1In the year that King Uzziah died, I saw the Lord, high and exalted, seated on a throne; and the train of his robe filled the temple.2Above him were seraphim, each with six wings: with two wings they covered their faces, with two they covered their feet, and with two they were flying.3And they were calling to one another: ‘Holy, holy, holy is the Lord Almighty; the whole earth is full of his glory.’4At the sound of their voices the doorposts and thresholds shook and the temple was filled with smoke.5‘Woe to me!’ I cried. ‘I am ruined! For I am a man of unclean lips, and I live among a people of unclean lips, and my eyes have seen the King, the Lord Almighty.’6Then one of the seraphim flew to me with a live coal in his hand, which he had taken with tongs from the altar.7With it he touched my mouth and said, ‘See, this has touched your lips; your guilt is taken away and your sin atoned for.’8Then I heard the voice of the Lord saying, ‘Whom shall I send? And who will go for us?’ And I said, ‘Here am I. Send me!’9He said, ‘Go and tell this people: ‘ “Be ever hearing, but never understanding; be ever seeing, but never perceiving.”10Make the heart of this people calloused; make their ears dull and close their eyes.[1] Otherwise they might see with their eyes, hear with their ears, understand with their hearts, and turn and be healed.’11Then I said, ‘For how long, Lord?’ And he answered: ‘Until the cities lie ruined and without inhabitant, until the houses are left deserted and the fields ruined and ravaged,12until the Lord has sent everyone far away and the land is utterly forsaken.13And though a tenth remains in the land, it will again be laid waste. But as the terebinth and oak leave stumps when they are cut down, so the holy seed will be the stump in the land.’
1Det år då kung Ussia dog, såg jag Herren! Han satt på en hög tron, och templet var fyllt av hans härlighet.2Omkring honom svävade sexvingade serafer. Med två av vingarna täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter och med två flög de.3De ropade till varandra: "Helig, helig, helig är härskarornas Gud, hela jorden är full av hans härlighet."4Ljudet av deras röster fick templets grund att skaka, och plötsligt fylldes hela helgedomen av rök.5Då utbrast jag: "Jag går under, för jag är en syndare med orena läppar och tillhör ett folk med orena läppar, och jag har sett kungen, härskarornas Gud."6Då flög en av seraferna fram till altaret och hämtade ett glödande kol med en tång.7Han rörde med det vid mina läppar och sa: "Jag förklarar dig 'icke skyldig'. Nu när kolet har vidrört dina läppar har alla dina synder blivit dig förlåtna."8Sedan hörde jag Herren fråga: "Vem ska jag sända som budbärare till mitt folk? Vem vill gå?""Herre, jag vill gå!" svarade jag. "Sänd mig!"9Han svarade: "Ja, du ska gå. Och så här ska du säga till mitt folk: 'Fastän ni får höra mina ord gång på gång, förstår ni dem inte. Fastän ni ser mig göra det ena undret efter det andra, fattar ni ändå inte vad de betyder'.10Fördunkla deras förstånd och stäng deras öron och ögon. Jag vill varken att de ska se, höra eller förstå eller att de ska vända sig till mig för att bli botade."11"Herre, hur länge dröjer det tills de är beredda att lyssna?" frågade jag. Han svarade: "Det kommer inte att ske förrän deras städer ligger i ruiner utan överlevande, fälten är skövlade och12alla har blivit bortförda som slavar till avlägsna länder och hela Israel ligger övergivet!13Men en tiondel ska överleva, och fastän Israel blir intaget och förstört gång på gång, ska det vara som ett träd som visserligen huggits ner men vars stubbe fortfarande lever och kan skjuta nya skott."