1And he said unto them, Verily I say unto you, That there be some of them that stand here, which shall not taste of death, till they have seen the kingdom of God come with power.2And after six days Jesus taketh with him Peter, and James, and John, and leadeth them up into an high mountain apart by themselves: and he was transfigured before them.3And his raiment became shining, exceeding white as snow; so as no fuller on earth can white them.4And there appeared unto them Elias with Moses: and they were talking with Jesus.5And Peter answered and said to Jesus, Master, it is good for us to be here: and let us make three tabernacles; one for thee, and one for Moses, and one for Elias.6For he wist not what to say; for they were sore afraid.7And there was a cloud that overshadowed them: and a voice came out of the cloud, saying, This is my beloved Son: hear him.8And suddenly, when they had looked round about, they saw no man any more, save Jesus only with themselves.9And as they came down from the mountain, he charged them that they should tell no man what things they had seen, till the Son of man were risen from the dead.10And they kept that saying with themselves, questioning one with another what the rising from the dead should mean.11And they asked him, saying, Why say the scribes that Elias must first come?12And he answered and told them, Elias verily cometh first, and restoreth all things; and how it is written of the Son of man, that he must suffer many things, and be set at nought.13But I say unto you, That Elias is indeed come, and they have done unto him whatsoever they listed, as it is written of him.14And when he came to his disciples, he saw a great multitude about them, and the scribes questioning with them.15And straightway all the people, when they beheld him, were greatly amazed, and running to him saluted him.16And he asked the scribes, What question ye with them?17And one of the multitude answered and said, Master, I have brought unto thee my son, which hath a dumb spirit;18And wheresoever he taketh him, he teareth him: and he foameth, and gnasheth with his teeth, and pineth away: and I spake to thy disciples that they should cast him out; and they could not.19He answereth him, and saith, O faithless generation, how long shall I be with you? how long shall I suffer you? bring him unto me.20And they brought him unto him: and when he saw him, straightway the spirit tare him; and he fell on the ground, and wallowed foaming.21And he asked his father, How long is it ago since this came unto him? And he said, Of a child.22And ofttimes it hath cast him into the fire, and into the waters, to destroy him: but if thou canst do any thing, have compassion on us, and help us.23Jesus said unto him, If thou canst believe, all things are possible to him that believeth.24And straightway the father of the child cried out, and said with tears, Lord, I believe; help thou mine unbelief.25When Jesus saw that the people came running together, he rebuked the foul spirit, saying unto him, Thou dumb and deaf spirit, I charge thee, come out of him, and enter no more into him.26And the spirit cried, and rent him sore, and came out of him: and he was as one dead; insomuch that many said, He is dead.27But Jesus took him by the hand, and lifted him up; and he arose.28And when he was come into the house, his disciples asked him privately, Why could not we cast him out?29And he said unto them, This kind can come forth by nothing, but by prayer and fasting.30And they departed thence, and passed through Galilee; and he would not that any man should know it.31For he taught his disciples, and said unto them, The Son of man is delivered into the hands of men, and they shall kill him; and after that he is killed, he shall rise the third day.32But they understood not that saying, and were afraid to ask him.33And he came to Capernaum: and being in the house he asked them, What was it that ye disputed among yourselves by the way?34But they held their peace: for by the way they had disputed among themselves, who should be the greatest.35And he sat down, and called the twelve, and saith unto them, If any man desire to be first, the same shall be last of all, and servant of all.36And he took a child, and set him in the midst of them: and when he had taken him in his arms, he said unto them,37Whosoever shall receive one of such children in my name, receiveth me: and whosoever shall receive me, receiveth not me, but him that sent me.38And John answered him, saying, Master, we saw one casting out devils in thy name, and he followeth not us: and we forbad him, because he followeth not us.39But Jesus said, Forbid him not: for there is no man which shall do a miracle in my name, that can lightly speak evil of me.40For he that is not against us is on our part.41For whosoever shall give you a cup of water to drink in my name, because ye belong to Christ, verily I say unto you, he shall not lose his reward.42And whosoever shall offend one of these little ones that believe in me, it is better for him that a millstone were hanged about his neck, and he were cast into the sea.43And if thy hand offend thee, cut it off: it is better for thee to enter into life maimed, than having two hands to go into hell, into the fire that never shall be quenched:44Where their worm dieth not, and the fire is not quenched.45And if thy foot offend thee, cut it off: it is better for thee to enter halt into life, than having two feet to be cast into hell, into the fire that never shall be quenched:46Where their worm dieth not, and the fire is not quenched.47And if thine eye offend thee, pluck it out: it is better for thee to enter into the kingdom of God with one eye, than having two eyes to be cast into hell fire:48Where their worm dieth not, and the fire is not quenched.49For every one shall be salted with fire, and every sacrifice shall be salted with salt.50Salt is good: but if the salt have lost his saltness, wherewith will ye season it? Have salt in yourselves, and have peace one with another.
Mark 9
Nya Levande Bibeln
from Biblica1Jesus sa sedan till dem: ”Tro mig: några av er som står här just nu kommer inte att dö förrän de har sett Gud komma med kunglig makt.[1]”
Jesus förvandlas på berget
2Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes till toppen av ett högt berg, där de kunde vara för sig själva. Där förvandlades hans utseende medan de såg på.3Hans kläder blev bländande vita, ja, vitare än något blekningsmedel i världen kan göra några kläder.4Och de fick se Elia och Mose stå och tala med Jesus.[2]5Då sa Petrus till Jesus: ”Mästare, det här är ett fantastiskt ställe att vara på! Låt oss bygga tre hyddor, en åt dig och en åt Mose och en åt Elia!”6Han visste inte vad han skulle säga, för han var helt skräckslagen, precis som de andra efterföljarna.7Sedan kom ett moln och sänkte sig ner över dem, och en röst från molnet sa: ”Detta är min älskade Son. Lyssna på honom!”8Men då Jesus efterföljare plötsligt såg sig omkring, var Mose och Elia borta, och de var ensamma med Jesus igen.9När de sedan gick ner för bergssluttningen befallde Jesus dem att inte berätta för någon vad de sett, förrän han, Människosonen[3], hade uppstått från de döda.10Därför höll de det för sig själva men talade ofta med varandra om vad han menade med att ”uppstå från de döda”.11Hans efterföljare frågade honom nu: ”Varför påstår laglärarna[4] att Elia måste återvända innan Messias, den utlovade kungen, kommer?”12Jesus svarade: ”Laglärarna har rätt. Elia måste komma först och ställa allt till rätta.[5] Ändå har Gud förutsagt i Skriften att jag, Människosonen, måste lida och bli hånad av alla. Hur kan det komma sig?13Men jag säger er, att Elia redan har kommit och man behandlade honom illa, precis som det står om honom i Skriften.[6]”
Jesus botar en pojke som är besatt av en ond ande
14När de hade kommit ner från berget, fick de se en stor mängd människor som hade samlats runt de andra efterföljarna till Jesus, och några laglärare[7] som höll på att diskutera med dem.15Men när folket fick se Jesus komma gående blev de glatt överraskade och sprang fram till honom för att hälsa på honom.16Och han frågade dem: ”Vad är det ni diskuterar?”17En man i folkhopen sa då: ”Mästare, jag har tagit med min son hit för att du skulle bota honom. Han är besatt av en ond ande som gör honom stum.18Varje gång anden går till attack, slår den honom till marken och får honom att tugga fradga och gnissla tänder, och han blir alldeles stel. Jag bad dina efterföljare att driva ut den onda anden, men de klarade det inte.”19”Ni tröga människor som inte vill tro!” utbrast Jesus. ”Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? Ta hit pojken till mig.”20Då kom de fram med pojken. Men när han fick se Jesus började anden rycka och slita i honom, så att han föll till marken och kastade sig fram och tillbaka med fradga runt munnen.21”Hur länge har han varit sådan här?” frågade Jesus pappan. Han svarade: ”Ända sedan han var liten.22Och den onda anden får honom ofta att falla i elden eller i vattnet för att han ska dö. Ha medlidande med oss och hjälp oss, om du kan!”23”Om jag kan?” svarade Jesus. ”Allt är möjligt för den som tror.”24”Jag tror”, utropade pappan. ”Hjälp min otro!”25Men nu såg Jesus att folk kom springande från alla håll, och därför talade han strängt till den onda anden och sa: ”Du stumma och döva ande, jag befaller dig att fara ut ur honom och aldrig mer komma tillbaka!”26Anden skrek då vilt och började rycka och slita i pojken men for till sist ut ur honom. Pojken låg där alldeles livlös på marken, och många började mumla: ”Han är död.”27Men Jesus tog honom i handen och drog upp honom, och då reste han sig upp.28När Jesus sedan kom till det hus där han bodde, och blev ensam med sina efterföljare, frågade de honom: ”Varför kunde inte vi driva ut den onda anden?”29Jesus svarade: ”Den sortens ande kan bara drivas ut genom bön.[8]”
Jesus förutsäger för andra gången att han ska dö
30Sedan lämnade Jesus och hans efterföljare området och vandrade genom Galileen. Han försökte undvika all uppmärksamhet,31eftersom han fortfarande hade mycket att undervisa sina efterföljare om. Han förklarade: ”Jag, Människosonen[9], ska bli förrådd och överlämnad till människorna, och de kommer att döda mig, men efter tre dagar ska jag uppstå från de döda igen.”32Men de förstod inte vad han ville säga, och ingen vågade fråga honom heller.
Jesus förklarar vem som är mest betydelsefull
33Så kom de till Kafarnaum, och när de var i det hus där de skulle bo, frågade han dem: ”Vad pratade ni om på vägen?”34Men de skämdes för att svara, för de hade diskuterat vem av dem som var mest betydelsefull.35Då satte han sig ner och bad sina tolv närmaste efterföljare att komma till honom, och han sa till dem: ”Den som vill vara mest betydelsefull måste göra sig minst och ödmjukast av alla och bli allas tjänare.”36Sedan tog han ett litet barn och ställde det mitt ibland dem, la armen om barnet och sa:37”Den som tar emot ett sådant barn därför att det tillhör mig, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar emot Gud, eftersom Gud har sänt mig.”
Jesus efterföljare förbjuder en man att göra under i Jesus namn
38Johannes, en av Jesus efterföljare, sa till Jesus: ”Mästare, vi såg en man som drev ut onda andar i ditt namn, men eftersom han inte tillhörde vår grupp försökte vi stoppa honom.”39Då sa Jesus till Johannes: ”Låt honom hålla på. Ingen som gör under i mitt namn kan helt plötsligt börja tala illa om mig.40Den som inte är mot oss, han är för oss.41Ja, jag försäkrar er, att om någon bara ger er ett glas vatten att dricka därför att ni tillhör mig, Kristus, så ska han få lön för det.”
Jesus varnar för frestelser
42Jesus fortsatte: ”Om någon vilseleder en av dessa små som tror på mig, och får honom att synda, så skulle det vara bättre för den personen att kastas i havet med en stor sten runt halsen.43-44Om din hand får dig att synda, så hugg av den. Det är bättre att få ett evigt liv tillsammans med Gud och sakna ena handen, än att ha båda händerna i behåll och hamna i helvetet, i den eld som aldrig slocknar.[10]45-46Och om din fot får dig att synda, så hugg av den. Det är bättre att få ett evigt liv tillsammans med Gud och sakna ena foten, än att ha båda fötterna i behåll och kastas i helvetet.[11]47Om ditt öga får dig att synda, så riv ut det. Det är bättre att få komma till Guds nya värld enögd, än att ha båda ögonen i behåll och kastas i helvetet,48där maskarna inte dör och elden aldrig slocknar.[12]
Rening genom prövningar
49Alla som följer mig måste renas genom lidandets eld.[13]50Den som är villig att följa mig vad det än kostar blir ett salt som bevarar världen från förruttnelse. Men till vilken nytta är salt om det har förlorat sin kraft?[14] Kan man få det salt igen? Nej! Se därför till att ni inte förlorar er salthalt utan lev i fred med varandra.”