1Some time later there was an incident involving a vineyard belonging to Naboth the Jezreelite. The vineyard was in Jezreel, close to the palace of Ahab king of Samaria.2Ahab said to Naboth, ‘Let me have your vineyard to use for a vegetable garden, since it is close to my palace. In exchange I will give you a better vineyard or, if you prefer, I will pay you whatever it is worth.’3But Naboth replied, ‘The Lord forbid that I should give you the inheritance of my ancestors.’4So Ahab went home, sullen and angry because Naboth the Jezreelite had said, ‘I will not give you the inheritance of my ancestors.’ He lay on his bed sulking and refused to eat.5His wife Jezebel came in and asked him, ‘Why are you so sullen? Why won’t you eat?’6He answered her, ‘Because I said to Naboth the Jezreelite, “Sell me your vineyard; or if you prefer, I will give you another vineyard in its place.” But he said, “I will not give you my vineyard.” ’7Jezebel his wife said, ‘Is this how you act as king over Israel? Get up and eat! Cheer up. I’ll get you the vineyard of Naboth the Jezreelite.’8So she wrote letters in Ahab’s name, placed his seal on them, and sent them to the elders and nobles who lived in Naboth’s city with him.9In those letters she wrote: ‘Proclaim a day of fasting and give Naboth a prominent seat among the people.10But put two scoundrels opposite him and get them to bring charges that he has cursed both God and the king. Then take him out and stone him to death.’11So the elders and nobles who lived in Naboth’s city did as Jezebel directed in the letters she had written to them.12They proclaimed a fast and seated Naboth in a prominent place among the people.13Then two scoundrels came and sat opposite him and brought charges against Naboth before the people, saying, ‘Naboth has cursed both God and the king.’ So they took him outside the city and stoned him to death.14Then they sent word to Jezebel: ‘Naboth has been stoned to death.’15As soon as Jezebel heard that Naboth had been stoned to death, she said to Ahab, ‘Get up and take possession of the vineyard of Naboth the Jezreelite that he refused to sell you. He is no longer alive, but dead.’16When Ahab heard that Naboth was dead, he got up and went down to take possession of Naboth’s vineyard.17Then the word of the Lord came to Elijah the Tishbite:18‘Go down to meet Ahab king of Israel, who rules in Samaria. He is now in Naboth’s vineyard, where he has gone to take possession of it.19Say to him, “This is what the Lord says: have you not murdered a man and seized his property?” Then say to him, “This is what the Lord says: in the place where dogs licked up Naboth’s blood, dogs will lick up your blood – yes, yours!” ’20Ahab said to Elijah, ‘So you have found me, my enemy!’ ‘I have found you,’ he answered, ‘because you have sold yourself to do evil in the eyes of the Lord.21He says, “I am going to bring disaster on you. I will wipe out your descendants and cut off from Ahab every last male in Israel – slave or free.[1]22I will make your house like that of Jeroboam son of Nebat and that of Baasha son of Ahijah, because you have aroused my anger and have caused Israel to sin.”23‘And also concerning Jezebel the Lord says: “Dogs will devour Jezebel by the wall of[2] Jezreel.” (2Ki 9:26)24‘Dogs will eat those belonging to Ahab who die in the city, and the birds will feed on those who die in the country.’25(There was never anyone like Ahab, who sold himself to do evil in the eyes of the Lord, urged on by Jezebel his wife.26He behaved in the vilest manner by going after idols, like the Amorites the Lord drove out before Israel.)27When Ahab heard these words, he tore his clothes, put on sackcloth and fasted. He lay in sackcloth and went around meekly.28Then the word of the Lord came to Elijah the Tishbite:29‘Have you noticed how Ahab has humbled himself before me? Because he has humbled himself, I will not bring this disaster in his day, but I will bring it on his house in the days of his son.’
1Nabot, en man från Jisreel, hade en vingård i utkanten av staden, inte långt från kung Ahabs palats.2En dag talade kungen med honom om att köpa vingården."Jag vill ha den till trädgård, eftersom den ligger så nära palatset", förklarade kungen. Han erbjöd Nabot en bättre vingård eller bra betalt, vilket han önskade.3Men Nabot var inte intresserad. "Den här jorden har tillhört min familj i generationer", sa han.4Ahab gick tillbaka hem till palatset ganska missmodig. Han vägrade att äta och gick och lade sig med ansiktet mot väggen.5"Vad i allsin dar är det med dig?" frågade hans hustru Isebel. "Varför äter du inte? Vad är det som har fått dig på så dåligt humör?"6"Jag bad Nabot sälja sin vingård till mig, eller byta den mot annan mark, men han vägrade."7"Är du kung i Israel, eller är du det inte?" frågade Isebel. "Ät nu, och bekymra dig inte för den här saken! Jag ska ordna så att du får Nabots vingård!"8Hon skrev brev i Ahabs namn, satte hans sigill på dem och adresserade dem till de styrande i Jisreel, där Nabot bodde.9I breven stod det: "Kalla samman alla medborgarna till fasta och bön. Se till att Nabot är med, och ge honom en hedersam plats.10Skaffa fram två mindre nogräknade män, placera dem mittemot Nabot och låt dem anklaga honom för att ha förbannat Gud och kungen. För sedan bort Nabot och stena honom."11Ledarna i staden följde drottningens instruktioner.12De utlyste en fasta och placerade Nabot på en framskjuten plats.13Två män, som var helt samvetslösa, anklagade honom för att ha förbannat Gud och kungen, och man förde Nabot ut ur staden och stenade honom.14Sedan sände stadens ämbetsmän ett meddelande till Isebel om att Nabot var död.15När Isebel fick höra nyheten, sa hon till Ahab: "Du minns den där vingården, som Nabot inte ville sälja till dig? Du kan få den nu. Han är död!"16Då gick Ahab ner till vingården för att ta den i besittning.17Men då befallde Herren Elia18att gå till Samaria och söka upp kung Ahab. "Han är vid Nabots vingård och håller på att lägga beslag på den.19Ge honom den här hälsningen från mig: 'Är det inte illa nog att Nabot har blivit dödad? Ska du nu plundra honom också? Hundarna ska slicka i sig ditt blod, på samma plats där de alldeles nyss slickade i sig Nabots blod!' "20"Jaså, min fiende har hittat mig!" utbrast kungen, när han fick se Elia."Ja", svarade Elia. "Jag har kommit för att uttala Guds förbannelse över dig, för att du har sålt dig till djävulen.21Herren kommer att låta olycka drabba dig, han kommer att utplåna dig, och han ska inte låta någon manlig ättling till dig få överleva.22Han tänker utrota din familj, som han gjorde med kung Jerobeams och kung Baesas familjer, för du har verkligen gjort honom vred genom att locka hela Israel till synd.23Herren har också talat om för mig att hundarna i Jisreel ska slita sönder din hustru Isebels kropp.24De medlemmar av din familj som dör inne i staden ska bli uppätna av hundar, och de som dör ute på landsbygden ska bli uppätna av fåglar."25Det var ingen som så hade sålt sig till ondskan som Ahab och som dessutom ständigt uppmuntrades av sin hustru till att göra det som var ont.26Hans synd var särskilt stor därför att han tillbad avgudar, precis som amoreerna, det folk som Herren hade fördrivit ut ur landet för Israels folks skull.27När Ahab hörde dessa profetior rev han sönder sina kläder och klädde sig i trasor, fastade och sov i säcktyg och gick omkring utan att säga ett ord.28Då kom ett nytt budskap till Elia från Herren:29"Ser du hur Ahab har ödmjukat sig inför mig? Därför ska jag inte göra vad jag har lovat medan han lever, utan det kommer i stället att drabba hans söner."