Acts 8:26 | New International Version

New International Version

The church persecuted and scattered

1 And Saul approved of their killing him. On that day a great persecution broke out against the church in Jerusalem, and all except the apostles were scattered throughout Judea and Samaria. 2 Godly men buried Stephen and mourned deeply for him. 3 But Saul began to destroy the church. Going from house to house, he dragged off both men and women and put them in prison.

Philip in Samaria

4 Those who had been scattered preached the word wherever they went. 5 Philip went down to a city in Samaria and proclaimed the Messiah there. 6 When the crowds heard Philip and saw the signs he performed, they all paid close attention to what he said. 7 For with shrieks, impure spirits came out of many, and many who were paralysed or lame were healed. 8 So there was great joy in that city.

Simon the sorcerer

9 Now for some time a man named Simon had practised sorcery in the city and amazed all the people of Samaria. He boasted that he was someone great, 10 and all the people, both high and low, gave him their attention and exclaimed, ‘This man is rightly called the Great Power of God.’ 11 They followed him because he had amazed them for a long time with his sorcery. 12 But when they believed Philip as he proclaimed the good news of the kingdom of God and the name of Jesus Christ, they were baptised, both men and women. 13 Simon himself believed and was baptised. And he followed Philip everywhere, astonished by the great signs and miracles he saw. 14 When the apostles in Jerusalem heard that Samaria had accepted the word of God, they sent Peter and John to Samaria. 15 When they arrived, they prayed for the new believers there that they might receive the Holy Spirit, 16 because the Holy Spirit had not yet come on any of them; they had simply been baptised in the name of the Lord Jesus. 17 Then Peter and John placed their hands on them, and they received the Holy Spirit. 18 When Simon saw that the Spirit was given at the laying on of the apostles’ hands, he offered them money 19 and said, ‘Give me also this ability so that everyone on whom I lay my hands may receive the Holy Spirit.’ 20 Peter answered: ‘May your money perish with you, because you thought you could buy the gift of God with money! 21 You have no part or share in this ministry, because your heart is not right before God. 22 Repent of this wickedness and pray to the Lord in the hope that he may forgive you for having such a thought in your heart. 23 For I see that you are full of bitterness and captive to sin.’ 24 Then Simon answered, ‘Pray to the Lord for me so that nothing you have said may happen to me.’ 25 After they had further proclaimed the word of the Lord and testified about Jesus, Peter and John returned to Jerusalem, preaching the gospel in many Samaritan villages.

Philip and the Ethiopian

26 Now an angel of the Lord said to Philip, ‘Go south to the road – the desert road – that goes down from Jerusalem to Gaza.’ 27 So he started out, and on his way he met an Ethiopian^[1] eunuch, an important official in charge of all the treasury of the Kandake, queen of the Ethiopians. This man had gone to Jerusalem to worship, 28 and on his way home was sitting in his chariot reading the Book of Isaiah the prophet. 29 The Spirit told Philip, ‘Go to that chariot and stay near it.’ 30 Then Philip ran up to the chariot and heard the man reading Isaiah the prophet. ‘Do you understand what you are reading?’ Philip asked. 31 ‘How can I,’ he said, ‘unless someone explains it to me?’ So he invited Philip to come up and sit with him. 32 This is the passage of Scripture the eunuch was reading: ‘He was led like a sheep to the slaughter, and as a lamb before its shearer is silent, so he did not open his mouth. 33 In his humiliation he was deprived of justice. Who can speak of his descendants? For his life was taken from the earth.’^[2] (Isa 53:7; Isa 53:8) 34 The eunuch asked Philip, ‘Tell me, please, who is the prophet talking about, himself or someone else?’ 35 Then Philip began with that very passage of Scripture and told him the good news about Jesus. 36-37 As they travelled along the road, they came to some water and the eunuch said, ‘Look, here is water. What can stand in the way of my being baptised?’^[3] 38 And he gave orders to stop the chariot. Then both Philip and the eunuch went down into the water and Philip baptised him. 39 When they came up out of the water, the Spirit of the Lord suddenly took Philip away, and the eunuch did not see him again, but went on his way rejoicing. 40 Philip, however, appeared at Azotus and travelled about, preaching the gospel in all the towns until he reached Caesarea.

Nya Levande Bibeln

from Biblica

Saul förföljer de troende

1 Samma dag bröt en svår förföljelse ut mot de troende. Den drabbade hela församlingen i Jerusalem, och alla utom Jesus sändebud skingrades över hela Judeen och Samarien. 2 Men några troende män kom och begravde Stefanos under djup sorg. 3 Saul var mycket grym i sin förföljelse av de troende. Han trängde sig in i hus efter hus och släpade ut män och kvinnor och satte dem i fängelse. 4 Men de troende som hade skingrats vandrade omkring och berättade de glada nyheterna om Jesus överallt dit de kom. 5 Filippos^[1], till exempel, gick till huvudstaden i Samarien och talade till människorna där om att Jesus är Kristus, den utlovade kungen. 6 Folket lyssnade uppmärksamt till vad han hade att säga när de såg de märkliga under han gjorde. 7 Många onda andar drevs ut och lämnade sina offer under högljudda rop, och många som hade varit förlamade, eller handikappade på annat sätt, blev botade. 8 Därför blev människorna i staden mycket glada.

Filippos och trollkarlen Simon

9 Men i staden fanns också en man som hette Simon. Han hade sysslat med trolldom i många år och hade stort inflytande över folket i Samarien. Han påstod sig själv vara något stort 10 och alla, både rika och fattiga, sa om honom: ’Han är en gud, det är Den stora kraften som visar sig.’ 11 På grund av hans trollkonster var de alla anhängare till honom. 12 Men nu började folket istället tro på Filippos budskap om Jesus Kristus och om att Gud ville göra människor till sitt eget folk, och många män och kvinnor lät döpa sig. 13 Simon själv kom också till tro och blev döpt. Sedan följde han Filippos vart han gick, och han häpnade över de tecken och under som Filippos gjorde. 14 Ryktet om att folket i Samarien hade börjat tro på budskapet om Jesus nådde också Jerusalem. Jesus sändebud skickade därför dit Petrus och Johannes, 15 som genast började be för alla de nya troende att de skulle få Guds heliga Ande. 16 För Guds Ande hade ännu inte kommit och fyllt någon av dem, utan de var bara döpta in i gemenskapen med Herren Jesus. 17 Men Petrus och Johannes la sina händer på dem, och då fick de Guds heliga Ande. 18 När Simon såg att människorna fick Guds Ande genom att sändebuden la sina händer på deras huvuden, erbjöd han sändebuden pengar och sa: 19 ”Låt mig också få den här makten, så att människor får Guds heliga Ande när jag lägger händerna på dem.” 20 Men Petrus svarade: ”Både du och dina pengar ska gå förlorade för alltid, om du tror att man kan köpa Guds gåva! 21 Du har inget med det här att göra, för din inställning till Gud är helt fel. 22 Vänd om från din ondska och be till Herren Jesus, så kanske han förlåter dig dina lömska planer. 23 Jag ser att du fortfarande sitter fast i avgudadyrkan och inte har lämnat ditt onda tänkande.” 24 Då ropade Simon: ”Be för mig till Herren, så att jag inte drabbas av detta fruktansvärda!” 25 Och sedan Petrus och Johannes hade spridit budskapet om Herren Jesus i Samariens huvudstad och intygat för folket att de själva hade sett och hört allt de berättade, återvände de till Jerusalem. På vägen hem stannade de också i flera samariska byar för att berätta de glada nyheterna om Jesus där.

Filippos och den etiopiska tjänstemannen

26 En ängel från Herren visade sig nu för Filippos och sa till honom: ”Gå söderut^[2], på ökenvägen som går mellan Jerusalem och Gaza”, 27 och Filippos lydde genast. Där på vägen kom då en hög tjänsteman, som arbetade vid hovet hos Kandake, den etiopiska drottningen. Han hade ansvar för hela Etiopiens finanser. Men nu hade han rest till Jerusalem för att tillbe i templet 28 och var på väg tillbaka i sin vagn, där han satt och läste högt ur profeten Jesajas bok. 29 Då sa Guds Ande till Filippos: ”Gå fram till vagnen och håll dig tätt intill den!” 30 Filippos skyndade fram och när han hörde mannen läsa vad Gud förutsagt genom profeten Jesaja, frågade han: ”Förstår du vad du läser?” 31 ”Nej”, svarade mannen. ”Hur skulle jag kunna det, om ingen förklarar för mig?” Sedan bad han Filippos stiga upp i vagnen och sätta sig bredvid honom. 32 Det ställe i Skriften^[3] han just hade läst var detta:”Precis som ett får som förs bort för att slaktas, eller som ett lamm som står tyst när man klipper det, öppnade han inte sin mun. 33 Han blev förnedrad och dömdes orättvist. Vem kan räkna hans efterkommande, nu när hans liv ryckts bort från jorden?”^[4] 34 Mannen frågade Filippos: ”Framförde profeten Jesaja ett budskap om sig själv, eller om någon annan?” 35 Då började Filippos att med hjälp av detta ställe i Skriften förklara de glada nyheterna om Jesus. 36-37 Och när de åkte där längs vägen kom de fram till ett ställe med vatten. Då sa den etiopiska mannen: ”Titta, där finns vatten! Kan jag inte få bli döpt här?”^[5] 38 Sedan gav han order om att stanna vagnen, och de steg ner i vattnet tillsammans, och Filippos döpte honom. 39 Men när de kom upp ur vattnet ryckte Guds Ande plötsligt bort Filippos, och mannen såg honom inte mer, men han fortsatte sin resa glad och lycklig. 40 Filippos hade under tiden förflyttats till staden Ashdod, och han gick sedan från stad till stad och berättade de glada nyheterna om Jesus tills han kom till Caesarea.