1And he spake a parable unto them to this end, that men ought always to pray, and not to faint;2Saying, There was in a city a judge, which feared not God, neither regarded man:3And there was a widow in that city; and she came unto him, saying, Avenge me of mine adversary.4And he would not for a while: but afterward he said within himself, Though I fear not God, nor regard man;5Yet because this widow troubleth me, I will avenge her, lest by her continual coming she weary me.6And the Lord said, Hear what the unjust judge saith.7And shall not God avenge his own elect, which cry day and night unto him, though he bear long with them?8I tell you that he will avenge them speedily. Nevertheless when the Son of man cometh, shall he find faith on the earth?9And he spake this parable unto certain which trusted in themselves that they were righteous, and despised others:10Two men went up into the temple to pray; the one a Pharisee, and the other a publican.11The Pharisee stood and prayed thus with himself, God, I thank thee, that I am not as other men are, extortioners, unjust, adulterers, or even as this publican.12I fast twice in the week, I give tithes of all that I possess.13And the publican, standing afar off, would not lift up so much as his eyes unto heaven, but smote upon his breast, saying, God be merciful to me a sinner.14I tell you, this man went down to his house justified rather than the other: for every one that exalteth himself shall be abased; and he that humbleth himself shall be exalted.15And they brought unto him also infants, that he would touch them: but when his disciples saw it, they rebuked them.16But Jesus called them unto him, and said, Suffer little children to come unto me, and forbid them not: for of such is the kingdom of God.17Verily I say unto you, Whosoever shall not receive the kingdom of God as a little child shall in no wise enter therein.18And a certain ruler asked him, saying, Good Master, what shall I do to inherit eternal life?19And Jesus said unto him, Why callest thou me good? none is good, save one, that is, God.20Thou knowest the commandments, Do not commit adultery, Do not kill, Do not steal, Do not bear false witness, Honour thy father and thy mother.21And he said, All these have I kept from my youth up.22Now when Jesus heard these things, he said unto him, Yet lackest thou one thing: sell all that thou hast, and distribute unto the poor, and thou shalt have treasure in heaven: and come, follow me.23And when he heard this, he was very sorrowful: for he was very rich.24And when Jesus saw that he was very sorrowful, he said, How hardly shall they that have riches enter into the kingdom of God!25For it is easier for a camel to go through a needle's eye, than for a rich man to enter into the kingdom of God.26And they that heard it said, Who then can be saved?27And he said, The things which are impossible with men are possible with God.28Then Peter said, Lo, we have left all, and followed thee.29And he said unto them, Verily I say unto you, There is no man that hath left house, or parents, or brethren, or wife, or children, for the kingdom of God's sake,30Who shall not receive manifold more in this present time, and in the world to come life everlasting.31Then he took unto him the twelve, and said unto them, Behold, we go up to Jerusalem, and all things that are written by the prophets concerning the Son of man shall be accomplished.32For he shall be delivered unto the Gentiles, and shall be mocked, and spitefully entreated, and spitted on:33And they shall scourge him, and put him to death: and the third day he shall rise again.34And they understood none of these things: and this saying was hid from them, neither knew they the things which were spoken.35And it came to pass, that as he was come nigh unto Jericho, a certain blind man sat by the way side begging:36And hearing the multitude pass by, he asked what it meant.37And they told him, that Jesus of Nazareth passeth by.38And he cried, saying, Jesus, thou Son of David, have mercy on me.39And they which went before rebuked him, that he should hold his peace: but he cried so much the more, Thou Son of David, have mercy on me.40And Jesus stood, and commanded him to be brought unto him: and when he was come near, he asked him,41Saying, What wilt thou that I shall do unto thee? And he said, Lord, that I may receive my sight.42And Jesus said unto him, Receive thy sight: thy faith hath saved thee.43And immediately he received his sight, and followed him, glorifying God: and all the people, when they saw it, gave praise unto God.
1En gång, när Jesus ville visa sina efterföljare hur viktigt det är att alltid be och inte ge upp, berättade han den här bilden för dem:2”I en stad fanns det en domare, en ond man som inte visade respekt för vare sig Gud eller människor.3I samma stad fanns också en änka som ständigt och jämt kom till honom och sa: ’Hjälp mig att få ut det jag ska ha av min motpart.’4-5Under lång tid struntade han i henne, men till slut började hon gå honom på nerverna. Då sa han till sig själv: ’Visserligen brukar jag inte visa respekt för vare sig Gud eller människor, men den här kvinnan gör mig galen. Det är bäst jag ser till att hon får det hon har rätt till. Jag är trött på hennes ständiga tjat!’ ”6Sedan sa Herren Jesus: ”Om till och med en så ond och orättvis man som denna domare kan ge med sig,7tror ni inte då att Gud vill ge rätt åt dem som tillhör honom, när de ber till honom dag och natt?8Jo, jag försäkrar er att han inte ska låta dem vänta. Men frågan är: Kommer jag, Människosonen[1], att hitta någon som tror, den dag jag kommer tillbaka?”
Bilden om farisén och tullindrivaren
9En annan gång vände sig Jesus till några som skröt med att de alltid följde Guds vilja och som såg ner på andra människor. Jesus berättade en bild för dem, och sa:10”Två män gick till templet för att be. En av dem var farisé[2], den andre var tullindrivare.11Farisén stod för sig själv och bad: ’Tack Gud för att jag inte är en syndare som alla andra, och särskilt inte som tullindrivaren där borta! Jag lurar inte någon, jag stjäl inte från andra, jag är inte otrogen i mitt äktenskap,12jag fastar två gånger i veckan och jag ger Gud en tiondel[3] av allt jag tjänar.’13Men tullindrivaren stod på avstånd och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog händerna för bröstet i förtvivlan och ropade: ’Gud, förlåt mig, jag är en syndare!’14Och jag säger er, att det var han, och inte farisén, som gick hem skuldfri inför Gud! För den som upphöjer sig själv ska förödmjukas, men den som ödmjukar sig själv ska upphöjas.”
Jesus ber för barnen
15Några föräldrar kom också fram till Jesus med sina små barn för att han skulle röra vid dem och be för dem. Men hans efterföljare fick se det och körde bort dem.16Då kallade Jesus till sig barnen och sa till sina efterföljare: ”Skicka inte iväg dem. Låt barnen komma till mig, för alla som vill tillhöra Guds eget folk måste bli som de.[4]17Ja, jag försäkrar er, att den som inte blir som ett litet barn kommer överhuvudtaget inte att få tillhöra Guds eget folk.”
Jesus talar med en rik man
18En högt uppsatt man frågade Jesus: ”Gode mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv?”19”Varför kallar du mig god?” frågade Jesus. ”Det finns bara en som är god, och det är Gud.20Och hans bud kan du redan: ’Du ska inte vara otrogen i ditt äktenskap, Du ska inte mörda, Du ska inte stjäla, Du ska inte ljuga eller vittna falskt, Visa respekt för dina föräldrar.[5]’ ”21Mannen svarade: ”Alla dessa bud har jag hållit ända sedan jag var ung.”22Då sa Jesus till honom: ”Det är bara en sak till du behöver göra. Sälj allt du äger och ge pengarna till de fattiga. Då ska du få en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.”23Men när mannen hörde det, gick han bedrövad därifrån, för han var mycket rik.24Jesus såg efter honom när han gick och sa sedan till sina efterföljare: ”Hur svårt är det inte för den som har pengar att få tillhöra Guds eget folk![6]25Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en som är rik att underordna sig Gud så att han får tillhöra Guds eget folk.”26De som hörde detta utropade: ”Vem i all världen kan då bli räddad?”27Jesus svarade: ”Ingen, mänskligt sett. Men för Gud är allting möjligt!”28Då sa Petrus: ”Vi har lämnat allt vi ägde för att följa dig.”29”Ja”, svarade Jesus, ”och jag försäkrar er, att var och en som lämnar hus eller fru eller man eller syskon eller föräldrar eller barn för att få tillhöra Guds eget folk,[7]30han ska få mångdubbelt igen redan här i tiden och dessutom evigt liv i den kommande världen.”
Jesus förutsäger för tredje gången att han ska dö
31Jesus samlade sedan sina tolv närmaste efterföljare omkring sig och sa till dem: ”Vi är nu på väg till Jerusalem, och där ska allt det som Gud har låtit profeterna[8] skriva om mig, Människosonen, bli verklighet.32Jag ska bli förrådd och överlämnad till de romerska myndigheterna[9], och jag ska bli hånad och misshandlad. De ska spotta på mig33och piska mig och till slut döda mig, och på den tredje[10] dagen ska jag uppstå från de döda igen.”34Men hans efterföljare fattade inte ett dugg. Den verkliga betydelsen av det som Jesus förutsa var gömd för dem, och därför begrep de ingenting.
Jesus botar en blind tiggare utanför Jeriko
35-36På sin väg mot Jerusalem närmade sig Jesus staden Jeriko, tillsammans med en stor folkmassa. Och då satt där en blind man vid vägkanten och tiggde. Mannen hörde folket komma på vägen och frågade nyfiket vad som stod på.37När han då fick höra att det var Jesus från Nasaret som kom,38började han ropa: ”Jesus, du som ska ärva kung Davids tron,[11] ha medlidande med mig!”39Folket som gick framför Jesus försökte få honom att hålla tyst, men han ropade bara ännu högre: ”Du som ska ärva kung Davids tron, ha medlidande med mig!”40När Jesus hörde detta, stannade han och sa till folket att leda fram mannen till honom. Och han frågade honom sedan:41”Vad vill du att jag ska göra för dig?””Herre”, bad mannen, ”jag vill kunna se igen!”42Då sa Jesus till honom: ”Du kan se igen! Din tro har botat dig.”43Och genast kunde mannen se! Sedan följde han efter Jesus och hyllade Gud, och alla som såg det ärade Gud.