Luke 1 | King James Version :: ERF Bibleserver

King James Version

1 Forasmuch as many have taken in hand to set forth in order a declaration of those things which are most surely believed among us, 2 Even as they delivered them unto us, which from the beginning were eyewitnesses, and ministers of the word; 3 It seemed good to me also, having had perfect understanding of all things from the very first, to write unto thee in order, most excellent Theophilus, 4 That thou mightest know the certainty of those things, wherein thou hast been instructed. 5 There was in the days of Herod, the king of Judaea, a certain priest named Zacharias, of the course of Abia: and his wife was of the daughters of Aaron, and her name was Elisabeth. 6 And they were both righteous before God, walking in all the commandments and ordinances of the Lord blameless. 7 And they had no child, because that Elisabeth was barren, and they both were now well stricken in years. 8 And it came to pass, that while he executed the priest's office before God in the order of his course, 9 According to the custom of the priest's office, his lot was to burn incense when he went into the temple of the Lord. 10 And the whole multitude of the people were praying without at the time of incense. 11 And there appeared unto him an angel of the Lord standing on the right side of the altar of incense. 12 And when Zacharias saw him, he was troubled, and fear fell upon him. 13 But the angel said unto him, Fear not, Zacharias: for thy prayer is heard; and thy wife Elisabeth shall bear thee a son, and thou shalt call his name John. 14 And thou shalt have joy and gladness; and many shall rejoice at his birth. 15 For he shall be great in the sight of the Lord, and shall drink neither wine nor strong drink; and he shall be filled with the Holy Ghost, even from his mother's womb. 16 And many of the children of Israel shall he turn to the Lord their God. 17 And he shall go before him in the spirit and power of Elias, to turn the hearts of the fathers to the children, and the disobedient to the wisdom of the just; to make ready a people prepared for the Lord. 18 And Zacharias said unto the angel, Whereby shall I know this? for I am an old man, and my wife well stricken in years. 19 And the angel answering said unto him, I am Gabriel, that stand in the presence of God; and am sent to speak unto thee, and to shew thee these glad tidings. 20 And, behold, thou shalt be dumb, and not able to speak, until the day that these things shall be performed, because thou believest not my words, which shall be fulfilled in their season. 21 And the people waited for Zacharias, and marvelled that he tarried so long in the temple. 22 And when he came out, he could not speak unto them: and they perceived that he had seen a vision in the temple: for he beckoned unto them, and remained speechless. 23 And it came to pass, that, as soon as the days of his ministration were accomplished, he departed to his own house. 24 And after those days his wife Elisabeth conceived, and hid herself five months, saying, 25 Thus hath the Lord dealt with me in the days wherein he looked on me, to take away my reproach among men. 26 And in the sixth month the angel Gabriel was sent from God unto a city of Galilee, named Nazareth, 27 To a virgin espoused to a man whose name was Joseph, of the house of David; and the virgin's name was Mary. 28 And the angel came in unto her, and said, Hail, thou that art highly favoured, the Lord is with thee: blessed art thou among women. 29 And when she saw him, she was troubled at his saying, and cast in her mind what manner of salutation this should be. 30 And the angel said unto her, Fear not, Mary: for thou hast found favour with God. 31 And, behold, thou shalt conceive in thy womb, and bring forth a son, and shalt call his name JESUS. 32 He shall be great, and shall be called the Son of the Highest: and the Lord God shall give unto him the throne of his father David: 33 And he shall reign over the house of Jacob for ever; and of his kingdom there shall be no end. 34 Then said Mary unto the angel, How shall this be, seeing I know not a man? 35 And the angel answered and said unto her, The Holy Ghost shall come upon thee, and the power of the Highest shall overshadow thee: therefore also that holy thing which shall be born of thee shall be called the Son of God. 36 And, behold, thy cousin Elisabeth, she hath also conceived a son in her old age: and this is the sixth month with her, who was called barren. 37 For with God nothing shall be impossible. 38 And Mary said, Behold the handmaid of the Lord; be it unto me according to thy word. And the angel departed from her. 39 And Mary arose in those days, and went into the hill country with haste, into a city of Juda; 40 And entered into the house of Zacharias, and saluted Elisabeth. 41 And it came to pass, that, when Elisabeth heard the salutation of Mary, the babe leaped in her womb; and Elisabeth was filled with the Holy Ghost: 42 And she spake out with a loud voice, and said, Blessed art thou among women, and blessed is the fruit of thy womb. 43 And whence is this to me, that the mother of my Lord should come to me? 44 For, lo, as soon as the voice of thy salutation sounded in mine ears, the babe leaped in my womb for joy. 45 And blessed is she that believed: for there shall be a performance of those things which were told her from the Lord. 46 And Mary said, My soul doth magnify the Lord, 47 And my spirit hath rejoiced in God my Saviour. 48 For he hath regarded the low estate of his handmaiden: for, behold, from henceforth all generations shall call me blessed. 49 For he that is mighty hath done to me great things; and holy is his name. 50 And his mercy is on them that fear him from generation to generation. 51 He hath shewed strength with his arm; he hath scattered the proud in the imagination of their hearts. 52 He hath put down the mighty from their seats, and exalted them of low degree. 53 He hath filled the hungry with good things; and the rich he hath sent empty away. 54 He hath holpen his servant Israel, in remembrance of his mercy; 55 As he spake to our fathers, to Abraham, and to his seed for ever. 56 And Mary abode with her about three months, and returned to her own house. 57 Now Elisabeth's full time came that she should be delivered; and she brought forth a son. 58 And her neighbours and her cousins heard how the Lord had shewed great mercy upon her; and they rejoiced with her. 59 And it came to pass, that on the eighth day they came to circumcise the child; and they called him Zacharias, after the name of his father. 60 And his mother answered and said, Not so; but he shall be called John. 61 And they said unto her, There is none of thy kindred that is called by this name. 62 And they made signs to his father, how he would have him called. 63 And he asked for a writing table, and wrote, saying, His name is John. And they marvelled all. 64 And his mouth was opened immediately, and his tongue loosed, and he spake, and praised God. 65 And fear came on all that dwelt round about them: and all these sayings were noised abroad throughout all the hill country of Judaea. 66 And all they that heard them laid them up in their hearts, saying, What manner of child shall this be! And the hand of the Lord was with him. 67 And his father Zacharias was filled with the Holy Ghost, and prophesied, saying, 68 Blessed be the Lord God of Israel; for he hath visited and redeemed his people, 69 And hath raised up an horn of salvation for us in the house of his servant David; 70 As he spake by the mouth of his holy prophets, which have been since the world began: 71 That we should be saved from our enemies, and from the hand of all that hate us; 72 To perform the mercy promised to our fathers, and to remember his holy covenant; 73 The oath which he sware to our father Abraham, 74 That he would grant unto us, that we being delivered out of the hand of our enemies might serve him without fear, 75 In holiness and righteousness before him, all the days of our life. 76 And thou, child, shalt be called the prophet of the Highest: for thou shalt go before the face of the Lord to prepare his ways; 77 To give knowledge of salvation unto his people by the remission of their sins, 78 Through the tender mercy of our God; whereby the dayspring from on high hath visited us, 79 To give light to them that sit in darkness and in the shadow of death, to guide our feet into the way of peace. 80 And the child grew, and waxed strong in spirit, and was in the deserts till the day of his shewing unto Israel.

Nya Levande Bibeln

from Biblica

Inledning

1-2 Käre Theofilos! Många har redan skrivit om Jesus liv och allt det som har hänt ibland oss. Deras berättelser bygger på det vi har hört från de ögonvittnen som var med från början och som sedan spred budskapet om Jesus. 3 Men nu vill också jag skriva ner allt i ordning för dig. Jag har noga gått igenom alla fakta ända från början, 4 för att du ska förstå att du kan lita på alla de upplysningar du har fått. Här är min berättelse:

En ängel meddelar att Johannes döparen ska födas

5 När Herodes var kung i Judeen, fanns det en präst som hette Sakarias. Han tillhörde Avias avdelning bland prästerna. Också hans fru Elisabet var en ättling till Aron, han som var stamfar till alla präster bland Israels folk. 6 Sakarias och Elisabet var båda mycket noga med att lyda Herren Gud och följa alla hans bud och regler. 7 Tyvärr hade de inga barn, för Elisabet kunde inte få några, och båda hade nu hunnit bli ganska gamla. 8-9 Men en dag, när Sakarias avdelning tjänade som präster i templet, och man som vanligt kastat lott om vem som skulle få gå in i templet och tända rökelse inför Herren Gud, blev Sakarias utvald. 10 Och under tiden som rökoffret pågick stod folket utanför på tempelplatsen och bad. 11-12 Då plötsligt, medan Sakarias var därinne, fick han se en ängel från Herren stå till höger om altaret, och han blev fruktansvärt rädd. 13 Men ängeln sa: ”Var inte rädd, Sakarias! Jag har kommit för att meddela dig att Herren ska svara på din bön. Du och din fru Elisabet ska få en son, och du ska låta honom heta Johannes^[1]. 14 Hans födelse ska göra er mycket glada och lyckliga, och många ska glädja sig över hans födelse. 15 Han ska bli en av Herrens stora tjänare. Han ska aldrig smaka vin eller starka drycker, och han ska bli fylld av Guds heliga Ande, redan innan han är född. 16 Han ska få många bland Israels folk att vända tillbaka till Herren, deras Gud. 17 Han ska bli en man av samma kraftfulla natur och ande som Elia^[2], och han ska bli en föregångare till Messias, den utlovade kungen, och förbereda människorna på hans ankomst. Han ska lära papporna att älska sina barn, och hjälpa de upproriska att göra som Herren vill.” 18 Sakarias sa till ängeln: ”Hur kan jag vara säker på att detta verkligen kommer att hända? Jag är ju en gammal man och Elisabet kan inte få barn längre.” 19 Då sa ängeln: ”Jag är Gabriel, och jag står vid Guds tron. Det är han som har sänt mig till dig med denna glada nyhet. 20 Men eftersom du inte trodde på mig, ska du bli stum och inte kunna tala förrän barnet är fött. För det jag har sagt ska bli verklighet vid den tid Gud har bestämt.” 21 Utanför stod folket och väntade på att Sakarias skulle komma ut, och man började undra varför han dröjde så länge. 22 Då han till slut kom ut, kunde han inte tala till dem, men de förstod av hans gester att han måste ha sett en syn. 23 När Sakarias hade avslutat sin tjänst i templet, vände han tillbaka hem. 24 Och strax efteråt blev hans fru Elisabet med barn och höll sig undan från folk i fem månader. 25 ”Tänk vad Herren är god”, jublade hon. ”Han har låtit mig bli gravid, så att jag slipper att skämmas över att inte ha några barn.”

En ängel meddelar att Jesus ska födas

26 När Elisabet var gravid i sjätte månaden, sände Gud ängeln Gabriel till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen. 27 Hon hette Maria och var förlovad med en man som hette Josef, och han tillhörde kung Davids släkt. 28 Ängeln Gabriel visade sig nu för henne och sa: ”Jag hälsar dig, Maria! Herren gläder sig över dig, och han är med dig!” 29 Maria blev alldeles förskräckt och undrade vad ängeln kunde mena. 30 Men ängeln sa: ”Var inte rädd, Maria! Gud har något gott i beredskap åt dig. 31 Du ska bli med barn och föda en son, och du ska låta honom heta Jesus. 32 Han ska bli stor och kallas Guds Son. Och Herren Gud ska göra honom till kung, för han ska ärva sin förfader Davids tron. 33 Han ska regera över Israels folk^[3] för evigt, och hans kungamakt ska aldrig ta slut.” 34 Då frågade Maria ängeln: ”Men hur ska jag kunna bli med barn? Jag har ju inte varit tillsammans med någon man.” 35 Ängeln svarade: ”Guds heliga Ande ska komma över dig, och Guds kraft ska omsluta dig. Därför ska det barn du föder vara heligt och kallas Guds Son. 36 Din släkting Elisabet väntar också barn, trots sin höga ålder. Hon, som man sa var steril, är nu i sjätte månaden! 37 Ingenting är omöjligt för Gud!” 38 Maria sa: ”Jag vill lyda Herren Gud och tjäna honom. Låt det bli som du har sagt.” Och sedan försvann ängeln.

Maria besöker Elisabet

39-40 Några dagar senare skyndade sig Maria iväg till Elisabet. Hon gick upp till den stad bland Judeens berg där Sakarias bodde, och gick in i hans hus och hälsade. 41 När Elisabet hörde Marias hälsning sparkade barnet till i henne, och hon blev fylld av Guds heliga Ande 42 och ropade högt till Maria: ”Gud har gett dig mer gott än någon annan kvinna, och allt gott har han gett till ditt barn. 43 Vilken ära för mig att mamman till min Herre kommer på besök. 44 I samma stund som du hälsade på mig och jag hörde din röst, sparkade barnet till av glädje i min mage. 45 Du kan vara lycklig som litade på Herren Gud, för han ska infria sitt löfte till dig.” 46 Maria svarade:”Jag vill hylla Herren av hela mitt hjärta! 47 Jag jublar över Gud, han som räddar mig! 48 Han har vänt sin uppmärksamhet mot mig, och låter en enkel kvinna få tjäna honom. Från den här stunden ska människor i alla tider berätta om min lycka. 49 Han, den helige och mäktige, har gjort fantastiska saker med mig. 50 Han visar ständigt medlidande med alla dem som tillber honom. 51 Hans makt är stor, han är full av kraft! De stolta och självsäkra slår han ner. 52 Härskare störtar han från deras troner, men de ödmjuka upphöjer han. 53 Han mättar de hungriga med sina gåvor, men de rika driver han bort med tomma händer. 54 Han hjälper sitt folk Israel! Han glömmer inte det löfte han gav till våra förfäder, 55 för han lovade vår stamfar Abraham och hans ättlingar att alltid vara god mot dem.” 56 Maria stannade hos Elisabet i ungefär tre månader och återvände sedan hem.

Johannes döparens födelse

57 Elisabets väntan var nu slut, och det var dags för henne att föda. Och hon fick en pojke. 58 Nyheten om hur god Herren Gud hade varit mot henne spred sig snabbt bland grannar och släktingar, och alla var glada för hennes skull. 59 När pojken var åtta dagar gammal samlades alla släktingar och vänner för att vara med då man omskar pojken. Alla trodde då att han skulle få heta Sakarias efter sin pappa. 60 Men Elisabet sa: ”Nej, han ska heta Johannes.” 61 ”Varför det?” frågade de. ”Det finns ju ingen annan i din släkt som heter så.” 62 Sedan vände de sig till pojkens pappa och försökte att med hjälp av tecken fråga honom vad han ansåg. 63 Han bad då om något att skriva på och till allas förvåning skrev han: ”Han ska heta Johannes.” 64 Och i samma stund kunde Sakarias tala igen, och han började hylla Gud. 65 Alla som bodde däromkring blev helt förskräckta, och nyheten om vad som hade hänt spreds i hela Judeens bergsbygd. 66 De som hörde om händelsen mindes det sedan och frågade sig: ”Vad ska det bli av detta barn när han växer upp? Herren Gud är ju med honom på ett särskilt sätt.” 67 Och hans pappa Sakarias blev fylld av Guds heliga Ande och framförde ett budskap från Gud och sa: 68 ”Hylla Herren, Israels Gud, för han kommer till sitt folk och befriar det. 69 Han sänder oss en mäktig räddare från sin tjänare kung Davids släkt, 70 precis som han för länge sedan lovade genom sina egna profeter, 71 en som kan rädda oss från våra fiender, ja, från alla som hatar oss. 72-73 Gud har varit god mot våra förfäder, och han håller sitt heliga löfte till Abraham: 74 att vi ska bli befriade från våra fiender och få tjäna Gud utan rädsla, 75 och att vi ska få tillhöra Gud och vara skuldfria inför honom för evigt. 76 Och du, min lilla son, ska kallas en Guds profet, för du ska framföra Guds budskap om Herren innan han kommer och bana väg för honom. 77 Du ska visa hans folk att räddningen är här och att de kan få förlåtelse för sina synder. 78-79 För på grund av Guds kärlek och omsorg om oss, ska ett ljus komma ner till oss från höjden och lysa över alla som lever i mörker och dödsfruktan. Och detta ljus ska leda oss på fridens väg.” 80 Johannes växte sedan upp och blev andligt stark. Och han höll till ute i ödemarken till den dag då han skulle börja tala till Israels folk.