1In those days the multitude being very great, and having nothing to eat, Jesus called his disciples unto him, and saith unto them,2I have compassion on the multitude, because they have now been with me three days, and have nothing to eat:3And if I send them away fasting to their own houses, they will faint by the way: for divers of them came from far.4And his disciples answered him, From whence can a man satisfy these men with bread here in the wilderness?5And he asked them, How many loaves have ye? And they said, Seven.6And he commanded the people to sit down on the ground: and he took the seven loaves, and gave thanks, and brake, and gave to his disciples to set before them; and they did set them before the people.7And they had a few small fishes: and he blessed, and commanded to set them also before them.8So they did eat, and were filled: and they took up of the broken meat that was left seven baskets.9And they that had eaten were about four thousand: and he sent them away.10And straightway he entered into a ship with his disciples, and came into the parts of Dalmanutha.11And the Pharisees came forth, and began to question with him, seeking of him a sign from heaven, tempting him.12And he sighed deeply in his spirit, and saith, Why doth this generation seek after a sign? verily I say unto you, There shall no sign be given unto this generation.13And he left them, and entering into the ship again departed to the other side.14Now the disciples had forgotten to take bread, neither had they in the ship with them more than one loaf.15And he charged them, saying, Take heed, beware of the leaven of the Pharisees, and of the leaven of Herod.16And they reasoned among themselves, saying, It is because we have no bread.17And when Jesus knew it, he saith unto them, Why reason ye, because ye have no bread? perceive ye not yet, neither understand? have ye your heart yet hardened?18Having eyes, see ye not? and having ears, hear ye not? and do ye not remember?19When I brake the five loaves among five thousand, how many baskets full of fragments took ye up? They say unto him, Twelve.20And when the seven among four thousand, how many baskets full of fragments took ye up? And they said, Seven.21And he said unto them, How is it that ye do not understand?22And he cometh to Bethsaida; and they bring a blind man unto him, and besought him to touch him.23And he took the blind man by the hand, and led him out of the town; and when he had spit on his eyes, and put his hands upon him, he asked him if he saw ought.24And he looked up, and said, I see men as trees, walking.25After that he put his hands again upon his eyes, and made him look up: and he was restored, and saw every man clearly.26And he sent him away to his house, saying, Neither go into the town, nor tell it to any in the town.27And Jesus went out, and his disciples, into the towns of Caesarea Philippi: and by the way he asked his disciples, saying unto them, Whom do men say that I am?28And they answered, John the Baptist: but some say, Elias; and others, One of the prophets.29And he saith unto them, But whom say ye that I am? And Peter answereth and saith unto him, Thou art the Christ.30And he charged them that they should tell no man of him.31And he began to teach them, that the Son of man must suffer many things, and be rejected of the elders, and of the chief priests, and scribes, and be killed, and after three days rise again.32And he spake that saying openly. And Peter took him, and began to rebuke him.33But when he had turned about and looked on his disciples, he rebuked Peter, saying, Get thee behind me, Satan: for thou savourest not the things that be of God, but the things that be of men.34And when he had called the people unto him with his disciples also, he said unto them, Whosoever will come after me, let him deny himself, and take up his cross, and follow me.35For whosoever will save his life shall lose it; but whosoever shall lose his life for my sake and the gospel's, the same shall save it.36For what shall it profit a man, if he shall gain the whole world, and lose his own soul?37Or what shall a man give in exchange for his soul?38Whosoever therefore shall be ashamed of me and of my words in this adulterous and sinful generation; of him also shall the Son of man be ashamed, when he cometh in the glory of his Father with the holy angels.
1Nu hände det än en gång att mycket folk hade samlats, och att de inte hade något att äta. Jesus kallade då på sina efterföljare och sa:2”Jag känner stort medlidande med dessa människor. De har varit hos mig i tre dagar och har inget kvar att äta.3Om jag skickar hem dem utan att de fått mat, kommer de att svimma av utmattning längs vägen. En del av dem bor ju långt härifrån.”4Men hans efterföljare svarade: ”Var ska vi få tag på tillräckligt med mat åt alla dessa människor här i ödemarken?”5Jesus frågade: ”Hur många bröd har ni?” ”Sju”, svarade de.6Då bad Jesus folket att slå sig ner på marken, och han tog de sju bröden, tackade Gud för dem och bröt dem i bitar. Sedan gav han bitarna till sina efterföljare, som i sin tur delade ut dem bland folket.7Man hade dessutom några små fiskar, och Jesus tackade Gud för dem också och bad sedan sina efterföljare att dela ut dem.8Alla åt och blev mätta, och när man samlade ihop det som var över, blev det sju hela korgar.9Det var omkring 4 000 personer där. Jesus skickade sedan hem folket10och steg i en båt och åkte till trakten av Dalmanuta[1] tillsammans med sina efterföljare.
De religiösa ledarna vill se ett tecken från Gud
11När fariseerna[2] fick veta att Jesus var där, kom de för att diskutera med honom, och de krävde att han skulle ge dem ett tecken från Gud som bevis på vem han var.12Jesus blev djupt besviken när han hörde detta och suckade: ”Varför måste detta släkte se ett tecken för att kunna tro. Nej, jag försäkrar er att Gud inte ska låta er få se något tecken.”13Sedan lämnade han dem och steg i båten igen och åkte över till andra sidan sjön.
Jesus varnar för falsk undervisning
14Jesus efterföljare upptäckte nu att de hade glömt att skaffa mat innan de for. En enda brödkaka var allt de hade med sig i båten.15Jesus varnade dem då och sa: ”Akta er noga för både fariseernas[3] och kung Herodes jäst.”16”Vad menar han?” frågade hans efterföljare varandra. Men de antog att han sa detta därför att de hade glömt att ta med sig bröd.17När Jesus hörde dem diskutera sa han till dem: ”Varför är ni så oroliga för att ni inte har något bröd? Förstår ni fortfarande ingenting? Är ni så trögfattade?18Ni har ögon att se med och ser ändå ingenting, och öron att höra med och hör ändå ingenting. Kommer ni inte ihåg19att jag mättade mer än 5 000 personer med bara fem bröd? Hur många korgar med rester plockade ni upp den gången?””Tolv”, sa de.20”Och när jag mättade mer än 4 000 personer med sju bröd, hur många korgar fick ni över då?””Sju”, svarade de.21Jesus sa: ”Förstår ni fortfarande ingenting?”
En blind man börjar se igen
22När de kom över till Betsaida förde man fram en blind man till Jesus och bad att han skulle röra vid mannen och bota honom.23Jesus tog då den blinda mannen vid handen och ledde honom ut ur byn. Sedan spottade han på hans ögon och la sina händer på honom.”Kan du se något?” frågade Jesus.24Mannen såg sig omkring. ”Ja”, sa han, ”jag ser människor. Men de ser ut som träd som går omkring!”25Då la Jesus sina händer på mannens ögon en gång till. Och nu blev mannen helt botad och kunde se igen, och han såg allting klart och tydligt.26Jesus skickade sedan hem honom med uppmaningen: ”Gå inte in i byn på hemvägen.”
Petrus kallar Jesus för Messias, den utlovade kungen
27Sedan lämnade Jesus och hans efterföljare Galileen och gick norrut till byarna kring Caesarea Filippi[4]. Och medan de vandrade där längs vägen frågade han dem: ”Vem säger människorna att jag är?”28”Somliga säger att du är Johannes döparen”, svarade hans efterföljare, ”några säger att du är Elia[5], och andra att du är någon annan av profeterna som förr i tiden framförde Guds budskap.”29Då frågade han dem: ”Vem tror ni att jag är?”Petrus svarade: ”Du är Messias[6], den utlovade kungen.”30Men Jesus förbjöd dem strängt att tala med någon om honom.
Jesus förutsäger för första gången att han ska dö
31Efter det började Jesus undervisa sina efterföljare om att han, Människosonen[7], måste lida mycket. Han förklarade att folkets ledare och översteprästerna och laglärarna skulle ta avstånd från honom och se till att han blev dödad, men att han efter tre dagar skulle uppstå från de döda igen.32Detta sa han helt öppet. Men Petrus drog honom åt sidan och började protestera.33Jesus vände sig då om och såg bort mot sina efterföljare och sa strängt till Petrus: ”Gå bort ifrån mig, Satan! Det du tänker är människotankar och kommer inte från Gud.”34Sedan kallade han till sig sina efterföljare och bad allt folket att komma. Och han sa till dem:”Om någon vill bli min efterföljare, så kan han inte längre tänka på sig själv, utan måste följa mitt exempel och vara beredd att dö.35Ja, den som klamrar sig fast vid livet ska till sist förlora det, men den som förlorar sitt liv för min skull, och för att sprida budskapet om mig, han ska rädda det.36Vad vinner en människa om hela världen blir hennes, om hon samtidigt förlorar det eviga livet?37Inga pengar i världen kan hjälpa henne att få det tillbaka.38Den som inför dessa gudlösa och syndiga människor skäms för mig och för mitt budskap, honom ska jag, Människosonen[8], skämmas för, när jag återvänder i min Fars härlighet tillsammans med hans änglar.”