1The LORD was very angry with Israel. He stirred up David against them. He said, ‘Go! Count the men of Israel and Judah.’2So the king spoke to Joab and the army commanders with him. He said, ‘Go all through the territories of the tribes of Israel. Go from the town of Dan all the way to Beersheba. Count the fighting men. Then I’ll know how many there are.’3Joab replied to the king. He said, ‘King David, you are my master. May the LORD your God multiply the troops 100 times. And may you live to see it. But why would you want me to count the fighting men?’4The king’s word had more authority than the word of Joab and the army commanders. That was true in spite of what Joab had said. So they left the king and went out to count the fighting men of Israel.5They went across the River Jordan. They camped south of the town in the middle of the River Arnon valley near Aroer. Then they went through Gad and continued on to Jazer.6They went to Gilead and the area of Tahtim Hodshi. They continued to Dan Jaan and on around towards Sidon.7Then they went towards the fort of Tyre. They went to all the towns of the Hivites and Canaanites. Finally, they went on to Beersheba. It was in the Negev Desert of Judah.8They finished going through the entire land. Then they came back to Jerusalem. They had been gone for nine months and 20 days.9Joab reported to the king how many fighting men he had counted. In Israel there were 800,000 men who were able to handle a sword. In Judah there were 500,000.10David felt sorry that he had counted the fighting men. So he said to the LORD, ‘I committed a great sin when I counted Judah and Israel’s men. LORD, I beg you to take away my guilt. I’ve done a very foolish thing.’11Before David got up the next morning, a message from the LORD came to Gad the prophet. He was David’s seer. The message said,12‘Go and tell David, “The LORD says, ‘I could punish you in three different ways. Choose one of them for me to use against you.’ ” ’13So Gad went to David. He said to him, ‘Take your choice. Do you want three years when there won’t be enough food in your land? Or do you want three months when you will run away from your enemies while they chase you? Or do you want three days when there will be a plague in your land? Think it over. Then take your pick. Tell me how to answer the one who sent me.’14David said to Gad, ‘I’m suffering terribly. Let us fall into the hands of the LORD. His mercy is great. But don’t let me fall into human hands.’15So the LORD sent a plague on Israel. It lasted from that morning until he decided to end it. From Dan all the way to Beersheba 70,000 people died.16The angel reached his hand out to destroy Jerusalem. But the LORD stopped sending the plague. So he spoke to the angel who was making the people suffer. He said, ‘That is enough! Do not kill any more people.’ The angel of the LORD was at Araunah’s threshing-floor. Araunah was from the city of Jebus.17David saw the angel who was striking down the people. David said to the LORD, ‘I’m the one who has sinned. I’m the one who has done what is wrong. I’m like a shepherd for these people. These people are like sheep. What have they done? Let your judgment be on me and my family.’
David builds an altar
18On that day Gad went to David. Gad said to him, ‘Go up to the threshing-floor of Araunah, the Jebusite. Build an altar there to honour the LORD.’19So David went up and did it. He did what the LORD had commanded through Gad.20Araunah looked and saw the king and his officials coming towards him. So he went out to welcome them. He bowed down to the king with his face towards the ground.21Araunah said, ‘King David, you are my master. Why have you come to see me?’ ‘To buy your threshing-floor,’ David answered. ‘I want to build an altar there to honour the LORD. When I do, the plague on the people will be stopped.’22Araunah said to David, ‘Take anything you wish. Offer it up. Here are oxen for the burnt offering. Here are threshing sleds. And here are wooden collars from the necks of the oxen. Use all the wood to burn the offering.23Your Majesty, I’ll give all of it to you.’ Araunah continued, ‘And may the LORD your God accept you.’24But the king replied to Araunah, ‘No. I want to pay you for it. I won’t sacrifice to the LORD my God burnt offerings that haven’t cost me anything.’ So David bought the threshing-floor and the oxen. He paid 600 grams of silver for them.25David built an altar there to honour the LORD. He sacrificed burnt offerings and friendship offerings. Then the LORD answered David’s prayer and blessed the land. The plague on Israel was stopped.
1Än en gång flammade Herrens vrede upp mot Israel. David gjorde sig till ovän med folket genom att sätta i gång med en folkräkning.2Kungen sa till Joab och de andra officerarna: "Räkna allt folket, från Dan till Beer-Seba, från den ena ändan av landet till den andra, och mönstra de stridsdugliga så jag vet hur starka vi är."3Men Joab svarade: "Herren får gärna för mig öka vår stridskraft hundra gånger om och låta dig få uppleva det, men varför ska vi räkna folket?"4Kungen tystade emellertid Joabs invändningar, och Joab och de andra arméofficerarna gick ut för att verkställa befallningen.5De gick först över Jordan och slog läger söder om staden Aroer, som ligger mitt i Gads dal, nära Jaeser.6Sedan gick de till Gilead i Tatim-Hodsis land och till Dan-Jaan och runt mot Sidon.7Därefter gick de till Tyrus fästning och till hiveernas och kananeernas städer, och slutligen över till Juda och ända till Beer-Seba.8De genomkorsade alltså hela landet och slutförde sin uppgift på nio månader och tjugo dagar.9Joab rapporterade antalet stridsdugliga män till kungen, åttahundratusen i Israel och femhundratusen i Juda.
David accepterar Herrens straff
10Men efter det att räkningen av folket hade slutförts, började Davids samvete att oroa honom, och han sa till Herren: "Jag har handlat fel! Förlåt mig min dåraktighet!"11Nästa morgon gav Herren ett budskap till Gad, Davids profet, som han skulle meddela David. Herren sa:12"Säg till David att han får välja mellan tre saker."13Gad gick till David och sa: "Du har tre saker att välja på: tre års hungersnöd i landet, tre månaders flykt undan dina fiender, eller tre dagars pest! Tänk efter och låt mig veta vilket svar du tänker ge till Herren, som har sänt mig."14"Detta är ett svårt val", svarade David. "Men det är bättre att falla i Herrens hand än i människors."15Då sände Herren redan samma morgon en pest över Israel. Den varade i tre dagar, och sjuttio tusen av landets invånare dog.16Men när dödsängeln gjorde sig beredd att förgöra Jerusalem, ångrade Herren vad som hänt och bad honom sluta. Vid det tillfället stod ängeln vid jebuseen Araunas loge.17När David såg ängeln, sa han till Herren: "Det är ju jag som har syndat! Vad har mitt folk gjort? Låt din vrede komma över mig och min familj!"18Den dagen kom Gad till David och sa till honom: "Gå och bygg ett altare åt Herren vid jebuseen Araunas loge."19Då gick David ut för att göra som Herren hade befallt honom.20När Arauna såg kungen och hans män komma mot honom, gick han fram till dem och föll ner för dem med ansiktet mot jorden och frågade:21"Men varför har du kommit hit?"David svarade: "Jag har kommit hit för att köpa din loge, så att jag kan bygga ett altare där åt Herren, för att han ska stoppa pesten."22"Ta vad du behöver", sa Arauna då. "Här är boskap till brännoffret, och du kan använda tröskverktygen och oken som ved för att få en eld till altaret.23Jag vill ge dig alltsammans, och måtte Herren ta emot ditt offer!"24Men kungen sa till Arauna: "Nej, jag vill inte ha det som en gåva. Jag vill köpa det av dig, för jag vill inte offra ett brännoffer till Herren, min Gud, som inte har kostat mig något." David betalade femtio siklar silver till Arauna för logen och djuren.25Sedan byggde David ett altare där åt Herren och offrade brännoffer och fridsoffer. Herren svarade på hans bön, och pesten upphörde.