1The LORD was gracious to Sarah, just as he had said he would be. The LORD did for Sarah what he had promised to do.2Sarah became pregnant. She had a son by Abraham when he was old. The child was born at the exact time God had promised.3Abraham gave the name Isaac to the son Sarah had by him.4When his son Isaac was eight days old, Abraham circumcised him. He did it exactly as God had commanded him.5Abraham was 100 years old when his son Isaac was born to him.6Sarah said, ‘God has given laughter to me. Everyone who hears about this will laugh with me.’7She also said, ‘Who would have said to Abraham that Sarah would breast-feed children? But I’ve had a son by him when he is old.’
Abraham sends Hagar and Ishmael away
8Isaac grew. The time came for his mother to stop breast-feeding him. On that day Abraham prepared a big celebration.9But Sarah saw Ishmael making fun of Isaac. Ishmael was the son Hagar had by Abraham. Hagar was Sarah’s Egyptian slave.10Sarah said to Abraham, ‘Get rid of that slave woman! Get rid of her son! That woman’s son will never have a share of the family’s property. All of it belongs to my son Isaac.’11What Sarah said upset Abraham very much. After all, Ishmael was his son.12But God said to Abraham, ‘Do not be so upset about the boy and your slave Hagar. Listen to what Sarah tells you, because your family line will continue through Isaac.13I will also make the son of your slave into a nation. I will do it because he is your child.’14Early the next morning Abraham got some food and a bottle of water. The bottle was made out of animal skin. He gave the food and water to Hagar, placing them on her shoulders. Then he sent her away with the boy. She went on her way and wandered in the Desert of Beersheba.15When the water in the bottle was gone, she put the boy under a bush.16Then she sat down about as far away as a person can shoot an arrow. She thought, ‘I can’t stand to watch the boy die.’ As she sat there, she began to sob.17God heard the boy crying. Then the angel of God called out to Hagar from heaven. He said to her, ‘What is the matter, Hagar? Do not be afraid. God has heard the boy crying as he lies there.18Lift up the boy and take him by the hand. I will make him into a great nation.’19Then God opened Hagar’s eyes, and she saw a well of water. So she went and filled the bottle with water and gave the boy a drink.20God was with the boy as he grew up. He lived in the desert and learned to shoot a bow and arrow.21While he was living in the Desert of Paran, his mother got a wife for him from Egypt.
The agreement at Beersheba
22At that time Abimelek and his army commander, Phicol, spoke to Abraham. They said to Abraham, ‘God is with you in everything you do.23Now make a promise to me here while God is watching. Give me your word that you will treat me fairly. Promise that you will treat my children and their children the same way. I’ve been kind to you. Now you be kind to me and the country where you are living as an outsider.’24Abraham said, ‘I give you my word that I’ll do it.’25Then Abraham complained to Abimelek that his servants had taken over a well of water.26But Abimelek said, ‘I don’t know who has done this. You didn’t tell me. And today is the first time I heard about it.’27So Abraham gave Abimelek sheep and cattle. The two men came to an agreement.28Then Abraham picked out seven female lambs from his flock.29Abimelek asked Abraham, ‘What’s the meaning of these seven female lambs? Why have you picked them out and set them apart?’30Abraham replied, ‘Accept the seven lambs from me. They will be a witness that I dug this well.’31So that place was named Beersheba. That’s because there the two men came to an agreement.32After the agreement had been made at Beersheba, Abimelek went back to the land of the Philistines. His army commander, Phicol, went with him.33Abraham planted a tamarisk tree in Beersheba. There he called on the name of the LORD, the God who lives for ever.34Abraham stayed in the land of the Philistines for a long time.
1-2Sedan gjorde Gud vad han lovat. Sara blev med barn och gav på gamla dagar Abraham en son precis vid den tid som Gud hade sagt.3Abraham kallade honom Isak, som betyder skratt.4-5Åtta dagar efter födelsen, omskar Abraham honom, som Gud hade krävt. Abraham var 100 år gammal när detta hände.6Sara sa: "Gud har låtit mig skratta av glädje! Alla som hör detta kommer att glädja sig med mig.7Och vem skulle ha drömt om att jag någonsin skulle få barn? Ändå har jag fött ett åt Abraham på gamla dagar!"
Hagar och Ismael drivs ut i öknen
8Tiden gick, och barnet växte och blev avvant. Detta firade Abraham med en fest.9Men när Sara såg att Ismael, Abrahams son med den egyptiska flickan Hagar, retade Isak,10vände hon sig till Abraham och sa: 'Gör dig av med slavflickan och hennes son. Han ska inte dela dina ägodelar med min son. Det går jag aldrig med på."11Detta gjorde Abraham mycket upprörd, för Ismael var ju också hans son.12Men Gud sa till Abraham: "Var inte så bekymrad över detta med Ismael och hans mor. Gör som Sara säger, för det är genom Isak som mitt löfte kommer att uppfyllas.13Men av slavflickans sons barn ska jag också göra ett folk, därför att även han är din."14Abraham gick därför upp mycket tidigt följande morgon och gjorde i ordning mat för deras resa. Han band ett vattenkärl på Hagars axlar och skickade bort henne med sin son, och utan mål vandrade hon så ut i Beer-Sebas öken.15När vattnet tog slut lämnade hon barnet under en buske16och gick bort och satte sig en bit därifrån. "Jag vill inte se honom dö", sa hon och brast ut i våldsam gråt.17Då hörde Gud även pojkens gråt, och Guds ängel ropade från himlen till Hagar: "Hagar, vad är det för fel? Var inte rädd, för Gud har hört pojkens rop där han ligger.18Gå och hämta pojken och trösta honom, för jag ska göra ett stort folk av hans ättlingar."19Sedan öppnade Gud hennes ögon och hon såg en brunn. Där fyllde hon vatten i kärlet och gav det till pojken så att han fick dricka.20-21Och Gud välsignade Ismael, som växte upp i Parans öken och blev tränad i bågskytte. Där skaffade hans mor honom också en hustru från Egypten.
En viktig källa
22Vid den tiden kom kung Abimelek och befälhavaren för hans trupper, en man som hette Pikol, och sa till Abraham: "Det är tydligt att Gud hjälper dig i allt vad du gör.23Lova mig med en ed vid Guds namn att du inte ska bedra mig eller min son eller min sonson, och att du ska vara vänligt inställd mot mitt land på samma sätt som jag har varit mot dig."24Abraham svarade: "Det svär jag på!"25Sedan klagade Abraham för kungen om en brunn, som kungens tjänare med våld hade tagit ifrån Abrahams tjänare.26"Detta är första gången jag hör talas om det", sa kungen. "Jag har ingen aning om vem som är ansvarig. Varför talade du inte om detta för mig förut?"27Då gav Abraham kungen får och oxar som skulle offras som en bekräftelse på deras förbund.28-29Men när han tog sju lamm och ställde dem åt sidan, frågade kungen: "Varför gör du så?"30Abraham svarade: "Det är en gåva till dig som en offentlig bekräftelse på att denna brunn tillhör mig."31Från den tiden kallas brunnen Beer-Seba (Edsbrunnen) eftersom det var den plats där de bekräftade sitt förbund.32Sedan reste kung Abimelek och Pikol, befälhavaren för hans armé, hem igen.33Abraham planterade ett tamariskträd bredvid brunnen och tillbad Herren där och kallade på den evige Guden som vittne till förbundet.34Därefter bodde Abraham i filisteernas land under en lång tid.