1.Mose 22

Neue Genfer Übersetzung

von Genfer Bibelgesellschaft
1 Einige Zeit später stellte Gott Abraham auf die Probe. »Abraham«, rief er ihn. »Ja, Herr«, antwortete Abraham.2 »Nimm deinen einzigen Sohn Isaak, den du ´so sehr` liebst«, befahl Gott. »Geh ´mit ihm` in die Gegend Morija. Dort werde ich dir einen Berg zeigen, auf dem du Isaak als Brandopfer darbringen sollst.«3 Am nächsten Morgen stand Abraham früh auf und spaltete Holz für das Opferfeuer. Er belud seinen Esel, nahm seinen Sohn Isaak und zwei seiner Knechte mit und machte sich ´mit ihnen` auf den Weg in die Gegend, die Gott ihm genannt hatte.4 Am dritten Tag konnte Abraham den Berg, ´den Gott bestimmt hatte`, in der Ferne erkennen.5 Er sagte zu seinen Knechten: »Bleibt mit dem Esel hier! Ich gehe mit dem Jungen dort hinauf, um Gott anzubeten. Danach kommen wir wieder zu euch zurück.«6 Abraham legte seinem Sohn Isaak das Holz für das Brandopfer auf ´die Schultern`. Er selbst nahm ein Gefäß mit glühenden Kohlen[1] und ein Messer. Dann machten sich die beiden miteinander auf den Weg.7 »Vater?«, fragte Isaak. »Ja, mein Sohn«, antwortete Abraham. »Feuer und Holz haben wir, aber wo ist das Lamm für das Opfer?«8 »Gott wird schon für ein Opferlamm sorgen, mein Sohn.« So gingen die beiden miteinander weiter.9 Als sie zu der Stelle kamen, die Gott ihm gezeigt hatte, errichtete Abraham dort einen Altar und schichtete das Holz darauf. Er fesselte seinen Sohn Isaak und legte ihn oben auf den Holzstoß.10 Abraham griff nach dem Messer, um seinen Sohn zu töten.11 Da rief der Engel des HERRN vom Himmel: »Abraham! Abraham!« »Ja, Herr«, antwortete er.12 »Halt ein! Tu dem Jungen nichts!«, sagte der Engel. »Ich weiß jetzt, dass du Ehrfurcht vor ´mir, deinem` Gott, hast, denn du hättest für mich nicht einmal deinen einzigen Sohn verschont.«13 Abraham schaute sich um und entdeckte hinter sich einen Schafbock[2], der sich mit seinen Hörnern im Gestrüpp verfangen hatte. Er ging hin, packte den Schafbock und brachte ihn anstelle seines Sohnes als Brandopfer dar.14 Abraham nannte die Stelle »Der HERR sorgt vor«. Noch heute sagt man: »Auf dem Berg des HERRN ist vorgesorgt.«[3]15 Ein zweites Mal rief der Engel des HERRN vom Himmel aus nach Abraham.16 Er sagte: »Ich, der HERR, schwöre bei mir selbst: Weil du mir gehorsam warst und nicht einmal deinen einzigen Sohn verschont hast,17 will ich dich überreich segnen. Deine Nachkommen lasse ich so zahlreich werden wie die Sterne am Himmel und wie den Sand am Meer. Sie werden ihre Feinde besiegen und deren Städte erobern.[4]18 Bei allen Völkern der Welt werden die Menschen zueinander sagen: ›Gott segne dich wie die Nachkommen Abrahams!‹[5] Dies ist der Lohn dafür, dass du meinem Befehl gehorcht hast.«19 Abraham ´und Isaak` kehrten zu den Knechten zurück und machten sich gemeinsam mit ihnen auf den Weg zurück nach Beerscheba. Dort blieb Abraham wohnen.20 Bald danach erhielt Abraham die Nachricht, dass Milka, die Frau seines Bruders Nahor, ´acht` Söhne bekommen hatte:21 der älteste hieß Uz, der zweitälteste[6] Bus, ´auf ihn folgten` Kemuël – von dem die Aramäer abstammen –,22 Kesed, Haso, Pildasch, Jidlaf und Betuël.23 Betuël war der Vater von Rebekka. Diese acht Söhne hatte Abrahams Bruder Nahor mit seiner Frau Milka.24 Nahors Nebenfrau Rëuma hatte ebenfalls ´mehrere` Söhne geboren. ´Sie hießen` Tebach, Gaham, Tahasch und Maacha.

1.Mose 22

nuBibeln

von Biblica
1 En tid senare prövade Gud Abraham. ”Abraham!” sa Gud. ”Här är jag”, svarade han.2 ”Ta med dig din ende son, Isak, som du älskar, och gå till landet Moria och offra honom där som ett brännoffer på ett berg som jag ska visa dig!”3 Följande morgon steg Abraham upp tidigt och sadlade sin åsna. Han tog med sig två unga tjänare och sin son Isak, högg ved till brännoffret och började gå mot den plats som Gud hade sagt till honom.4 På resans tredje dag såg Abraham målet på avstånd.5 ”Stanna här med åsnan”, sa Abraham till de unga männen, ”så ska jag och pojken gå vidare och tillbe, och sedan kommer vi tillbaka.[1]6 Abraham lade veden till brännoffret på Isaks axlar, medan han själv bar elden och kniven. Tillsammans fortsatte de vidare.7 ”Far”, sa Isak. ”Ja, min son”, svarade Abraham. Då frågade Isak: ”Vi har ved och eld, men var är lammet till offret?”8 ”Gud ska utse ett offerlamm, min son”, svarade Abraham, medan de gick vidare.9 När de kom fram till platsen som Gud hade talat om för Abraham, byggde han ett altare och på det lade han i ordning veden. Sedan band han Isak och lade honom på altaret över veden.10 Så höjde Abraham kniven för att slakta sin son.11 Då ropade HERRENS ängel från himlen: ”Abraham! Abraham!” ”Här är jag!” svarade han.12 ”Rör inte pojken och skada inte honom på något sätt! Nu vet jag att du fruktar Gud, när du inte ens undanhållit från mig din son, din ende son.”13 Då lade Abraham märke till en bagge, som hade fastnat med hornen i en buske. Han gick och tog baggen och offrade den som ett brännoffer på altaret i stället för sin son.14 Abraham kallade platsen ”HERREN utser”. I dag har det blivit till ett ordspråk: ”HERREN utser[2] på sitt berg”.15 Sedan ropade HERRENS ängel än en gång på Abraham från himlen16 och sa: ”Jag, HERREN, svär vid mig själv att eftersom du har varit lydig och inte ens undanhållit mig din son, din ende son från mig,17 ska jag välsigna dig och göra dina efterkommande[3] så många att de blir lika omöjliga att räkna som stjärnorna på himlen eller som sanden på havsstranden. Dina efterkommande kommer att inta sina fienders städer.18 Genom din avkomma ska alla världens folk bli välsignade, eftersom du har varit lydig mot mig.”19 Sedan återvände Abraham till tjänarna och de reste tillbaka till Beer Sheva. Abraham bodde i Beer Sheva.20 En tid därefter fick Abraham ett meddelande om att även Milka, Abrahams bror Nachors hustru, hade fått söner.21 Den äldste hette Us. Sedan kom Bus, Kemuel, Arams far,22 Kesed, Haso, Pildash, Jidlaf och Betuel.23 Betuel blev far till Rebecka. Dessa åtta söner födde alltså Milka åt Abrahams bror Nachor.24 Med sin bihustru[4] Reuma hade Nachor också fyra andra barn, nämligen Tevach, Gacham, Tachash och Maaka.