1To the chief Musician, A Psalm of David. I waited patiently for the LORD; and he inclined unto me, and heard my cry.2He brought me up also out of an horrible pit, out of the miry clay, and set my feet upon a rock, and established my goings.3And he hath put a new song in my mouth, even praise unto our God: many shall see it , and fear, and shall trust in the LORD.4Blessed is that man that maketh the LORD his trust, and respecteth not the proud, nor such as turn aside to lies.5Many, O LORD my God, are thy wonderful works which thou hast done, and thy thoughts which are to us-ward: they cannot be reckoned up in order unto thee: if I would declare and speak of them , they are more than can be numbered.6Sacrifice and offering thou didst not desire; mine ears hast thou opened: burnt offering and sin offering hast thou not required.7Then said I, Lo, I come: in the volume of the book it is written of me,8I delight to do thy will, O my God: yea, thy law is within my heart.9I have preached righteousness in the great congregation: lo, I have not refrained my lips, O LORD, thou knowest.10I have not hid thy righteousness within my heart; I have declared thy faithfulness and thy salvation: I have not concealed thy lovingkindness and thy truth from the great congregation.11Withhold not thou thy tender mercies from me, O LORD: let thy lovingkindness and thy truth continually preserve me.12For innumerable evils have compassed me about: mine iniquities have taken hold upon me, so that I am not able to look up; they are more than the hairs of mine head: therefore my heart faileth me.13Be pleased, O LORD, to deliver me: O LORD, make haste to help me.14Let them be ashamed and confounded together that seek after my soul to destroy it; let them be driven backward and put to shame that wish me evil.15Let them be desolate for a reward of their shame that say unto me, Aha, aha.16Let all those that seek thee rejoice and be glad in thee: let such as love thy salvation say continually, The LORD be magnified.17But I am poor and needy; yet the Lord thinketh upon me: thou art my help and my deliverer; make no tarrying, O my God.
1-2Tryggt väntade jag på att Herren skulle hjälpa mig. Då vände han sig till mig och hörde mitt rop på hjälp.3Han drog upp mig ur hopplöshetens grop, upp ur träsket och dyn, och ställde mig på fast mark.4Han lärde mig en ny sång, en lovsång till vår Gud, som många ska få höra. Då ska de stå häpna inför Herren och börja tro på honom.5Lyckliga är de som tror på Herren och som inte är tillsammans med lögnare och stolta människor.6Herre, Gud, du har gjort stora under ibland oss, och vi är alltid i dina tankar. Ingen är som du. Dina underbara gärningar är så många att ingen kan räkna upp dem.7Offer och brännoffer kan inte tillfredsställa dig. Du kräver inte att man slaktar djur och bränner dem på altaret, men du har gett mig öppna öron, så att jag kan höra dig och lyda dig.8Därför säger jag: "Här är jag.9Jag vill gärna göra det du väntar av mig, min Gud, för din lag är skriven i mitt inre!"10För alla människor har jag talat om att du förlåter synder. Ingenting har hindrat mig från det, Herre.11Jag har inte heller tigit, utan talat om att du befriat oss. Jag har berättat om din trofasthet och hjälp. Inför alla har jag sagt att du älskar oss.12Herre, jag vet att du alltid är barmhärtig mot mig! Din kärlek och trofasthet är mitt enda hopp.13Annars skulle jag gå under. Problem i massor har hopat sig över mig, och min synd, som är alltför stor för att kunna överblickas, tynger mig. Därför har jag tappat modet.14Herre, befria mig! Skynda dig och kom till min hjälp!15-16Låt förvirring drabba dem som försöker döda mig. Avslöja dem och låt dessa skadeglada människor stå där med skammen. Låt dem inte lyckas!17Men alla som vänder sig till Herren ska jubla över hans frälsning. De ska ständigt säga: "Herren är stor!"18Jag är fattig och svag, men ändå tänker Herren på mig just nu! Min Gud, du är min hjälpare. Du är min Frälsare! Skynda till min hjälp. Vänta inte längre!