Acts 8:26 | New International Reader’s Version

New International Reader’s Version

The church is treated badly and scattered

1 And Saul had agreed with the Sanhedrin that Stephen should die. On that day the church in Jerusalem began to be attacked and treated badly. All except the apostles were scattered throughout Judea and Samaria. 2 Godly Jews buried Stephen. They mourned deeply for him. 3 But Saul began to destroy the church. He went from house to house. He dragged away men and women and put them in prison.

Philip goes to Samaria

4 The believers who had been scattered preached the word everywhere they went. 5 Philip went down to a city in Samaria. There he preached about the Messiah. 6 The crowds listened to Philip and saw the signs he did. All of them paid close attention to what he said. 7 Evil spirits screamed and came out of many people. Many people who were disabled or who couldn’t walk were healed. 8 So there was great joy in that city.

Simon the evil magician

9 A man named Simon lived in the city. For quite a while he had practised evil magic there. He amazed all the people of Samaria. He claimed to be someone great. 10 And all the people listened to him, from the least important of them to the most important. They exclaimed, ‘It is right to call this man the Great Power of God!’ 11 He had amazed them for a long time with his evil magic. So they followed him. 12 But Philip announced the good news of God’s kingdom and the name of Jesus Christ. So men and women believed and were baptised. 13 Simon himself believed and was baptised. He followed Philip everywhere. He was amazed by the great signs and miracles he saw. 14 The apostles in Jerusalem heard that people in Samaria had accepted God’s word. So they sent Peter and John to Samaria. 15 When they arrived there, they prayed for the new believers. They prayed that they would receive the Holy Spirit. 16 The Holy Spirit had not yet come on any of them. They had only been baptised in the name of the Lord Jesus. 17 Then Peter and John placed their hands on them. And they received the Holy Spirit. 18 Simon watched as the apostles placed their hands on them. He saw that the Spirit was given to them. So he offered money to Peter and John. 19 He said, ‘Give me this power too. Then everyone I place my hands on will receive the Holy Spirit.’ 20 Peter answered, ‘May your money be destroyed with you! Do you think you can buy God’s gift with money? 21 You have no part or share in this holy work. Your heart is not right with God. 22 Turn away from this evil sin of yours. Pray to the Lord. Perhaps he will forgive you for having such a thought in your heart. 23 I see that you are very bitter. You are a prisoner of sin.’ 24 Then Simon answered, ‘Pray to the Lord for me. Pray that nothing you have said will happen to me.’ 25 Peter and John continued to preach the word of the Lord and tell people about Jesus. Then they returned to Jerusalem. On the way they preached the good news in many villages in Samaria.

Philip and the man from Ethiopia

26 An angel of the Lord spoke to Philip. ‘Go south to the desert road,’ he said. ‘It’s the road that goes down from Jerusalem to Gaza.’ 27 So Philip started out. On his way he met an Ethiopian official. The man had an important position in charge of all the wealth of the Kandake. Kandake means queen of Ethiopia. This official had gone to Jerusalem to worship. 28 On his way home he was sitting in his chariot. He was reading the Book of Isaiah the prophet. 29 The Holy Spirit told Philip, ‘Go to that chariot. Stay near it.’ 30 So Philip ran up to the chariot. He heard the man reading Isaiah the prophet. ‘Do you understand what you’re reading?’ Philip asked. 31 ‘How can I?’ he said. ‘I need someone to explain it to me.’ So he invited Philip to come up and sit with him. 32 Here is the part of Scripture the official was reading. It says, ‘He was led like a sheep to be killed. Just as lambs are silent while their wool is being cut off, he did not open his mouth. 33 When he was treated badly, he was refused a fair trial. Who can say anything about his children? His life was cut off from the earth.’ (Isa 53:7; Isa 53:8) 34 The official said to Philip, ‘Tell me, please. Who is the prophet talking about? Himself, or someone else?’ 35 Then Philip began with that same part of Scripture. He told him the good news about Jesus. 36-37 As they travelled along the road, they came to some water. The official said, ‘Look! Here is water! What can stop me from being baptised?’ 38 He gave orders to stop the chariot. Then both Philip and the official went down into the water. Philip baptised him. 39 When they came up out of the water, the Spirit of the Lord suddenly took Philip away. The official did not see him again. He went on his way full of joy. 40 Philip was seen next at Azotus. From there he travelled all around. He preached the good news in all the towns. Finally he arrived in Caesarea.

Nya Levande Bibeln

from Biblica

Saul förföljer de troende

1 Samma dag bröt en svår förföljelse ut mot de troende. Den drabbade hela församlingen i Jerusalem, och alla utom Jesus sändebud skingrades över hela Judeen och Samarien. 2 Men några troende män kom och begravde Stefanos under djup sorg. 3 Saul var mycket grym i sin förföljelse av de troende. Han trängde sig in i hus efter hus och släpade ut män och kvinnor och satte dem i fängelse. 4 Men de troende som hade skingrats vandrade omkring och berättade de glada nyheterna om Jesus överallt dit de kom. 5 Filippos^[1], till exempel, gick till huvudstaden i Samarien och talade till människorna där om att Jesus är Kristus, den utlovade kungen. 6 Folket lyssnade uppmärksamt till vad han hade att säga när de såg de märkliga under han gjorde. 7 Många onda andar drevs ut och lämnade sina offer under högljudda rop, och många som hade varit förlamade, eller handikappade på annat sätt, blev botade. 8 Därför blev människorna i staden mycket glada.

Filippos och trollkarlen Simon

9 Men i staden fanns också en man som hette Simon. Han hade sysslat med trolldom i många år och hade stort inflytande över folket i Samarien. Han påstod sig själv vara något stort 10 och alla, både rika och fattiga, sa om honom: ’Han är en gud, det är Den stora kraften som visar sig.’ 11 På grund av hans trollkonster var de alla anhängare till honom. 12 Men nu började folket istället tro på Filippos budskap om Jesus Kristus och om att Gud ville göra människor till sitt eget folk, och många män och kvinnor lät döpa sig. 13 Simon själv kom också till tro och blev döpt. Sedan följde han Filippos vart han gick, och han häpnade över de tecken och under som Filippos gjorde. 14 Ryktet om att folket i Samarien hade börjat tro på budskapet om Jesus nådde också Jerusalem. Jesus sändebud skickade därför dit Petrus och Johannes, 15 som genast började be för alla de nya troende att de skulle få Guds heliga Ande. 16 För Guds Ande hade ännu inte kommit och fyllt någon av dem, utan de var bara döpta in i gemenskapen med Herren Jesus. 17 Men Petrus och Johannes la sina händer på dem, och då fick de Guds heliga Ande. 18 När Simon såg att människorna fick Guds Ande genom att sändebuden la sina händer på deras huvuden, erbjöd han sändebuden pengar och sa: 19 ”Låt mig också få den här makten, så att människor får Guds heliga Ande när jag lägger händerna på dem.” 20 Men Petrus svarade: ”Både du och dina pengar ska gå förlorade för alltid, om du tror att man kan köpa Guds gåva! 21 Du har inget med det här att göra, för din inställning till Gud är helt fel. 22 Vänd om från din ondska och be till Herren Jesus, så kanske han förlåter dig dina lömska planer. 23 Jag ser att du fortfarande sitter fast i avgudadyrkan och inte har lämnat ditt onda tänkande.” 24 Då ropade Simon: ”Be för mig till Herren, så att jag inte drabbas av detta fruktansvärda!” 25 Och sedan Petrus och Johannes hade spridit budskapet om Herren Jesus i Samariens huvudstad och intygat för folket att de själva hade sett och hört allt de berättade, återvände de till Jerusalem. På vägen hem stannade de också i flera samariska byar för att berätta de glada nyheterna om Jesus där.

Filippos och den etiopiska tjänstemannen

26 En ängel från Herren visade sig nu för Filippos och sa till honom: ”Gå söderut^[2], på ökenvägen som går mellan Jerusalem och Gaza”, 27 och Filippos lydde genast. Där på vägen kom då en hög tjänsteman, som arbetade vid hovet hos Kandake, den etiopiska drottningen. Han hade ansvar för hela Etiopiens finanser. Men nu hade han rest till Jerusalem för att tillbe i templet 28 och var på väg tillbaka i sin vagn, där han satt och läste högt ur profeten Jesajas bok. 29 Då sa Guds Ande till Filippos: ”Gå fram till vagnen och håll dig tätt intill den!” 30 Filippos skyndade fram och när han hörde mannen läsa vad Gud förutsagt genom profeten Jesaja, frågade han: ”Förstår du vad du läser?” 31 ”Nej”, svarade mannen. ”Hur skulle jag kunna det, om ingen förklarar för mig?” Sedan bad han Filippos stiga upp i vagnen och sätta sig bredvid honom. 32 Det ställe i Skriften^[3] han just hade läst var detta:”Precis som ett får som förs bort för att slaktas, eller som ett lamm som står tyst när man klipper det, öppnade han inte sin mun. 33 Han blev förnedrad och dömdes orättvist. Vem kan räkna hans efterkommande, nu när hans liv ryckts bort från jorden?”^[4] 34 Mannen frågade Filippos: ”Framförde profeten Jesaja ett budskap om sig själv, eller om någon annan?” 35 Då började Filippos att med hjälp av detta ställe i Skriften förklara de glada nyheterna om Jesus. 36-37 Och när de åkte där längs vägen kom de fram till ett ställe med vatten. Då sa den etiopiska mannen: ”Titta, där finns vatten! Kan jag inte få bli döpt här?”^[5] 38 Sedan gav han order om att stanna vagnen, och de steg ner i vattnet tillsammans, och Filippos döpte honom. 39 Men när de kom upp ur vattnet ryckte Guds Ande plötsligt bort Filippos, och mannen såg honom inte mer, men han fortsatte sin resa glad och lycklig. 40 Filippos hade under tiden förflyttats till staden Ashdod, och han gick sedan från stad till stad och berättade de glada nyheterna om Jesus tills han kom till Caesarea.