1Now Ben-Hadad king of Aram mustered his entire army. Accompanied by thirty-two kings with their horses and chariots, he went up and besieged Samaria and attacked it.2He sent messengers into the city to Ahab king of Israel, saying, ‘This is what Ben-Hadad says:3“Your silver and gold are mine, and the best of your wives and children are mine.” ’4The king of Israel answered, ‘Just as you say, my lord the king. I and all I have are yours.’5The messengers came again and said, ‘This is what Ben-Hadad says: “I sent to demand your silver and gold, your wives and your children.6But about this time tomorrow I am going to send my officials to search your palace and the houses of your officials. They will seize everything you value and carry it away.” ’7The king of Israel summoned all the elders of the land and said to them, ‘See how this man is looking for trouble! When he sent for my wives and my children, my silver and my gold, I did not refuse him.’8The elders and the people all answered, ‘Don’t listen to him or agree to his demands.’9So he replied to Ben-Hadad’s messengers, ‘Tell my lord the king, “Your servant will do all you demanded the first time, but this demand I cannot meet.” ’ They left and took the answer back to Ben-Hadad.10Then Ben-Hadad sent another message to Ahab: ‘May the gods deal with me, be it ever so severely, if enough dust remains in Samaria to give each of my men a handful.’11The king of Israel answered, ‘Tell him: “One who puts on his armour should not boast like one who takes it off.” ’12Ben-Hadad heard this message while he and the kings were drinking in their tents,[1] and he ordered his men: ‘Prepare to attack.’ So they prepared to attack the city.
Ahab defeats Ben-Hadad
13Meanwhile a prophet came to Ahab king of Israel and announced, ‘This is what the Lord says: “Do you see this vast army? I will give it into your hand today, and then you will know that I am the Lord.” ’14‘But who will do this?’ asked Ahab. The prophet replied, ‘This is what the Lord says: “The junior officers under the provincial commanders will do it.” ’ ‘And who will start the battle?’ he asked. The prophet answered, ‘You will.’15So Ahab summoned the 232 junior officers under the provincial commanders. Then he assembled the rest of the Israelites, 7,000 in all.16They set out at noon while Ben-Hadad and the 32 kings allied with him were in their tents getting drunk.17The junior officers under the provincial commanders went out first. Now Ben-Hadad had dispatched scouts, who reported, ‘Men are advancing from Samaria.’18He said, ‘If they have come out for peace, take them alive; if they have come out for war, take them alive.’19The junior officers under the provincial commanders marched out of the city with the army behind them20and each one struck down his opponent. At that, the Arameans fled, with the Israelites in pursuit. But Ben-Hadad king of Aram escaped on horseback with some of his horsemen.21The king of Israel advanced and overpowered the horses and chariots and inflicted heavy losses on the Arameans.22Afterwards, the prophet came to the king of Israel and said, ‘Strengthen your position and see what must be done, because next spring the king of Aram will attack you again.’23Meanwhile, the officials of the king of Aram advised him, ‘Their gods are gods of the hills. That is why they were too strong for us. But if we fight them on the plains, surely we will be stronger than they.24Do this: remove all the kings from their commands and replace them with other officers.25You must also raise an army like the one you lost – horse for horse and chariot for chariot – so we can fight Israel on the plains. Then surely we will be stronger than they.’ He agreed with them and acted accordingly.26The next spring Ben-Hadad mustered the Arameans and went up to Aphek to fight against Israel.27When the Israelites were also mustered and given provisions, they marched out to meet them. The Israelites camped opposite them like two small flocks of goats, while the Arameans covered the countryside.28The man of God came up and told the king of Israel, ‘This is what the Lord says: “Because the Arameans think the Lord is a god of the hills and not a god of the valleys, I will deliver this vast army into your hands, and you will know that I am the Lord.” ’29For seven days they camped opposite each other, and on the seventh day the battle was joined. The Israelites inflicted a hundred thousand casualties on the Aramean foot soldiers in one day.30The rest of them escaped to the city of Aphek, where the wall collapsed on twenty-seven thousand of them. And Ben-Hadad fled to the city and hid in an inner room.31His officials said to him, ‘Look, we have heard that the kings of Israel are merciful. Let us go to the king of Israel with sackcloth round our waists and ropes round our heads. Perhaps he will spare your life.’32Wearing sackcloth round their waists and ropes round their heads, they went to the king of Israel and said, ‘Your servant Ben-Hadad says: “Please let me live.” ’ The king answered, ‘Is he still alive? He is my brother.’33The men took this as a good sign and were quick to pick up his word. ‘Yes, your brother Ben-Hadad!’ they said. ‘Go and get him,’ the king said. When Ben-Hadad came out, Ahab brought him up into his chariot.34‘I will return the cities my father took from your father,’ Ben-Hadad offered. ‘You may set up your own market areas in Damascus, as my father did in Samaria.’ Ahab said, ‘On the basis of a treaty I will set you free.’ So he made a treaty with him, and let him go.
A prophet condemns Ahab
35By the word of the Lord one of the company of the prophets said to his companion, ‘Strike me with your weapon,’ but he refused.36So the prophet said, ‘Because you have not obeyed the Lord, as soon as you leave me a lion will kill you.’ And after the man went away, a lion found him and killed him.37The prophet found another man and said, ‘Strike me, please.’ So the man struck him and wounded him.38Then the prophet went and stood by the road waiting for the king. He disguised himself with his headband down over his eyes.39As the king passed by, the prophet called out to him, ‘Your servant went into the thick of the battle, and someone came to me with a captive and said, “Guard this man. If he is missing, it will be your life for his life, or you must pay a talent[2] of silver.”40While your servant was busy here and there, the man disappeared.’ ‘That is your sentence,’ the king of Israel said. ‘You have pronounced it yourself.’41Then the prophet quickly removed the headband from his eyes, and the king of Israel recognised him as one of the prophets.42He said to the king, ‘This is what the Lord says: “You have set free a man I had determined should die.[3] Therefore it is your life for his life, your people for his people.” ’43Sullen and angry, the king of Israel went to his palace in Samaria.
1Ben-Hadad, kungen i Aram, mobiliserade hela sin armé, och tillsammans med trettiotvå andra kungar och deras hästar och vagnar belägrade han den israelitiska huvudstaden Samaria.2-3Han sände ett meddelande till kung Ahab inne i staden: "Ditt silver och guld är mitt, liksom dina skönaste hustrur och vackraste barn!"4"Ja, min kung, allt jag har är ditt!" svarade Ahab.5-6Snart kom Ben-Hadads sändebud tillbaka med ett nytt meddelande som löd: "Du ska inte bara ge mig ditt silver och guld och dina hustrur och barn, utan så här dags i morgon skickar jag mina män för att leta igenom ditt palats och dina tjänstemäns hus, och de kommer att ta allt det som ni sätter värde på!"7Då sammankallade Ahab sina rådgivare. "Hör här vad den här mannen gör", klagade han inför dem. "Han ställer till bråk, trots att jag redan har lovat honom att få mina hustrur och barn och mitt silver och guld, ja, allt det som han först bad om."8"Lyssna inte mer på honom", var deras svar.9Ahab lät alltså meddela Ben-Hadad genom sändebuden: "Jag ska ge dig allt det du begärde första gången, men dina män får inte söka igenom palatset och husen här i staden."10Sändebuden återvände snart med ett nytt meddelande till Ahab: "Måtte gudarna straffa mig, om jag inte förvandlar Samaria till en grushög!"11"Man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken!" svarade då Israels kung.12Detta svar nådde Ben-Hadad och de andra kungarna, när de satt och drack i sina tält."Gör er redo för anfall!" befallde Ben-Hadad sina officerare, och de skyndade sig att lyda honom.13Då kom en profet och sökte upp kung Ahab och gav honom följande budskap från Herren: "Ser du alla dessa fientliga trupper? Jag ska låta dig besegra dem i dag. Då kanske du äntligen kan förstå att jag är Herren.14"Men hur ska det gå till?" frågade Ahab."Herren säger: 'Genom de unga officerarna i provinserna' ", svarade profeten."Vem ska börja anfallet?" frågade Ahab."Det ska du göra", svarade profeten.15Ahab mönstrade de unga officerarna från provinserna, 232 stycken. Armén bestod av 7.000 man.16Mitt på dagen, medan Ben-Hadad och hans trettiotvå allierade höll på att dricka sig berusade i sina tält, marscherade de unga officerarna ut först av alla.17Ben-Hadads spejare fick bråttom att meddela kungen att trupper var i antågande.18"Ta dem levande, vare sig de kommer för att begära fred eller för att strida", befallde Ben-Hadad.19Men nu hade hela Ahabs armé gått till anfall,20och alla lyckades vinna i striderna man mot man mot arameerna. Plötsligt greps hela den arameiska armén av panik och flydde. Israeliterna förföljde dem, men kung Ben-Hadad och några andra lyckades komma undan till häst.21Men den stora mängden hästar och vagnar tog man som byte, och många arameer fick sätta livet till i striden.22Efter slaget gick profeten fram till kung Ahab och uppmanade honom att till våren förstärka sina positioner och förbereda sig för ett nytt anfall från Aram.23Efter nederlaget kom nämligen Ben-Hadads officerare fram till honom och sa: "Israels Gud är en bergsgud, och det är anledningen till att de vann. Men vi kan mycket lätt besegra dem nere på slätten.24Ersätt kungarna med officerare nästa gång,25och skaffa dig en ny armé lika stor som den du har förlorat. Låt oss få samma antal hästar, vagnar och soldater, och sedan ska vi strida mot dem på slätten! Det finns inte minsta tvivel om att vi då ska besegra dem."Kung Ben-Hadad gjorde precis som de föreslagit.26Året därpå mobiliserade han sin armé och marscherade ut mot Israel igen, den här gången vid Afek.27Israel mönstrade också sin armé, ordnade med underhållsförband och var beredda. Men den israelitiska armén såg ut som ett par små gethjordar i jämförelse med den stora arameiska armén, som täckte hela landskapet.28Då kom profeten till kungen i Israel med ett budskap från Herren: "Arameerna påstår att Herren är en bergsgud och inte en gud över slätten. Därför ska jag hjälpa dig att besegra den här stora armén också, och du ska då förstå att jag verkligen är Herren."29De två arméerna låg i ställning mitt emot varandra i sju dagar, men på den sjunde dagen började striden. Israeliterna dödade 100.000 arameiska fotsoldater första dagen.30De övriga flydde till staden Afek och tog betäckning bakom dess stadsmur, men murarna föll över dem och dödade ytterligare 27.000 man. Ben-Hadad flydde in i staden och gömde sig i det inre rummet i ett av husen.31"Ers Majestät!" sa hans officerare till honom. "Vi har hört att Israels kungar är mycket barmhärtiga. Om vi klär oss i säcktyg och binder rep runt våra huvuden och sedan går ut till kung Ahab, så kanske han låter dig leva."32De gick så till Israels kung och sa: "Din tjänare Ben-Hadad ber dig: 'Låt mig få leva!' ""Jaså, lever min bror fortfarande?" sa Israels kung.33Männen var snabba att ta fasta på de orden och skyndade sig att tillägga: "Ja, din bror Ben-Hadad!""Gå och hämta honom!" sa kungen till dem. De gjorde så, och när Ben-Hadad kom bjöd Ahab honom att sitta upp i vagnen.34"Jag ska lämna tillbaka de städer som min far tog från din far", sa Ben-Hadad till Ahab, "och du kan upprätta handelskvarter i Damaskus, precis som min far gjorde i Samaria.""I utbyte mot detta avtal är du fri", sa Ahab. De avslutade förhandlingarna och Ben-Hadad fick gå.
En profet fördömer kung Ahab
35Under tiden uppmanade Herren en av profeterna att säga till en av männen: "Såra mig med ditt svärd!" Men mannen vägrade göra det.36"Därför att du har vägrat att lyda Herrens röst, ska ett lejon döda dig så fort du lämnar mig", sa profeten till honom. Och mycket riktigt: när han vände sig för att gå därifrån, rusade ett lejon fram och dödade honom.37Då vände sig profeten till en annan soldat och bad honom: "Såra mig med ditt svärd." Mannen lydde och sårade honom.38Profeten väntade sedan på kungen vid sidan av vägen, men han hade sin huvudbindel långt ner i pannan för att dölja vem han var.39När kungen passerade, ropade profeten till honom: "Ers Majestät, jag har varit med i striden. En man kom till mig med en fånge och sa: 'Vakta den här mannen. Om han flyr så måste du dö,40eller betala mig en talent i silver.' Men när jag hade uppmärksamheten riktad åt ett annat håll flydde fången!""Det är ditt eget fel", svarade kungen. "Du får väl betala."41Då slet profeten bort bindeln från sina ögon, och kungen kände igen honom som en av profeterna.42"Herren säger: 'Därför att du har räddat en man som jag har dömt att dö, så måste du dö i hans ställe, och ditt folk ska utrotas i stället för hans' ", sa profeten till honom.43Kungen for då hem, och han var både arg och sur när han kom till Samaria.