det är min Fars vilja att alla som ser Sonen och tror på honom ska ha evigt liv. Och jag ska uppväcka dem den dag Gud ska döma alla människor.”
Folket retar sig på vad Jesus säger
41Folket retade sig på att Jesus hade sagt: ”Jag är brödet som har kommit ner från himlen.”42De sa: ”Det är ju bara Jesus, Josefs son. Vi känner hans föräldrar. Hur kan han då påstå att han har kommit ner från himlen?”43Men Jesus svarade: ”Det är ingen idé att ni retar er på detta.44Ingen kan komma till mig om inte min Far i himlen, han som har sänt mig, drar honom till mig. Men den som kommer till mig ska jag uppväcka till evigt liv den dag Gud ska döma alla människor.45Gud lät profeten Jesaja skriva: ’De ska alla bli undervisade av Gud.’[7] Och den som lyssnar till min Far och lär av honom, han kommer till mig.46Men ingen har någonsin sett Fadern. Det är bara jag som har sett honom, eftersom jag har kommit från Gud.47Jag försäkrar er, att den som tror på mig har evigt liv!48Jag är det bröd som ger liv.49Era förfäder åt bröd i öknen, och de dog som alla andra.50Men brödet som kommer ner från himlen gör så att den som äter av det inte dör.51Jag är det livgivande brödet som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet kommer att leva i evighet. Och brödet jag ska ge er är min kropp. Jag ger den för att människorna ska få evigt liv.”52Folket började då diskutera med varandra och säga: ”Hur ska han kunna ge oss sin kropp att äta?”53Men Jesus sa om igen: ”Jag försäkrar er, att om ni inte äter av min, Människosonens[8], kropp och dricker av mitt blod, så kan ni inte få evigt liv.54Den som äter av min kropp och dricker av mitt blod har evigt liv, och jag kommer att uppväcka honom den dag Gud ska döma alla människor.55För min kropp är verklig mat, och mitt blod är verklig dryck.56Den som äter av min kropp och dricker av mitt blod fortsätter att leva i gemenskap med mig och jag med honom.57Min Far i himlen har sänt mig, och jag lever på grund av hans livgivande kraft. På samma sätt ska den som äter av mig få del av min livgivande kraft.58Jag är brödet som har kommit ner från himlen. Det är inte likt det bröd som förfäderna åt, för de dog som alla andra. Men den som äter av mig, det sanna brödet, han ska leva i evighet.”59Detta sa Jesus när han undervisade i synagogan[9] i Kafarnaum.
Många av Jesus efterföljare lämnar honom
60Till och med många av hans efterföljare som hörde honom, sa: ”Nu går han för långt! Vem kan stå ut med att höra honom prata på det här viset?”61Men Jesus var väl medveten om att hans efterföljare retade sig på det han hade sagt, och därför sa han till dem: ”Får det här er att tappa tron på mig?62Vad ska ni då tänka när ni får se mig, Människosonen[10], återvända till himlen?63Det är bara Guds Ande som kan ge evigt liv. Ingen människa kan åstadkomma något sådant. Och det jag nyss sa kommer från Guds Ande, därför ger det er liv.64Men det är några av er som inte tror på mig.” Jesus visste ju från början vilka som inte trodde och vem den person var som skulle förråda honom.65Han fortsatte: ”Det var därför jag sa att ingen kan komma till mig om inte min Far i himlen ger honom det som gåva.”66När han hade sagt detta, drog sig många efterföljare bort från honom och ville inte längre ha med honom att göra.67Då vände sig Jesus till sina tolv närmaste efterföljare och frågade: ”Tänker ni också ge er iväg?”68Men Simon Petrus svarade: ”Herre, till vem skulle vi gå? Bara du har det budskap som ger evigt liv,69och vi tror och vet att du är Guds helige tjänare.”70Då sa Jesus: ”Jag har själv valt ut er tolv, och ändå är en av er en djävul.”71Och den han syftade på var Judas, Simon Iskariots son, som senare skulle förråda honom, trots att han var en av Jesus tolv närmaste efterföljare.