Judges 6 | King James Version

King James Version

1 And the children of Israel did evil in the sight of the LORD: and the LORD delivered them into the hand of Midian seven years. 2 And the hand of Midian prevailed against Israel: and because of the Midianites the children of Israel made them the dens which are in the mountains, and caves, and strong holds. 3 And so it was, when Israel had sown, that the Midianites came up, and the Amalekites, and the children of the east, even they came up against them; 4 And they encamped against them, and destroyed the increase of the earth, till thou come unto Gaza, and left no sustenance for Israel, neither sheep, nor ox, nor ass. 5 For they came up with their cattle and their tents, and they came as grasshoppers for multitude; for both they and their camels were without number: and they entered into the land to destroy it. 6 And Israel was greatly impoverished because of the Midianites; and the children of Israel cried unto the LORD. 7 And it came to pass, when the children of Israel cried unto the LORD because of the Midianites, 8 That the LORD sent a prophet unto the children of Israel, which said unto them, Thus saith the LORD God of Israel, I brought you up from Egypt, and brought you forth out of the house of bondage; 9 And I delivered you out of the hand of the Egyptians, and out of the hand of all that oppressed you, and drave them out from before you, and gave you their land; 10 And I said unto you, I am the LORD your God; fear not the gods of the Amorites, in whose land ye dwell: but ye have not obeyed my voice. 11 And there came an angel of the LORD, and sat under an oak which was in Ophrah, that pertained unto Joash the Abiezrite: and his son Gideon threshed wheat by the winepress, to hide it from the Midianites. 12 And the angel of the LORD appeared unto him, and said unto him, The LORD is with thee, thou mighty man of valour. 13 And Gideon said unto him, Oh my Lord, if the LORD be with us, why then is all this befallen us? and where be all his miracles which our fathers told us of, saying, Did not the LORD bring us up from Egypt? but now the LORD hath forsaken us, and delivered us into the hands of the Midianites. 14 And the LORD looked upon him, and said, Go in this thy might, and thou shalt save Israel from the hand of the Midianites: have not I sent thee? 15 And he said unto him, Oh my Lord, wherewith shall I save Israel? behold, my family is poor in Manasseh, and I am the least in my father' house. 16 And the LORD said unto him, Surely I will be with thee, and thou shalt smite the Midianites as one man. 17 And he said unto him, If now I have found grace in thy sight, then shew me a sign that thou talkest with me. 18 Depart not hence, I pray thee, until I come unto thee, and bring forth my present, and set it before thee. And he said, I will tarry until thou come again. 19 And Gideon went in, and made ready a kid, and unleavened cakes of an ephah of flour: the flesh he put in a basket, and he put the broth in a pot, and brought it out unto him under the oak, and presented it . 20 And the angel of God said unto him, Take the flesh and the unleavened cakes, and lay them upon this rock, and pour out the broth. And he did so. 21 Then the angel of the LORD put forth the end of the staff that was in his hand, and touched the flesh and the unleavened cakes; and there rose up fire out of the rock, and consumed the flesh and the unleavened cakes. Then the angel of the LORD departed out of his sight. 22 And when Gideon perceived that he was an angel of the LORD, Gideon said, Alas, O Lord GOD! for because I have seen an angel of the LORD face to face. 23 And the LORD said unto him, Peace be unto thee; fear not: thou shalt not die. 24 Then Gideon built an altar there unto the LORD, and called it Jehovahshalom: unto this day it is yet in Ophrah of the Abiezrites. 25 And it came to pass the same night, that the LORD said unto him, Take thy father' young bullock, even the second bullock of seven years old, and throw down the altar of Baal that thy father hath, and cut down the grove that is by it: 26 And build an altar unto the LORD thy God upon the top of this rock, in the ordered place, and take the second bullock, and offer a burnt sacrifice with the wood of the grove which thou shalt cut down. 27 Then Gideon took ten men of his servants, and did as the LORD had said unto him: and so it was, because he feared his father' household, and the men of the city, that he could not do it by day, that he did it by night. 28 And when the men of the city arose early in the morning, behold, the altar of Baal was cast down, and the grove was cut down that was by it, and the second bullock was offered upon the altar that was built. 29 And they said one to another, Who hath done this thing? And when they enquired and asked, they said, Gideon the son of Joash hath done this thing. 30 Then the men of the city said unto Joash, Bring out thy son, that he may die: because he hath cast down the altar of Baal, and because he hath cut down the grove that was by it. 31 And Joash said unto all that stood against him, Will ye plead for Baal? will ye save him? he that will plead for him, let him be put to death whilst it is yet morning: if he be a god, let him plead for himself, because one hath cast down his altar. 32 Therefore on that day he called him Jerubbaal, saying, Let Baal plead against him, because he hath thrown down his altar. 33 Then all the Midianites and the Amalekites and the children of the east were gathered together, and went over, and pitched in the valley of Jezreel. 34 But the Spirit of the LORD came upon Gideon, and he blew a trumpet; and Abiezer was gathered after him. 35 And he sent messengers throughout all Manasseh; who also was gathered after him: and he sent messengers unto Asher, and unto Zebulun, and unto Naphtali; and they came up to meet them. 36 And Gideon said unto God, If thou wilt save Israel by mine hand, as thou hast said, 37 Behold, I will put a fleece of wool in the floor; and if the dew be on the fleece only, and it be dry upon all the earth beside , then shall I know that thou wilt save Israel by mine hand, as thou hast said. 38 And it was so: for he rose up early on the morrow, and thrust the fleece together, and wringed the dew out of the fleece, a bowl full of water. 39 And Gideon said unto God, Let not thine anger be hot against me, and I will speak but this once: let me prove, I pray thee, but this once with the fleece; let it now be dry only upon the fleece, and upon all the ground let there be dew. 40 And God did so that night: for it was dry upon the fleece only, and there was dew on all the ground.

Nya Levande Bibeln

from Biblica

I Midjans våld

1 Israels folk började på nytt att tillbe andra gudar, och än en gång lät Herren deras fiender förtrycka dem. Den här gången kom de under Midjans välde i sju år. 2 Midjaniterna var så grymma att israeliterna tog sin tillflykt till grottor och hålor i bergen. 3-4 Varje gång de hade sått kom plundrare från Midjan, Amalek och den syriska öknen. De slog läger på fälten och förstörde skörden. Ända ner till Gasa blev landet skövlat. De lämnade inte någonting kvar att äta och förde bort får, oxar och åsnor. 5 Dessa ligor från fiendefolken kom som gräshoppor i svärmar med sina kameler, alltför många för att kunna räknas, och de stannade ända tills de hade förstört allt som fanns i landet. 6-7 Midjaniternas plundringar gjorde Israel fattigt, och slutligen vände sig Israel i sin nöd till Herren och bad om hjälp. 8 Men så här löd svaret som Herren gav folket genom en profet: "Jag, Herren, Israels Gud, förde er ut från Egyptens slaveri 9 och räddade er från egyptierna och från alla som behandlade er illa. Jag fördrev era fiender och gav er det här landet. 10 Jag talade om för er att jag är Herren, er Gud, och att ni inte fick tillbe de gudar som dyrkas av amoreerna, i vars land ni bor, men ni lyssnade inte till mig."

Herren kallar Gideon

11 Men en dag kom Herrens ängel och satte sig under eken vid Ofra, på den mark som tillhörde abiesriten Joas. Där höll Joas son Gideon på att tröska vete i vinpressen, en grop i marken som gav honom skydd för midjaniterna. 12 Herrens ängel visade sig då för honom och sa: "Du tappre soldat, Herren är med dig!" 13 "Om Herren verkligen är med oss, varför har då allt det här hänt?" svarade Gideon. "Och hur är det då med alla under som våra förfäder har talat med oss om, som till exempel när Gud förde ut dem ur Egypten? Nej, nu har Herren alldeles lämnat oss, och han låter midjaniterna göra slut på oss." 14 Då vände sig Herren till honom och sa: "Jag ska göra dig stark! Gå och rädda Israel undan midjaniternas våld! Det är jag som sänder dig!" 15 "Men hur ska jag kunna rädda Israel?" svarade Gideon. "Min familj är den fattigaste i hela Manasses stam, och jag själv är den i familjen man sist skulle tänka på för ett sådant uppdrag!" 16 "Men jag, Herren, ska vara med dig!" svarade Herren. "Du kommer att besegra midjaniterna snabbt och lätt!" 17 "Om det verkligen är sant att du tänker hjälpa mig på det sättet", svarade Gideon, "så bli inte arg på mig om jag ber dig göra ett under för att bevisa det! Bevisa att det verkligen är Herren som talar med mig! 18 Men stanna kvar här, så ska jag gå och hämta en gåva åt dig.""Jag ska stanna här tills du kommer tillbaka," svarade ängeln. 19 Gideon skyndade sig då hem och stekte en killing och bakade ojäst bröd av en hel säck mjöl. Sedan lade han köttet i en korg och hällde spadet i ett kärl och bar fram det till Herrens ängel, som satt kvar vid eken. 20 "Lägg brödet och köttet där på berghällen och häll över spadet!" sa ängeln till honom. När Gideon gjort som han blivit tillsagd 21 rörde ängeln vid köttet och brödet med spetsen av sin stav, och plötsligt slog det upp eld ur berget och köttet och brödet brann upp. Samtidigt försvann ängeln! 22 När Gideon förstod att det verkligen varit Herrens ängel som talat med honom, utropade han: "Vad ska jag ta mig till, Herre, för jag har ju sett Herrens ängel ansikte mot ansikte!" 23 "Du behöver inte vara rädd!" sa Herren till honom. "Du ska inte dö!"

Gideon river ner Baals altare

24 Och Gideon byggde upp ett altare där och kallade det "Herren är frid". Altaret finns fortfarande kvar i staden Ofra. 25 På natten sa Herren till Gideon att ta den andre i ordningen av faderns tjurar, den som var sju år gammal, föra fram den till familjens Baalsaltare, riva ner altaret och hugga sönder Aseran, avguden som var av trä och som stod bredvid. 26 "Byt ut det mot ett altare åt Herren, din Gud. Du ska bygga det uppe på kullen. Offra sedan tjuren som ett brännoffer till Herren, och använd virket från avguden som ved på altaret." 27 Gideon tog med sig tio av sina tjänare och gjorde som Herren hade sagt. Men han gjorde det på natten, för han var rädd att bli upptäckt av de övriga familjemedlemmarna och folket i staden. Han visste nämligen vad som skulle hända om de kom på honom. 28 Tidigt följande morgon var det några som fick se att Baalsaltaret var nerrivet, att avguden var borta och att ett nytt altare hade byggts upp på vilket det fanns rester av ett offer. 29 "Vem har gjort det här?" frågade man varandra. Till slut kom det fram att det var Gideon, Joas son, som var den skyldige. 30 "För hit din son", ropade de till Joas. "Han måste dö. Han har rivit ner Baalsaltaret och huggit sönder Aseran som stod intill." 31 Men Joas gav folket svar på tal: "Behöver Baal verkligen er hjälp? Vilken förolämpning mot en gud! Det är i stället ni som borde dö, därför att ni förolämpar Baal! Om Baal är en verklig gud, låt honom då sköta det här och själv straffa den som rivit ner hans altare!" 32 Från den dagen kallades Gideon för Jerubbaal, som betyder: Låt Baal hämnas!

Gideon lägger ut ull

33 Strax därefter förenade sig midjaniterna, amalekiterna och folk österifrån till strid mot Israel. De gick över floden Jordan och slog läger i Jisreels dal. 34 Då kom Herrens Ande över Gideon. Han blåste en trumpetsignal som kallade alla män till strid. Abiesriterna kom och följde honom. 35 Han sände också budbärare till Manasse, Aser, Sebulon och Naftali och uppmanade dem att gå med i striden. Alla följde hans uppmaning. 36 Då sa Gideon till Gud: "Om du tänker använda mig för att rädda Israel, som du har lovat, 37 bevisa det då genom att låta den ull jag lägger ut på tröskplatsen i kväll vara våt i morgon bitti, men låt marken förbli torr. Då vet jag att du tänker hjälpa mig!" 38 Och just så blev det! När Gideon kom till tröskplatsen nästa morgon och kramade ur ullen, fick han en hel skål full med vatten! 39 Då sa Gideon till Herren: "Bli inte arg på mig, men låt mig få göra ett försök till. Den här gången ska ullen förbli torr medan marken runt omkring är våt!" 40 Herren gjorde det som Gideon hade önskat. Den natten förblev ullen torr, medan marken runt omkring var täckt av dagg.