1After a long time, in the third year, the word of the Lord came to Elijah: ‘Go and present yourself to Ahab, and I will send rain on the land.’2So Elijah went to present himself to Ahab. Now the famine was severe in Samaria,3and Ahab had summoned Obadiah, his palace administrator. (Obadiah was a devout believer in the Lord.4While Jezebel was killing off the Lord’s prophets, Obadiah had taken a hundred prophets and hidden them in two caves, fifty in each, and had supplied them with food and water.)5Ahab had said to Obadiah, ‘Go through the land to all the springs and valleys. Maybe we can find some grass to keep the horses and mules alive so we will not have to kill any of our animals.’6So they divided the land they were to cover, Ahab going in one direction and Obadiah in another.7As Obadiah was walking along, Elijah met him. Obadiah recognised him, bowed down to the ground, and said, ‘Is it really you, my lord Elijah?’8‘Yes,’ he replied. ‘Go tell your master, “Elijah is here.” ’9‘What have I done wrong,’ asked Obadiah, ‘that you are handing your servant over to Ahab to be put to death?10As surely as the Lord your God lives, there is not a nation or kingdom where my master has not sent someone to look for you. And whenever a nation or kingdom claimed you were not there, he made them swear they could not find you.11But now you tell me to go to my master and say, “Elijah is here.”12I don’t know where the Spirit of the Lord may carry you when I leave you. If I go and tell Ahab and he doesn’t find you, he will kill me. Yet I your servant have worshipped the Lord since my youth.13Haven’t you heard, my lord, what I did while Jezebel was killing the prophets of the Lord? I hid a hundred of the Lord’s prophets in two caves, fifty in each, and supplied them with food and water.14And now you tell me to go to my master and say, “Elijah is here.” He will kill me!’15Elijah said, ‘As the Lord Almighty lives, whom I serve, I will surely present myself to Ahab today.’
Elijah on Mount Carmel
16So Obadiah went to meet Ahab and told him, and Ahab went to meet Elijah.17When he saw Elijah, he said to him, ‘Is that you, you troubler of Israel?’18‘I have not made trouble for Israel,’ Elijah replied. ‘But you and your father’s family have. You have abandoned the Lord’s commands and have followed the Baals.19Now summon the people from all over Israel to meet me on Mount Carmel. And bring the four hundred and fifty prophets of Baal and the four hundred prophets of Asherah, who eat at Jezebel’s table.’20So Ahab sent word throughout all Israel and assembled the prophets on Mount Carmel.21Elijah went before the people and said, ‘How long will you waver between two opinions? If the Lord is God, follow him; but if Baal is God, follow him.’ But the people said nothing.22Then Elijah said to them, ‘I am the only one of the Lord’s prophets left, but Baal has four hundred and fifty prophets.23Get two bulls for us. Let Baal’s prophets choose one for themselves, and let them cut it into pieces and put it on the wood but not set fire to it. I will prepare the other bull and put it on the wood but not set fire to it.24Then you call on the name of your god, and I will call on the name of the Lord. The god who answers by fire – he is God.’ Then all the people said, ‘What you say is good.’25Elijah said to the prophets of Baal, ‘Choose one of the bulls and prepare it first, since there are so many of you. Call on the name of your god, but do not light the fire.’26So they took the bull that was given to them and prepared it. Then they called on the name of Baal from morning till noon. ‘Baal, answer us!’ they shouted. But there was no response; no-one answered. And they danced around the altar they had made.27At noon Elijah began to taunt them. ‘Shout louder!’ he said. ‘Surely he is a god! Perhaps he is deep in thought, or busy, or travelling. Maybe he is sleeping and must be awakened.’28So they shouted louder and slashed themselves with swords and spears, as was their custom, until their blood flowed.29Midday passed, and they continued their frantic prophesying until the time for the evening sacrifice. But there was no response, no-one answered, no-one paid attention.30Then Elijah said to all the people, ‘Come here to me.’ They came to him, and he repaired the altar of the Lord, which had been torn down.31Elijah took twelve stones, one for each of the tribes descended from Jacob, to whom the word of the Lord had come, saying, ‘Your name shall be Israel.’32With the stones he built an altar in the name of the Lord, and he dug a trench round it large enough to hold two seahs[1] of seed.33He arranged the wood, cut the bull into pieces and laid it on the wood. Then he said to them, ‘Fill four large jars with water and pour it on the offering and on the wood.’34‘Do it again,’ he said, and they did it again. ‘Do it a third time,’ he ordered, and they did it the third time.35The water ran down around the altar and even filled the trench.36At the time of sacrifice, the prophet Elijah stepped forward and prayed: ‘Lord, the God of Abraham, Isaac and Israel, let it be known today that you are God in Israel and that I am your servant and have done all these things at your command.37Answer me, Lord, answer me, so these people will know that you, Lord, are God, and that you are turning their hearts back again.’38Then the fire of the Lord fell and burned up the sacrifice, the wood, the stones and the soil, and also licked up the water in the trench.39When all the people saw this, they fell prostrate and cried, ‘The Lord – he is God! The Lord – he is God!’40Then Elijah commanded them, ‘Seize the prophets of Baal. Don’t let anyone get away!’ They seized them, and Elijah had them brought down to the Kishon Valley and slaughtered there.41And Elijah said to Ahab, ‘Go, eat and drink, for there is the sound of a heavy rain.’42So Ahab went off to eat and drink, but Elijah climbed to the top of Carmel, bent down to the ground and put his face between his knees.43‘Go and look towards the sea,’ he told his servant. And he went up and looked. ‘There is nothing there,’ he said. Seven times Elijah said, ‘Go back.’44The seventh time the servant reported, ‘A cloud as small as a man’s hand is rising from the sea.’ So Elijah said, ‘Go and tell Ahab, “Hitch up your chariot and go down before the rain stops you.” ’45Meanwhile, the sky grew black with clouds, the wind rose, a heavy rainstorm came on and Ahab rode off to Jezreel.46The power of the Lord came on Elijah and, tucking his cloak into his belt, he ran ahead of Ahab all the way to Jezreel.
1Tre år senare sa Herren till Elia: "Gå och tala om för kung Ahab att Herren snart ska låta det regna igen!"2Elia gav sig iväg för att tala med kungen. Under tiden hade hungersnöden blivit mycket svår i Samaria.3-4Den man som hade hand om alla affärer i Ahabs hushåll hette Obadja, en man som mycket hängivet följde Herren. En gång, när drottning Isebel hade försökt döda alla Herrens profeter, hade Obadja gömt hundra av dem i två grottor, femtio i varje, och försett dem med mat och vatten.5För att försöka rädda sina djur hade kungen sagt till Obadja: "Vi måste söka vid varje bäck och vattendrag för att hitta gräs, så att vi åtminstone kan rädda några av mina hästar och mulåsnor. Vi går åt var sitt håll och söker igenom hela landet."6De gjorde så och gav sig av.7Plötsligt fick Obadja se Elia komma gående, och så snart han kände igen honom föll han ner för honom."Är det verkligen du, min herre Elia?" frågade han.8"Ja, det är det", svarade Elia. "Nu ska du gå och tala om för kungen att jag är här."9Men Obadja protesterade. "Vad har jag gjort för ont, eftersom du sänder mig i döden?10Ja, jag svär inför Gud att kungen har sökt hos varje folk och i varje kungarike för att få tag på dig. Och varje gång han fick beskedet att man inte visste var du fanns, tvingade han deras kungar att svära på att det var sant.11Och nu säger du att jag ska gå och tala om för honom att du är här!12Men så snart jag har gått härifrån, så kanske Herrens Ande för bort dig, ingen vet vart, och när sedan Ahab kommer och du inte är här dödar han mig. Varför ska detta hända mig, som har tjänat Herren i hela mitt liv?13Förresten, har ingen talat om för dig hur drottning Isebel försökte döda Herrens profeter, och hur jag då gömde hundra av dem i två grottor och gav dem mat och vatten?14Och nu vill du att jag ska gå och tala om för kungen att du är här! Om jag gör det är jag dödens!"15"Jag svär inför Herren, härskarornas Gud, i vars närhet jag nu står, att jag i dag personligen ska infinna mig hos Ahab", försäkrade Elia.
Elia utmanar baalsprofeterna
16Obadja gick då och berättade för Ahab att Elia hade kommit, och Ahab gick ut för att träffa honom.17"Jaså, där är du, du som dragit denna fruktansvärda olycka över Israel?" utbrast Ahab när han fick se profeten.18"Du talar om dig själv", svarade Elia. "Du och din familj har ju vägrat att lyda Herren och i stället tillbett Baal.19Samla nu allt folk i Israel på berget Karmel, tillsammans med Baals 45 profeter och Aserans 400 profeter, som Isebel försörjer."20Ahab sammankallade hela folket med alla profeterna på berget Karmel.21Där höll Elia ett tal till dem. "Hur länge ska ni fortsätta att vingla mellan olika åsikter?" frågade han folket. "Om Herren är Gud, följ då honom! Men om Baal är det, ska ni naturligtvis följa honom!22Jag är den ende av Herrens profeter som finns kvar, men Baal har 450 profeter", fortsatte Elia.23"Nu ska ni skaffa fram två tjurar. Baals profeter kan få välja vilken de vill ha, och sedan ska de stycka den och lägga den på veden på sitt altare, men utan att tända eld på veden. Jag ska göra i ordning den andra tjuren och lägga den på veden på Herrens altare, utan att tända eld på veden.24Om ni ber till er gud, så ska jag be till Herren, min Gud, och den som svarar med eld och tänder veden, är den sanne Guden!"Man gick med på Elias förslag.25Då vände sig Elia till Baals profeter. "Ni kan få pröva först, för ni är så många", sa han. "Välj en av tjurarna och gör den i ordning. Sedan kan ni börja anropa er gud, men ni får inte tända eld på veden."26De gjorde i ordning en av tjurarna, lade den på altaret och ropade sedan hela förmiddagen på Baal: "Baal, hör oss, hör oss!" Men de fick inget svar, och då började de att dansa runt altaret.27Vid middagstid började Elia driva med dem."Ni måste nog ropa ännu högre, för att väcka er guds uppmärksamet", retades han. "Han kanske är upptagen med annat eller är ute och reser! Han kanske rentav ligger och sover, så att ni måste väcka honom!"28Då ropade de ännu högre, och som deras sed var skar de sig med knivar och svärd så att de blödde.29De höll på hela eftermiddagen tills det var hög tid att bära fram kvällsoffret, men ingen svarade dem och ingen röst hördes.30"Kom nu hit till mig", ropade plötsligt Elia till folket. Alla trängdes omkring honom medan han byggde upp altaret som hade varit nerrivet.31Han tog tolv stenar, en för var och en av Israels stammar,32och av dem byggde han altaret. Han grävde därefter ett dike runt om det, en och en halv meter brett.33Sedan lade han ved på altaret, styckade tjuren och placerade den på veden."Fyll fyra hinkar med vatten och häll det över köttstyckena och veden", befallde Elia.34När de hade gjort det, bad han dem att upprepa proceduren."Ni ska göra det ännu en gång", sa han. När de för tredje gången gjorde som han sa35rann vattnet ner över altaret och fyllde diket.36När det var dags för kvällsoffret gick Elia fram till altaret och bad. "Herre, Abrahams, Isaks och Israels Gud, bevisa i dag att du är Gud i Israel och att jag är din tjänare, som har gjort allt detta på din befallning!37Herre, svara mig, svara mig, så att alla förstår att du är Gud och att du vill föra dem tillbaka till dig!"38Då kom plötsligt en flammande eld ner från himlen som brände upp tjuren, veden, stenarna och jorden och till och med torkade upp allt vattnet i diket.39När folket såg vad som hände, föll de ner med sina ansikten mot marken och ropade: "Herren är Gud! Herren är Gud!"40Då sa Elia åt dem att ta Baals profeter till fånga. "Låt inte en enda av dem komma undan", befallde han. De grep dem allesammans, och Elia såg till att de fördes ner till bäcken Kison och dödades där.
Elia ber om regn
41Sedan sa Elia till Ahab: "Gå nu och ät och drick! Jag hör nämligen en väldig regnstorm komma!"42Ahab började förbereda en fest. Men Elia gick upp på toppen av berget Karmel och böjde sig ner mot marken med huvudet mellan sina knän43och sa till sin tjänare: "Gå och se ut över havet!"Han gjorde så och kom tillbaka till Elia och sa: "Jag såg ingenting." Sju gånger fick han samma order av Elia: "Gå tillbaka!"44När han återvände för sjunde gången, berättade han att han hade sett ett litet moln komma upp över havet, men det var inte större än en manshand."Skynda dig och säg till Ahab att han tar sin vagn och ger sig iväg nerför berget genast, annars kommer regnet att hindra honom", ropade Elia.45Och mycket riktigt! Snart förmörkades himlen av moln och det blev ett häftigt skyfall. Ahab gav sig hastigt av till Jisreel,46och Herren gav Elia sådan kraft att han med manteln uppfäst runt midjan kunde springa framför Ahabs vagn ända fram till stadsporten.