1After the king was settled in his palace and the Lord had given him rest from all his enemies around him,2he said to Nathan the prophet, ‘Here I am, living in a house of cedar, while the ark of God remains in a tent.’3Nathan replied to the king, ‘Whatever you have in mind, go ahead and do it, for the Lord is with you.’4But that night the word of the Lord came to Nathan, saying:5‘Go and tell my servant David, “This is what the Lord says: are you the one to build me a house to dwell in?6I have not dwelt in a house from the day I brought the Israelites up out of Egypt to this day. I have been moving from place to place with a tent as my dwelling.7Wherever I have moved with all the Israelites, did I ever say to any of their rulers whom I commanded to shepherd my people Israel, ‘Why have you not built me a house of cedar?’ ”8‘Now then, tell my servant David, “This is what the Lord Almighty says: I took you from the pasture, from tending the flock, and appointed you ruler over my people Israel.9I have been with you wherever you have gone, and I have cut off all your enemies from before you. Now I will make your name great, like the names of the greatest men on earth.10And I will provide a place for my people Israel and will plant them so that they can have a home of their own and no longer be disturbed. Wicked people shall not oppress them anymore, as they did at the beginning11and have done ever since the time I appointed leaders[1] over my people Israel. I will also give you rest from all your enemies. ‘ “The Lord declares to you that the Lord himself will establish a house for you:12when your days are over and you rest with your ancestors, I will raise up your offspring to succeed you, your own flesh and blood, and I will establish his kingdom.13He is the one who will build a house for my Name, and I will establish the throne of his kingdom for ever.14I will be his father, and he shall be my son. When he does wrong, I will punish him with a rod wielded by men, with floggings inflicted by human hands.15But my love will never be taken away from him, as I took it away from Saul, whom I removed from before you.16Your house and your kingdom shall endure for ever before me[2]; your throne shall be established for ever.” ’17Nathan reported to David all the words of this entire revelation.
David’s prayer
18Then King David went in and sat before the Lord, and he said: ‘Who am I, Sovereign Lord, and what is my family, that you have brought me this far?19And as if this were not enough in your sight, Sovereign Lord, you have also spoken about the future of the house of your servant – and this decree, Sovereign Lord, is for a mere human![3]20‘What more can David say to you? For you know your servant, Sovereign Lord.21For the sake of your word and according to your will, you have done this great thing and made it known to your servant.22‘How great you are, Sovereign Lord! There is no-one like you, and there is no God but you, as we have heard with our own ears.23And who is like your people Israel – the one nation on earth that God went out to redeem as a people for himself, and to make a name for himself, and to perform great and awesome wonders by driving out nations and their gods from before your people, whom you redeemed from Egypt?[4] (1Ch 17:21)24You have established your people Israel as your very own for ever, and you, Lord, have become their God.25‘And now, Lord God, keep for ever the promise you have made concerning your servant and his house. Do as you promised,26so that your name will be great for ever. Then people will say, “The Lord Almighty is God over Israel!” And the house of your servant David will be established in your sight.27‘Lord Almighty, God of Israel, you have revealed this to your servant, saying, “I will build a house for you.” So your servant has found courage to pray this prayer to you.28Sovereign Lord, you are God! Your covenant is trustworthy, and you have promised these good things to your servant.29Now be pleased to bless the house of your servant, that it may continue for ever in your sight; for you, Sovereign Lord, have spoken, and with your blessing the house of your servant will be blessed for ever.’
1När Herren slutligen gav landet fred, och Israel inte längre var inblandat i krig med de omgivande länderna,2sa David till profeten Natan: "Här bor jag i detta underbara palats av cederträ, medan Guds ark får stå ute i ett tält!"3"Gör då vad du har tänkt göra", svarade Natan, "för Herren är med dig."4Men den natten sa Herren till Natan:5"Säg till min tjänare David att inte bygga ett hus åt mig!6Jag har aldrig haft ett hus. Mitt hem har varit ett tält som har flyttats från plats till plats ända sedan jag förde Israel ut ur Egypten.7Och jag har heller aldrig klagat för Israels ledare, dessa herdar för mitt folk, och frågat: 'Varför har ni inte byggt mig ett vackert tempel av cederträ?'8Gå nu och ge detta budskap till David från himlens Herre: 'Jag utvalde dig till att vara ledare för mitt folk Israel redan när du var en herde och vaktade får ute på ängarna.9Jag har varit med dig vart du än gått, och jag har slagit ner dina fiender framför dig. Nu ska jag göra ditt namn ännu större, så att det kommer att bli ärat över hela jorden!10-11Jag har utvalt ett hemland för mitt folk, ett land som de aldrig ska flytta ifrån. Det ska vara deras eget land, där hednafolken inte kommer att plåga dem, som de gjorde när jag tillsatte domare över mitt folk, och du ska få vila från dina fiender. I kommande generationer ska dina ättlingar regera detta land.12Efter dig ska jag sätta en av dina söner på tronen, och jag ska göra hans rike starkt.13Han är den som ska bygga ett tempel åt mig, och jag ska bevara hans rike i evighet.14Jag ska vara hans far och han ska vara min son, och om han syndar ska jag använda andra folk för att straffa honom,15men min kärlek och godhet ska inte vika från honom, som den vek från din företrädare Saul.16Ja, din familj ska regera mitt rike i evighet.' "17Natan gick tillbaka till David och berättade allt som Herren hade sagt.
David tar emot Herrens välsignelse
18David gick då in i Herrens tält och satte sig där inför Herren och bad: "Herre, vem är jag och min familj att du har fört oss så långt?19Och nu talar du om att ge mig ett evigt rike förutom allt annat jag fått! Är detta verkligen din väg?20Vad mer kan jag säga? Du vet ju hur jag har det!21Du gör allt detta bara för att du lovat det, och därför att du vill det!22Herre, du är stor och mäktig, och din like finns inte, det vet vi.23Vilket annat folk på hela jorden har fått sådana välsignelser som ditt folk Israel? Du har räddat det för att ge ditt namn ära. Du har gjort stora under och befriat Israel från Egypten och dess gudar.24Du utvalde Israel till ditt folk i evighet, och du blev vår Gud.25Och nu, Herre Gud, gör som du har lovat med mig och min familj.26Du ska äras i evighet, när du har upprättat Israel som ditt folk och när du har upprättat min släkt inför dig.27Du har uppenbarat för mig, du himlens Gud, Israels Gud, att du ska bygga ett hus åt mig. Det är därför som jag vågar be denna bön,28för du är verkligen Gud, dina ord är sanning och du har lovat mig dessa goda ting.29Gör därför som du har lovat. Välsigna mig och min familj i evighet! Vi ska alltid regera inför dig, för du, Herre Gud, har lovat det."