For the director of music. A maskil of the Sons of Korah.
1A deer longs for streams of water. God, I long for you in the same way.2I am thirsty for God. I am thirsty for the living God. When can I go and meet with him?3My tears have been my food day and night. All day long people say to me, ‘Where is your God?’4When I remember what has happened, I tell God all my troubles. I remember how I used to walk to the house of God. The Mighty One guarded my steps. We shouted with joy and praised God as we went along with the joyful crowd.5My spirit, why are you so sad? Why are you so upset deep down inside me? Put your hope in God. Once again I will have reason to praise him. He is my Saviour and my God.6My spirit is very sad deep down inside me. So I will remember you here where the River Jordan begins. I will remember you here on the Hermon mountains and on Mount Mizar.7You have sent wave upon wave of trouble over me. It roars down on me like a waterfall. All your waves and breakers have rolled over me.8During the day the LORD sends his love to me. During the night I sing about him. I say a prayer to the God who gives me life.9I say to God my Rock, ‘Why have you forgotten me? Why must I go around in sorrow? Why am I treated so badly by my enemies?’10My body suffers deadly pain as my enemies make fun of me. All day long they say to me, ‘Where is your God?’11My spirit, why are you so sad? Why are you so upset deep down inside me? Put your hope in God. Once again I will have reason to praise him. He is my Saviour and my God.
1-2Som hjorten längtar efter friskt vatten, så längtar jag efter dig, min Gud.3Jag törstar efter dig, du den levande Guden. Var kan jag finna dig, vart ska jag gå för att tillbe dig?4Jag gråter dag och natt och ropar till dig om hjälp, och hela tiden frågar mina fiender hånfullt: "Var är din Gud?"5-6Fatta mod, min själ! Kom ihåg alla de gånger (hur skulle jag förresten kunna glömma dem!), när vi gick i procession till templet, och vi sjöng med glädje och prisade Herren. Varför är jag så deprimerad? Varför är jag så orolig och ledsen? Jag sätter mitt hopp till Gud! Jag ska åter tacka honom. Ja, än en gång ska jag få prisa honom för hans hjälp.7Ändå står jag här dyster och nere, men jag ska tänka på din godhet mot detta underbara land, där Jordan flyter fram och där bergen Hermon och Misar reser sig.8Hans svallande vågor slår över mig, och sorgefloderna sköljer över mig som dånande vattenfall.9Och ändå slösar Herren dag efter dag sin trofasta kärlek på mig. Under natten sjunger jag sånger och ber till honom, den Gud som ger mig liv.10"Gud, min klippa!" Jag ropar till dig: "Varför har du övergett mig? Varför måste jag utstå dessa anfall från mina fiender?"11Deras förolämpningar har brutit ner mig, när de gång efter gång hånat mig och frågat: "Var är din Gud?"12Men, min själ, tappa inte modet! Bli inte upprörd! Hoppas bara på Gud. Jag vet att jag på nytt ska få orsak att prisa honom för allt han gör. Han är min hjälp! Han är min Gud!(Fortsättning av föregående psalm)