1A Psalm of David, when he fled from Absalom his son. LORD, how are they increased that trouble me! many are they that rise up against me.2Many there be which say of my soul, There is no help for him in God. Selah.3But thou, O LORD, art a shield for me; my glory, and the lifter up of mine head.4I cried unto the LORD with my voice, and he heard me out of his holy hill. Selah.5I laid me down and slept; I awaked; for the LORD sustained me.6I will not be afraid of ten thousands of people, that have set themselves against me round about.7Arise, O LORD; save me, O my God: for thou hast smitten all mine enemies upon the cheek bone; thou hast broken the teeth of the ungodly.8Salvation belongeth unto the LORD: thy blessing is upon thy people. Selah.
1-2En psalm av David, när han flydde från sin son Absalom. Herre, överallt stöter jag på fiender. Det är många som försöker skada mig och3många som säger att Gud aldrig kommer att hjälpa mig.4Men du, Herre, är min sköld, min härlighet och mitt enda hopp. Bara du kan lyfta upp mitt huvud, som nu är nerböjt av skam.5Jag ropade till Herren, och han hörde mig från sitt tempel i Jerusalem.6Därför kan jag sova lugnt hela natten, för Herren vakar över mig.7Nu är jag inte längre rädd, trots att tusentals fiender har omringat mig.8Jag ropar till honom: "Stå upp, Herre! Fräls mig, min Gud!" Då kommer han att slå dem i ansiktet och slå ut deras tänder.9Ja, Herren lämnar oss aldrig i sticket. Han låter oss uppleva glädje och fred!