1‘But now listen, Jacob, my servant, Israel, whom I have chosen.2This is what the Lord says – he who made you, who formed you in the womb, and who will help you: do not be afraid, Jacob, my servant, Jeshurun,[1] whom I have chosen.3For I will pour water on the thirsty land, and streams on the dry ground; I will pour out my Spirit on your offspring, and my blessing on your descendants.4They will spring up like grass in a meadow, like poplar trees by flowing streams.5Some will say, “I belong to the Lord”; others will call themselves by the name of Jacob; still others will write on their hand, “The Lord’s,” and will take the name Israel.
The Lord, not idols
6‘This is what the Lord says – Israel’s King and Redeemer, the Lord Almighty: I am the first and I am the last; apart from me there is no God.7Who then is like me? Let him proclaim it. Let him declare and lay out before me what has happened since I established my ancient people, and what is yet to come – yes, let them foretell what will come.8Do not tremble, do not be afraid. Did I not proclaim this and foretell it long ago? You are my witnesses. Is there any God besides me? No, there is no other Rock; I know not one.’9All who make idols are nothing, and the things they treasure are worthless. Those who would speak up for them are blind; they are ignorant, to their own shame.10Who shapes a god and casts an idol, which can profit nothing?11People who do that will be put to shame; such craftsmen are only human beings. Let them all come together and take their stand; they will be brought down to terror and shame.12The blacksmith takes a tool and works with it in the coals; he shapes an idol with hammers, he forges it with the might of his arm. He gets hungry and loses his strength; he drinks no water and grows faint.13The carpenter measures with a line and makes an outline with a marker; he roughs it out with chisels and marks it with compasses. He shapes it in human form, human form in all its glory, that it may dwell in a shrine.14He cut down cedars, or perhaps took a cypress or oak. He let it grow among the trees of the forest, or planted a pine, and the rain made it grow.15It is used as fuel for burning; some of it he takes and warms himself, he kindles a fire and bakes bread. But he also fashions a god and worships it; he makes an idol and bows down to it.16Half of the wood he burns in the fire; over it he prepares his meal, he roasts his meat and eats his fill. He also warms himself and says, ‘Ah! I am warm; I see the fire.’17From the rest he makes a god, his idol; he bows down to it and worships. He prays to it and says, ‘Save me! You are my god!’18They know nothing, they understand nothing; their eyes are plastered over so that they cannot see, and their minds closed so that they cannot understand.19No-one stops to think, no-one has the knowledge or understanding to say, ‘Half of it I used for fuel; I even baked bread over its coals, I roasted meat and I ate. Shall I make a detestable thing from what is left? Shall I bow down to a block of wood?’20Such a person feeds on ashes; a deluded heart misleads him; he cannot save himself, or say, ‘Is not this thing in my right hand a lie?’21‘Remember these things, Jacob, for you, Israel, are my servant. I have made you, you are my servant; Israel, I will not forget you.22I have swept away your offences like a cloud, your sins like the morning mist. Return to me, for I have redeemed you.’23Sing for joy, you heavens, for the Lord has done this; shout aloud, you earth beneath. Burst into song, you mountains, you forests and all your trees, for the Lord has redeemed Jacob, he displays his glory in Israel.
Jerusalem to be inhabited
24‘This is what the Lord says – your Redeemer, who formed you in the womb: I am the Lord, the Maker of all things, who stretches out the heavens, who spreads out the earth by myself,25who foils the signs of false prophets and makes fools of diviners, who overthrows the learning of the wise and turns it into nonsense,26who carries out the words of his servants and fulfils the predictions of his messengers, who says of Jerusalem, “It shall be inhabited,” of the towns of Judah, “They shall be rebuilt,” and of their ruins, “I will restore them,”27who says to the watery deep, “Be dry, and I will dry up your streams,”28who says of Cyrus, “He is my shepherd and will accomplish all that I please; he will say of Jerusalem, ‘Let it be rebuilt,’ and of the temple, ‘Let its foundations be laid.’ ”
1Hör på mig, min tjänare Israel, mitt utvalda folk:2Herren, som skapade dig, som vill hjälpa dig, säger att du inte ska vara rädd. Jerusalem, du utvalda stad, var inte rädd!3Jag ska ge dig tillräckligt med vatten för att släcka din törst och för att vattna dina uttorkade fält. Och jag vill utgjuta min Ande och mina välsignelser över dina barn.4De ska växa och frodas som gräs på en bördig äng, som pilträd på en flodstrand.5"Jag tillhör Herren", ska de säga. De kommer att vara stolta över sitt ursprung och bekänna att de tillhör Herren.6Herren, Israels kung, Israels befriare, härskarornas Gud, säger: "Jag är den förste och den siste. Det finns ingen annan Gud.7Vilka mer än jag kan se vad som ska hända i kommande dagar? Låt dem i så fall tala om det för er och bevisa sin makt. Låt dem försöka göra vad jag gjorde för länge sedan.8Ni ska inte vara rädda! Har inte jag i alla tider klart sagt att jag ska rädda er? Ni är mina vittnen. Finns det någon annan Gud? Nej, ingen som jag känner till! Det finns ingen annan klippa!"9Vilka dårar de är, som gör sig bilder av hjälplösa avgudar. Varken de själva eller deras gudar har något förstånd. Det är inte underligt att alla som tillber dem måste stå där med skam.10Vem utom en dåre gör sig en gud som inte kan hjälpa honom det minsta!11Alla de som tillber sådana ska stå inför Herren med skam, tillsammans med dem som har gjort dem. Alla ska de stå där i skräck.12Smeden står vid sitt städ och hamrar till en avgud med all sin kraft. Han blir hungrig och törstig, trött och matt.13Snickaren tar mått och sätter ut märken för att göra sig en avgud. Han hugger först ut den grovt och formar den sedan som en människa i all hennes glans. Så får han en underbar avbild att sätta upp i huset.14Han högg ner cedrar, utvalda cypresser och ekar, och han planterade nya att vattnas av regnet och växa upp och förnya skogen.15Efter all denna omsorg använder han en del till ved för att värma sig och baka sitt bröd. Men av annat gör han en gud åt sig, en gud som människor ska tillbe! En avgudabild att falla ner inför!16-17Hur är detta möjligt? Av samma träd som han värmer sig med och använder till att laga sin mat gör han sig en gud! Och han faller ner för den och ber till den och säger: "Hjälp mig! Du är min gud!"18Vilken dumhet och okunnighet! Gud har stängt deras ögon så att de inte kan se och slutit till deras sinnen så att de inte kan förstå.19Tänk att de aldrig stannar upp för att fundera över detta: "Det är ju bara ett stycke trä! Jag har eldat upp en del av det för att få värme och kunna baka bröd och steka kött. Hur kan resten av det vara en gud? Skulle jag falla ner för ett stycke trä?"20Den stackars vilseledde dåren håller sig till det som är aska. Han litar på något som inte alls kan hjälpa honom, och han frågar sig inte hur detta skulle kunna vara möjligt.21Tänk på detta, Israel, för du är min tjänare! Jag har skapat dig, och jag ska inte glömma bort dig.22Jag har utplånat dina synder. De är borta, liksom morgondimman har lättat och upplösts vid middagstid! Vänd om till mig. Jag har betalat priset för din frihet.23Sjung av glädje, ni himlar, för Herren har gjort underbara ting! Ropa, du jord! Stäm upp en sång, ni berg och skogar, ja, alla träd, för Herren har befriat Jakob och visat sig härlig i Israel!24Herren, din befriare, som skapade dig, säger: Allt har jag gjort. Det var jag som bredde ut himlarna. Jag själv skapade jorden och allt som är på den.25Jag är den som avslöjar alla falska profeter som lögnare, genom att låta något annat hända än det som de sagt. Jag får visa män att ge råd som gör dem till dårar.26Men det som mina egna profeter säger, det gör jag. När de säger att Jerusalem ska bli befriat och Juda städer bebodda på nytt, kommer det också att bli så!27När jag säger till floderna: "Torka ut!" så blir de torra.28När jag säger om Kores: "Han är min herde", ska han göra precis som jag säger. Jerusalem ska bli återuppbyggt och templet upprättat, för det är jag som har sagt det.