1Abraham aber nahm nochmals eine Frau namens Ketura;2die gebar ihm Simran und Joksan, Medan und Midian, Jisbak und Suah.3Joksan wurde dann der Vater Sebas und Dedans; und die Söhne Dedans waren die Assuriter und Letusiter und die Leummiter.4Die Söhne Midians waren Epha und Epher, Henoch, Abida und Eldaba. Alle diese sind Nachkommen der Ketura.5Abraham aber übergab seinen gesamten Besitz dem Isaak;6dagegen den Söhnen, die er von den Nebenweibern hatte, gab er nur Geschenke und ließ sie noch bei seinen Lebzeiten von seinem Sohn Isaak hinweg ostwärts in das Ostland ziehen.7Dies aber ist die Zeit[1] der Lebensjahre, die Abraham gelebt hat: 175 Jahre;8da verschied und starb er in gesegnetem Alter, hochbetagt und lebenssatt, und wurde zu seinen Stammesgenossen versammelt.9Seine Söhne Isaak und Ismael begruben ihn in der Höhle der Machpela auf dem Felde des Hethiters Ephron, des Sohnes Zohars, das östlich von Mamre lag,10auf dem Felde, das Abraham von den Hethitern käuflich erworben hatte; dort sind Abraham und seine Frau Sara begraben worden.11Nach Abrahams Tode aber segnete Gott dessen Sohn Isaak; dieser wohnte bei dem ›Brunnen des Lebendigen, der mich sieht‹ (16,14).12Dies ist der Stammbaum[2] Ismaels, des Sohnes Abrahams, den die Ägypterin Hagar, die Leibmagd Saras, dem Abraham geboren hat;13dies sind die Namen der Söhne Ismaels nach ihrer Geburtsfolge: Der erstgeborene Sohn Ismaels war Nebajoth, sodann Kedar, Abdeel und Mibsam,14Misma, Duma und Massa,15Hadad und Thema, Jetur, Naphis und Kedma.16Dies waren die Söhne Ismaels und dies ihre Namen nach ihren Niederlassungen und ihren Zeltlagern; zwölf Fürsten entsprechend ihren Völkerschaften.17Und dies war die Lebensdauer Ismaels: 137 Jahre; da verschied er und starb und wurde zu seinen Stammesgenossen versammelt.18Sie hatten aber ihre Wohnsitze von Hawila an bis nach Sur, das östlich von Ägypten liegt, in der Richtung nach Assyrien hin: er hatte sich ostwärts von allen seinen Brüdern niedergelassen.19Dies ist der Stammbaum[3] Isaaks, des Sohnes Abrahams: Abraham war der Vater Isaaks;20und Isaak war vierzig Jahre alt, als er Rebekka, die Tochter des Aramäers[4] Bethuel aus Nord-Mesopotamien, die Schwester des Aramäers Laban, zur Frau nahm.21Und Isaak betete zum HERRN für seine Frau, denn sie hatte keine Kinder; da ließ der HERR sich von ihm[5] erbitten, so daß seine Frau Rebekka guter Hoffnung wurde.22Als aber die beiden Kinder sich in ihrem Schoße stießen, sagte sie: »Wenn es so steht, wozu bin ich da in diesen Zustand gekommen?« Und sie ging hin, um den HERRN zu befragen.23Da antwortete ihr der HERR: »Zwei Völker sind in deinem Mutterschoße, und zwei Volksstämme werden sich von deinem Leibe ausscheiden; der eine Stamm wird stärker sein als der andere, und der Ältere wird dem Jüngeren dienen.«24Als nun die Zeit ihrer Niederkunft da war, stellte es sich wirklich heraus, daß Zwillinge in ihrem Leibe waren.25Der erste, der zum Vorschein kam, war rotbraun, rauh am ganzen Leibe wie ein haariger Mantel; darum nannte man ihn Esau[6].26Hierauf kam sein Bruder zum Vorschein, der mit seiner Hand die Ferse Esaus gefaßt hielt; darum nannte man ihn Jakob[7]. Isaak aber war bei ihrer Geburt sechzig Jahre alt.27Als nun die Knaben heranwuchsen, wurde Esau ein tüchtiger Jäger, ein Mann des freien Feldes[8]; Jakob dagegen war ein stiller Mann, der in den Zelten blieb.28Isaak hatte den Esau lieber, weil er gern Wildbret aß; Rebekka aber hatte Jakob lieber.29Nun hatte Jakob eines Tages ein Gericht gekocht, als Esau ganz erschöpft vom Felde heimkam.30Da sagte Esau zu Jakob: »Laß mich doch schnell essen von dem Roten, dem roten Gericht da, denn ich bin ganz erschöpft!« Darum gab man ihm den Namen Edom[9].31Aber Jakob antwortete: »Verkaufe mir zuvor[10] dein Erstgeburtsrecht!«32Da erwiderte Esau: »Ach, ich muß ja doch (bald) sterben: wozu nützt mir da das Erstgeburtsrecht?«33Jakob aber sagte: »Schwöre mir zuvor[11]!« Da schwur er ihm und verkaufte so dem Jakob sein Erstgeburtsrecht.34Hierauf gab Jakob dem Esau Brot und von dem Linsengericht. Als er dann gegessen und getrunken hatte, stand er auf und ging seines Weges. So gab Esau sein Erstgeburtsrecht geringschätzig preis (Hebr 12,16).
1Abraham skaffade sig ytterligare en hustru. Hon hette Ketura2och hon födde honom Simran, Jokshan, Medan, Midjan, Jishbak och Shuach.3Jokshans två söner hette Saba och Dedan. Dedans ättlingar var ashuréerna, letushéerna och leumméerna.4Midjans söner var Efa, Efer, Henok, Avida och Eldaga. Dessa var alltså ättlingar till Ketura.5Abraham gav allt han ägde till Isak.6Han gav emellertid gåvor även till sina bihustrurs söner, medan han fortfarande levde, och skickade dem till landet i öster, bort från sin son Isak.7Abrahams ålder blev 175 år.8Sedan gav han upp andan och dog i en hög ålder, nöjd med livet, och förenades med sina förfäder[1].9Hans söner Isak och Ismael begravde honom i grottan vid Makpela nära Mamre på den åker som tillhört hettiten Efron, Sochars son,10samma åker som Abraham hade köpt av hettiterna. Där begravdes alltså Abraham och hans hustru Sara.11Efter Abrahams död välsignade Gud Isak, hans son, som bodde nära Beer Lachaj Roi.
Berättelsen om Ismaels släkt
12Här följer släkttavlan för Ismael, son till Abraham och Hagar, Saras egyptiska slavinna.13Ismaels söner i födelseordning var: Nevajot, Ismaels förstfödde, sedan Kedar, Adbeel, Mivsam,14Mishma, Duma, Massa,15Hadad, Tema, Jetur, Nafish och Kedma.16Dessa är namnen på Ismaels söner, och de är också namnen på tolv stamhövdingar med deras byar och läger.17Ismael blev 137 år gammal, och sedan dog han och förenades med sina förfäder.18Ismaels ättlingar bosatte sig från Havila till Shur, öster om Egypten, vid vägen mot Assyrien, och de låg ständigt i strid med sina bröder.[2]19Detta är berättelsen om Isaks, Abrahams sons släkt. Abraham blev far till Isak.20Isak var 40 år gammal när han gifte sig med Rebecka, dotter till araméen Betuel från Paddan Aram och syster till araméen Laban.21Isak bad till HERREN för sin hustru, för hon var ofruktsam. HERREN svarade på hans bön, och hans hustru Rebecka blev gravid.22Barnen sparkade varandra i hennes mage. Hon sa: ”Varför ska detta hända mig?” och gick och frågade HERREN.23HERREN svarade henne: ”Det finns två folk i din livmoder, två folkstammar ska skiljas från dig. Den ena kommer att bli starkare än den andra, och den äldre ska tjäna den yngre.”24När det var dags för henne att föda, födde hon tvillingar.25Den förste som föddes hade rödaktig hy som var så hårig att den liknade en skinnfäll. Han fick namnet Esau[3].26Sedan föddes den andre tvillingen med sin hand om Esaus häl. Därför kallade de honom Jakob[4]. Isak var sextio år gammal när tvillingarna föddes.
Esau säljer sin förstfödslorätt
27Allt eftersom pojkarna växte upp blev Esau en skicklig jägare, som höll till ute på markerna, medan Jakob var mer stillsam och trivdes hemma i tälten.28Esau var Isaks favorit, för han tyckte om köttet som Esau kom hem med. Men Rebecka älskade Jakob.29En dag när Esau kom hem alldeles utsvulten från jakten, höll Jakob på att koka soppa.30”O, vad jag är hungrig!” klagade Esau. ”Ge mig lite av den där röda soppan som du har!” Därför fick han namnet ”Edom”[5].31”Det kan jag väl göra, om jag får byta den mot din förstfödslorätt”, svarade Jakob.32”Jag håller ju på att dö. Vad har jag för nytta av förstfödslorätten?” sa Esau.33”Ja, lova då med ed att den är min”, sa Jakob. Esau svor en ed och sålde därmed sin förstfödslorätt till Jakob.34Sedan gav Jakob Esau bröd och linssoppa. Han åt och drack och gick sedan och fortsatte med sitt. Så lite värdesatte han sin förstfödslorätt.