1You foolish Galatians! Who has bewitched you? Before your very eyes Jesus Christ was clearly portrayed as crucified.2I would like to learn just one thing from you: did you receive the Spirit by the works of the law, or by believing what you heard?3Are you so foolish? After beginning by means of the Spirit, are you now trying to finish by means of the flesh?[1]4Have you experienced[2] so much in vain – if it really was in vain?5So again I ask, does God give you his Spirit and work miracles among you by the works of the law, or by your believing what you heard?6So also Abraham ‘believed God, and it was credited to him as righteousness.’ (Ge 15:6)7Understand, then, that those who have faith are children of Abraham.8Scripture foresaw that God would justify the Gentiles by faith, and announced the gospel in advance to Abraham: ‘All nations will be blessed through you.’ (Ge 12:3; Ge 18:18; Ge 22:18)9So those who rely on faith are blessed along with Abraham, the man of faith.10For all who rely on the works of the law are under a curse, as it is written: ‘Cursed is everyone who does not continue to do everything written in the Book of the Law.’ (De 27:26)11Clearly no-one who relies on the law is justified before God, because ‘the righteous will live by faith.’ (Hab 2:4)12The law is not based on faith; on the contrary, it says, ‘The person who does these things will live by them.’ (Le 18:5)13Christ redeemed us from the curse of the law by becoming a curse for us, for it is written: ‘Cursed is everyone who is hung on a pole.’ (De 21:23)14He redeemed us in order that the blessing given to Abraham might come to the Gentiles through Christ Jesus, so that by faith we might receive the promise of the Spirit.
The law and the promise
15Brothers and sisters, let me take an example from everyday life. Just as no-one can set aside or add to a human covenant that has been duly established, so it is in this case.16The promises were spoken to Abraham and to his seed. Scripture does not say ‘and to seeds’, meaning many people, but ‘and to your seed’, meaning one person, who is Christ. (Ge 12:7; Ge 13:15; Ge 24:7)17What I mean is this: the law, introduced 430 years later, does not set aside the covenant previously established by God and thus do away with the promise.18For if the inheritance depends on the law, then it no longer depends on the promise; but God in his grace gave it to Abraham through a promise.19Why, then, was the law given at all? It was added because of transgressions until the Seed to whom the promise referred had come. The law was given through angels and entrusted to a mediator.20A mediator, however, implies more than one party; but God is one.21Is the law, therefore, opposed to the promises of God? Absolutely not! For if a law had been given that could impart life, then righteousness would certainly have come by the law.22But Scripture has locked up everything under the control of sin, so that what was promised, being given through faith in Jesus Christ, might be given to those who believe.
Children of God
23Before the coming of this faith,[3] we were held in custody under the law, locked up until the faith that was to come would be revealed.24So the law was our guardian until Christ came that we might be justified by faith.25Now that this faith has come, we are no longer under a guardian.26So in Christ Jesus you are all children of God through faith,27for all of you who were baptised into Christ have clothed yourselves with Christ.28There is neither Jew nor Gentile, neither slave nor free, nor is there male and female, for you are all one in Christ Jesus.29If you belong to Christ, then you are Abraham’s seed, and heirs according to the promise.
1Vilka dårar ni är, ni galater! Vem är det som har förhäxat er så? Jag har ju så noga undervisat er om varför Jesus Kristus måste dö på korset.2Låt mig ställa en enda fråga till er: var det för att ni hade lyckats hålla hela Moses lag[1] som ni fick ta emot Guds Ande, eller var det för att ni trodde på budskapet ni fick höra?3Har ni helt tappat förståndet? Guds Ande gav er ju det nya livet som en gåva, varför vill ni då försöka vinna det genom mänskliga ansträngningar?4Ni som har fått lida så mycket för er tro. Inte var det väl i onödan? Tänker ni verkligen kasta bort alltihop?5Jag frågar igen: När Gud ger er sin Ande och utför under ibland er, är det för att ni har lyckats hålla hela Moses lag eller för att ni tror på budskapet ni har fått höra?6Tänk på hur det var med Abraham: ”Han trodde på Gud, och därför räknades han som skuldfri inför honom.”[2]7Ni måste alltså förstå, att det är de som tror som är Abrahams verkliga barn.8Gud har ju hela tiden förutsagt i Skriften[3] att han en dag skulle göra människor från alla folk skuldfria inför honom, genom deras tro. Därför lät han Abraham få reda på dessa glada nyheter redan i förväg. Han sa: ”Genom dig ska världens alla folk få del av mitt goda.”9Därför får alla som tror på Kristus del av allt Guds goda, precis som Abraham fick del av hans goda när han trodde.10Men de som litar på att de blir skuldfria inför Gud genom att försöka lyda hela Moses lag, de ska drabbas av Guds dom. Det står ju i Skriften: ”Den som inte håller alla de bud som är skrivna i Guds lag, han ska drabbas av Guds dom.”[4]11Och att ingen människa kan bli skuldfri inför Gud genom att försöka hålla lagen, det är helt klart, eftersom det också står i Skriften: ”Den som tror blir skuldfri inför Gud och får leva.”[5]12Lagen bygger inte på tro, utan på att man håller alla buden. Det står ju i Skriften: ”Den människa som håller alla bud ska få liv genom lagen.”[6]13Men Kristus har köpt oss fria från den dom som drabbar alla som inte håller hela lagen. Det gjorde han genom att själv ta på sig vårt straff. När han dog på korset, drabbades han av Guds dom. Det står ju i Skriften: ”Den som är upphängd på trä är drabbad av Guds dom.”[7]14Och genom det som Jesus Kristus gjorde för oss, skulle alla folk få del av det goda som Gud lovade Abraham. När vi tror på Kristus får vi därför del av Guds Ande, precis som Gud lovade för länge sedan.
Guds löfte är viktigare än Moses lag
15Kära syskon, låt mig försöka förklara med ett exempel från vardagslivet: om en människa skriver ett testamente, kan ingen sedan ändra eller lägga till något när testamentet väl har börjat gälla.16På samma sätt är det med det löfte Gud gav Abraham och hans avkomma.[8]Lägg märke till att det inte står ”hans avkomlingar”, som det skulle ha gjort om det gällde många. Nej, ”hans avkomma” syftade på en enda person, och det var Kristus.17Vad jag vill säga är alltså detta: Guds testamente, det löfte han gav Abraham, kan inte ändras eller ogiltigförklaras av Moses lag[9], som han gav till Israels folk 430 år senare.18Om man kunde få del av det arv Gud lovade Abraham genom att försöka lyda hela Moses lag, då skulle det ju inte längre vara på grund av löftet som man fick arvet. Men nu har Gud bestämt att arvet till Abraham skulle vara en fri gåva, som man får på grund av Guds löfte.19-20Vad var det då för nytta med Moses lag? Jo, den var ett tillägg som skulle visa människorna att de inte följer Guds vilja. Och lagen skulle gälla tills Kristus kom, han som var ”avkomman” och hade fått Guds löfte. Det fanns också en annan skillnad mellan lagen och löftet. Moses lag var ett förbund som ingicks mellan Gud och hela Israels folk, och därför behövdes det en förmedlare. Moses fick ta emot lagen från änglar och gav den sedan till folket. Men när Gud gav sitt löfte till Abraham, gjorde han det ensam.21-22Finns det då en konflikt mellan Guds lag och Guds löften? Nej, naturligtvis inte! Om vi hade kunnat få evigt liv genom att följa Moses lag, då hade den verkligen varit vägen till att bli skuldfri inför Gud. Men Gud har förklarat i Skriften att vi allihop är fångar under synden. Därför finns det bara ett sätt att få del av det arv som Gud har lovat oss, och det är genom att tro på Jesus Kristus.23Innan vi hade fått möjligheten att tro, vakade Moses lag över oss och höll oss fångna. Ja, den vakade över oss ända till den dag vi började tro på Kristus.24Eller för att uttrycka det på ett annat sätt: Moses lag tog hand om oss och vägledde oss, tills Kristus kom och vi kunde bli skuldfria inför Gud genom vår tro på honom.25Och nu när vi har fått möjligheten att tro på Kristus, behöver vi inte längre några lagar som tar hand om oss.
Guds barn genom tron
26Alla ni som tror på Jesus Kristus och lever i gemenskap med honom är Guds barn.27Om ni är döpta in i gemenskapen med Kristus, har ni ju blivit lika Kristus själv.28Därför spelar det inte längre någon roll om ni är judar eller icke-judar, slavar eller fria, män eller kvinnor. Alla som lever i gemenskap med Jesus Kristus är också fullständigt förenade med varandra.29Men om ni tillhör Kristus, då är ni ju också Abrahams avkomma och får ärva allt det goda som Gud lovade honom.