1After David had finished talking with Saul, Jonathan became one in spirit with David, and he loved him as himself.2From that day Saul kept David with him and did not let him return home to his family.3And Jonathan made a covenant with David because he loved him as himself.4Jonathan took off the robe he was wearing and gave it to David, along with his tunic, and even his sword, his bow and his belt.5Whatever mission Saul sent him on, David was so successful that Saul gave him a high rank in the army. This pleased all the troops, and Saul’s officers as well.6When the men were returning home after David had killed the Philistine, the women came out from all the towns of Israel to meet King Saul with singing and dancing, with joyful songs and with tambourines and lyres.7As they danced, they sang: ‘Saul has slain his thousands, and David his tens of thousands.’8Saul was very angry; this refrain displeased him greatly. ‘They have credited David with tens of thousands,’ he thought, ‘but me with only thousands. What more can he get but the kingdom?’9And from that time on Saul kept a close eye on David.10The next day an evil[1] spirit from God came forcefully on Saul. He was prophesying in his house, while David was playing the lyre, as he usually did. Saul had a spear in his hand11and he hurled it, saying to himself, ‘I’ll pin David to the wall.’ But David eluded him twice.12Saul was afraid of David, because the Lord was with David but had departed from Saul.13So he sent David away from him and gave him command over a thousand men, and David led the troops in their campaigns.14In everything he did he had great success, because the Lord was with him.15When Saul saw how successful he was, he was afraid of him.16But all Israel and Judah loved David, because he led them in their campaigns.17Saul said to David, ‘Here is my elder daughter Merab. I will give her to you in marriage; only serve me bravely and fight the battles of the Lord.’ For Saul said to himself, ‘I will not raise a hand against him. Let the Philistines do that!’18But David said to Saul, ‘Who am I, and what is my family or my clan in Israel, that I should become the king’s son-in-law?’19So[2] when the time came for Merab, Saul’s daughter, to be given to David, she was given in marriage to Adriel of Meholah.20Now Saul’s daughter Michal was in love with David, and when they told Saul about it, he was pleased.21‘I will give her to him,’ he thought, ‘so that she may be a snare to him and so that the hand of the Philistines may be against him.’ So Saul said to David, ‘Now you have a second opportunity to become my son-in-law.’22Then Saul ordered his attendants: ‘Speak to David privately and say, “Look, the king likes you, and his attendants all love you; now become his son-in-law.” ’23They repeated these words to David. But David said, ‘Do you think it is a small matter to become the king’s son-in-law? I’m only a poor man and little known.’24When Saul’s servants told him what David had said,25Saul replied, ‘Say to David, “The king wants no other price for the bride than a hundred Philistine foreskins, to take revenge on his enemies.” ’ Saul’s plan was for David to fall by the hands of the Philistines.26When the attendants told David these things, he was pleased to become the king’s son-in-law. So before the allotted time elapsed,27David took his men with him and went out and killed two hundred Philistines and brought back their foreskins. They counted out the full number to the king so that David might become the king’s son-in-law. Then Saul gave him his daughter Michal in marriage.28When Saul realised that the Lord was with David and that his daughter Michal loved David,29Saul became still more afraid of him, and he remained his enemy for the rest of his days.30The Philistine commanders continued to go out to battle, and as often as they did, David met with more success than the rest of Saul’s officers, and his name became well known.
1-3När kung Saul hade slutat sitt samtal med David, träffade David Jonatan, och de blev omedelbart mycket goda vänner. Kung Saul behöll nu David i Jerusalem och lät honom inte återvända hem. Jonatan ingick ett förbund med David4och bekräftade överenskommelsen genom att ge honom sin mantel och skjorta och även sitt svärd, sin båge och sitt bälte.5David blev Sauls specielle assistent och utförde alltid sina uppdrag framgångsrikt. Saul gjorde honom därför till befälhavare över sina trupper, ett förordnande som uppskattades av armén och allmänheten.6När den segrande israelitiska armén återvände hem efter Davids seger över Goljat,7möttes den överallt av kvinnor, som kom från alla städer längs vägen där armén drog fram för att fira segern och möta kung Saul. De sjöng och dansade av glädje med tamburiner och cymbaler, men deras sång skorrade illa i Sauls öron, eftersom texten löd:"Saul har slagit sina tusen och David sina tiotusen!"8"Vad är detta?" sa han mycket upprörd för sig själv. "De ger David tiotusen, men jag får bara tusen! Ja, en vacker dag kanske de rentav vill göra honom till kung!"9Från den dagen såg kung Saul med avund på David.10Redan nästa dag kom en ond ande över Saul, och han började uppföra sig mycket obehärskat. David lugnade ner honom genom att spela på sin harpa, och det fick han sedan göra varje gång Saul kom under denna onda påverkan. Saul satt med sitt spjut i handen.11-12Plötsligt kastade han det mot David för att nagla fast honom vid väggen, men David lyckades hoppa åt sidan. Detta upprepades ytterligare en gång. Saul var rädd för David. Han visste att Herren hade lämnat honom och nu i stället var med David.13Därför skickade han bort David från hovet och gav honom befälet över en avdelning på tusen man, som han sedan anförde under olika uppdrag. Men David blev ännu mer uppmärksammad och populär bland folket.14David fortsatte att lyckas i allt han gjorde, för Herren var med honom.15-16När kung Saul märkte detta, blev han allt mer rädd för honom, men hela Juda och Israel älskade David.
Davids hemgift - 200 döda filisteer
17En dag sa Saul till David: "Jag är beredd att ge dig min dotter Merab till hustru. Men först måste du bevisa att du är en verklig soldat genom att kämpa för Herren." Saul tänkte nämligen för sig själv: "Jag ska sända ut honom att slåss mot filisteerna och låta dem döda honom, så slipper jag göra det själv."18"Skulle jag bli svärson åt själve kungen, jag som kommer från en så obetydlig familj och så enkla förhållanden?" utbrast David.19Men när det blev dags för bröllopet, lät Saul Adriel från Meholat gifta sig med henne i stället.20Under tiden hade Sauls dotter Mikal blivit kär i David, och Saul blev glad när han hörde detta.21"Här kommer ett annat tillfälle att låta filisteerna döda honom", tänkte han för sig själv. Men till David sa han: "Du kan fortfarande bli min svärson, för jag tänker ge min dotter Mikal till dig."22Sedan bad Saul sina män att tala i enrum med David och låta honom förstå att kungen verkligen tyckte om honom, och att de alla älskade honom och förutsatte att han skulle acceptera kungens förslag och bli hans svärson.23Men David svarade: "Hur kan en fattig man som jag, från en okänd familj, ha råd att gifta sig med kungens dotter?"24När Sauls män rapporterade detta för honom,25sa han till dem: "Berätta för David att den enda hemgift jag behöver är hundra döda filisteer. Allt jag vill ha är hämnd på mina fiender." Saul räknade med att David skulle dödas i striden.26David accepterade villkoret. Innan tidsfristen gick ut27hade han och hans män dödat tvåhundra filisteer och överlämnat deras förhudar till kung Saul. Då gav Saul Mikal åt David.28När kungen insåg att Herren verkligen var med David och förstod hur populär han var bland folket,29blev han ännu mer rädd för honom. Han hatade honom mer och mer för varje dag som gick.30Och varje gång den filisteiska armén anföll, var David mer framgångsrik än Sauls övriga officerare. Davids namn blev känt och uppskattat i hela landet.