Exodus 34 | New International Reader’s Version

New International Reader’s Version

The new stone tablets

1 The LORD said to Moses, ‘Cut out two stone tablets that are just like the first ones. I will write on them the words that were on the first tablets, which you broke. 2 Be ready in the morning. Then come up on Mount Sinai. Meet with me there on top of the mountain. 3 No one must come with you. No one must be seen anywhere on the mountain. Not even the flocks and herds must be allowed to eat grass in front of the mountain.’ 4 So Moses carved out two stone tablets just like the first ones. Early in the morning he went up Mount Sinai. He carried the two stone tablets in his hands. He did as the LORD had commanded him to do. 5 Then the LORD came down in the cloud. He stood there with Moses and announced his name, the LORD. 6 As he passed in front of Moses, he called out. He said, ‘I am the LORD, the LORD. I am the God who is tender and kind. I am gracious. I am slow to get angry. I am faithful and full of love. 7 I continue to show my love to thousands of people. I forgive those who do evil. I forgive those who refuse to obey me. And I forgive those who sin. But I do not let guilty people go without punishing them. I cause the sins of the parents to affect their children, grandchildren and great-grandchildren.’ 8 Moses bowed down to the ground at once and worshipped. 9 ‘Lord’, he said, ‘if you are pleased with me, then go with us. Even though these people are stubborn, forgive the evil things we have done. Forgive our sin. And accept us as your people.’ 10 Then the LORD said, ‘I am making a covenant with you. I will do wonderful things in front of all your people. I will do amazing things that have never been done before in any nation in the whole world. The people you live among will see the things that I, the LORD, will do for you. And they will see how wonderful those things really are. 11 Obey what I command you today. I will drive out the Amorites, Canaanites, Hittites, Perizzites, Hivites and Jebusites to make room for you. 12 Be careful. Do not make a peace treaty with those who live in the land where you are going. They will be a trap to you. 13 Break down their altars. Smash their sacred stones. Cut down the poles they use to worship the female god named Asherah. 14 Do not worship any other god. The LORD is a jealous God. In fact, his name is Jealous. 15 ‘Be careful not to make a peace treaty with the people living in the land. They commit sin by offering sacrifices to their gods. They will invite you to eat their sacrifices, and you will do it. 16 You will choose some of their daughters as wives for your sons. And those daughters will commit sin by worshipping their gods. Then they will lead your sons to do the same thing. 17 ‘Do not make any statues of gods. 18 ‘Celebrate the Feast of Unleavened Bread. For seven days eat bread made without yeast, just as I commanded you. Do it at the appointed time in the month of Aviv. You came out of Egypt in that month. 19 ‘Every male animal born first to its mother belongs to me. That includes your livestock. It includes herds and flocks alike. 20 Sacrifice a lamb to buy back every male donkey born first to its mother. But if you do not buy the donkey back, break its neck. Buy back all your eldest sons. ‘You must not come to worship me with your hands empty. 21 ‘Do your work in six days. But you must rest on the seventh day. Even when you are ploughing your land or gathering your crops, you must rest on the seventh day. 22 ‘Celebrate the Feast of Weeks. Bring the first share of your wheat crop. Celebrate the Feast of Booths. Hold it in the autumn. 23 Three times a year all your men must come to worship me. I am your LORD and King, the God of Israel. 24 I will drive out nations ahead of you. I will increase your territory. Go up three times a year to worship me. While you are doing that, I will keep others from wanting to take any of your land for themselves. I am the LORD your God. 25 ‘Do not include anything made with yeast when you offer me the blood of a sacrifice. You must not keep any of the meat from the sacrifice of the Passover Feast until morning. 26 ‘Bring the best of the first share of your crops to the house of the LORD your God. ‘Do not cook a young goat in its mother’s milk.’ 27 Then the LORD said to Moses, ‘Write down the words I have spoken. I have made a covenant with you and with Israel in keeping with those words.’ 28 Moses was there with the LORD for 40 days and 40 nights. He didn’t eat any food or drink any water. The LORD wrote on the tablets the words of the covenant law. Those words are the Ten Commandments.

The face of Moses shines

29 Moses came down from Mount Sinai. He had the two tablets of the covenant law in his hands. His face was shining because he had spoken with the LORD. But he didn’t realise it. 30 Aaron and all the people of Israel saw Moses. His face was shining. So they were afraid to come near him. 31 But Moses called out to them. So Aaron and all the leaders of the community came to him. And Moses spoke to them. 32 After that, all the Israelites came near him. And he gave them all the commands the LORD had given him on Mount Sinai. 33 Moses finished speaking to them. Then he covered his face with a veil. 34 But when he would go to speak with the LORD, he would remove the veil. He would keep it off until he came out. Then he would tell the people what the LORD had commanded. 35 They would see that his face was shining. So Moses would cover his face with the veil again. He would keep it on until he went in again to speak with the LORD.

Nya Levande Bibeln

from Biblica

De tio buden på nya stentavlor

1 Herren sa till Mose: "Hugg ut två stentavlor, likadana som de förra. Sedan ska jag på nytt skriva de ord som fanns på tavlorna du slog sönder. 2 Gör dig klar att i morgon bitti komma upp på berget Sinai och möta mig där på toppen av berget. 3 Ingen får gå med dig, och ingen får heller vara någonstans på berget. Låt inte heller era hjordar gå och beta i närheten av berget." 4 Mose högg ut två stentavlor, lika de första han haft, och steg tidigt på morgonen upp på berget Sinai, som Herren hade sagt till honom, och han hade tavlorna med sig. 5 Då steg Herren ner i molnpelaren och ställde sig bredvid honom och gick förbi honom och ropade ut sitt namn. 6 "Jag är Herren, den nådefulle och barmhärtige Guden", ropade han, "som inte lätt blir vred men är stor i kärlek och sanning. 7 Jag, Herren, bevisar min trofasta kärlek till tusentals människor genom att förlåta deras synder, men jag låter inte den skyldige slippa straffet utan utkräver det av syndarens barn och barnbarn ända ner till tredje och fjärde generation." 8 Mose föll då ner inför Herrens ansikte och tillbad 9 och sa: "Om det är sant att jag funnit nåd inför dina ögon, Herre, gå då med oss till löfteslandet. Ja, det är ett motspänstigt och envist folk, men förlåt oss våra synder och missgärningar och ta emot oss som dina egna." 10 Herren svarade: "Ja, jag ska ingå ett förbund med er. Jag ska göra sådana under som aldrig tidigare gjorts någonstans på hela jorden, och hela Israels folk ska få se Herrens makt, den väldiga makt som jag ska uppenbara på er. 11 Er del av förbundet blir att hålla alla mina bud. Då ska jag fördriva amoreerna, kananeerna, hetiterna, perisseerna, hiveerna och jebuseerna för er. 12 Men var mycket noga med att inte kompromissa med folket i det land ni kommer till, för om ni gör det kommer ni snart att vandra på deras ogudaktiga vägar. 13 I stället ska ni riva ner deras avgudaaltaren, krossa deras stenstoder och hugga ner deras heliga träpålar. 14 Ni ska inte tillbe någon annan gud än Herren, för han är en Gud som kräver absolut trohet och fullkomlig överlåtelse. 15 Ni ska inte sluta fredsfördrag av något slag med de folk som bor i landet, för de är andligt sett prostituerade och otrogna mot mig genom att de offrar till andra gudar. Om ni blir vänner med dem och någon av dem inbjuder er att vara med och tillbe hans avgud, ligger det nära till hands att ni gör det. 16 Och ni kommer att acceptera att deras döttrar blir hustrur åt era söner. Då kommer era söner att bli otrogna mot mig genom att tillbe sina hustrurs gudar. 17 Se till att ni inte gjuter några fler avgudar åt er! 18 Var noga med att hålla det osyrade brödets högtid under sju dagar, precis som jag har sagt åt er att göra under den bestämda tiden i april månad. Det var ju i den månaden som ni lämnade Egypten. 19 Allt förstfött av hankön ska tillhöra mig, även boskap, får och getter. 20 En förstfödd åsnefåle kan lösas med ett lamm, men om någon inte vill lösa in den, ska han krossa dess nacke. Men era förstfödda söner måste allesammans lösas in. Ingen får komma inför mig tomhänt. 21 Även under sådd och skörd ska ni bara arbeta sex dagar och vila på den sjunde. 22 Ni ska fira veckohögtiden i början av veteskörden och bärgningshögtiden vid årets slut. 23 Vid dessa högtider, liksom vid påsk, alltså tre gånger om året, ska hela den manliga befolkningen i Israel träda fram inför Herren. 24 Ingen ska anfalla eller erövra ert land när ni går fram inför Herren dessa tre gånger om året. Jag ska fördriva nationerna åt er och utvidga era gränser. 25 Ni får inte använda jäst bröd vid era offer till mig och ingenting av påsklammets kött får lämnas kvar till följande morgon. 26 Det bästa av den första skörden varje år ska ni ta med er till Herrens, er Guds, tabernakel. En killing får ni inte koka i dess moders mjölk." 27 Och Herren sa till Mose: "Skriv ner dessa lagar som jag har gett dig, för de är villkoren för mitt avtal med dig och med Israel." 28 Mose stannade på berget hos Herren i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och han varken åt eller drack under den tiden. Medan han var där skrev Gud ner förbundet, de tio budorden, på stentavlorna. 29 När Mose kom tillbaka ner från berget med stentavlorna, visste han inte att hans ansikte strålade av att han varit tillsammans med Gud. 30 Hans ansikte sken så att Aron och folket i Israel var rädda för att närma sig honom. 31 Men Mose ropade till sig Aron och folkets ledare och talade med dem. 32 Senare kom allt folket till honom, och han gav dem de budord som Herren hade gett honom uppe på berget. 33 När Mose hade slutat tala med dem hängde han en slöja över sitt ansikte, 34 men varje gång han gick in för att tala med Herren, tog han av slöjan. När han kom ut igen talade han om för folket vilka instruktioner Gud hade gett honom, 35 och folket kunde se hur hans ansikte strålade. Sedan hängde han på sig slöjan igen till nästa gång han skulle tala med Gud.