1And there came two angels to Sodom at even; and Lot sat in the gate of Sodom: and Lot seeing them rose up to meet them; and he bowed himself with his face toward the ground;2And he said, Behold now, my lords, turn in, I pray you, into your servant' house, and tarry all night, and wash your feet, and ye shall rise up early, and go on your ways. And they said, Nay; but we will abide in the street all night.3And he pressed upon them greatly; and they turned in unto him, and entered into his house; and he made them a feast, and did bake unleavened bread, and they did eat.4But before they lay down, the men of the city, even the men of Sodom, compassed the house round, both old and young, all the people from every quarter:5And they called unto Lot, and said unto him, Where are the men which came in to thee this night? bring them out unto us, that we may know them.6And Lot went out at the door unto them, and shut the door after him,7And said, I pray you, brethren, do not so wickedly.8Behold now, I have two daughters which have not known man; let me, I pray you, bring them out unto you, and do ye to them as is good in your eyes: only unto these men do nothing; for therefore came they under the shadow of my roof.9And they said, Stand back. And they said again , This one fellow came in to sojourn, and he will needs be a judge: now will we deal worse with thee, than with them. And they pressed sore upon the man, even Lot, and came near to break the door.10But the men put forth their hand, and pulled Lot into the house to them, and shut to the door.11And they smote the men that were at the door of the house with blindness, both small and great: so that they wearied themselves to find the door.12And the men said unto Lot, Hast thou here any besides? son in law, and thy sons, and thy daughters, and whatsoever thou hast in the city, bring them out of this place:13For we will destroy this place, because the cry of them is waxen great before the face of the LORD; and the LORD hath sent us to destroy it.14And Lot went out, and spake unto his sons in law, which married his daughters, and said, Up, get you out of this place; for the LORD will destroy this city. But he seemed as one that mocked unto his sons in law.15And when the morning arose, then the angels hastened Lot, saying, Arise, take thy wife, and thy two daughters, which are here; lest thou be consumed in the iniquity of the city.16And while he lingered, the men laid hold upon his hand, and upon the hand of his wife, and upon the hand of his two daughters; the LORD being merciful unto him: and they brought him forth, and set him without the city.17And it came to pass, when they had brought them forth abroad, that he said, Escape for thy life; look not behind thee, neither stay thou in all the plain; escape to the mountain, lest thou be consumed.18And Lot said unto them, Oh, not so, my Lord:19Behold now, thy servant hath found grace in thy sight, and thou hast magnified thy mercy, which thou hast shewed unto me in saving my life; and I cannot escape to the mountain, lest some evil take me, and I die:20Behold now, this city is near to flee unto, and it is a little one: Oh, let me escape thither, ( is it not a little one?) and my soul shall live.21And he said unto him, See, I have accepted thee concerning this thing also, that I will not overthrow this city, for the which thou hast spoken.22Haste thee, escape thither; for I cannot do any thing till thou be come thither. Therefore the name of the city was called Zoar.23The sun was risen upon the earth when Lot entered into Zoar.24Then the LORD rained upon Sodom and upon Gomorrah brimstone and fire from the LORD out of heaven;25And he overthrew those cities, and all the plain, and all the inhabitants of the cities, and that which grew upon the ground.26But his wife looked back from behind him, and she became a pillar of salt.27And Abraham gat up early in the morning to the place where he stood before the LORD:28And he looked toward Sodom and Gomorrah, and toward all the land of the plain, and beheld, and, lo, the smoke of the country went up as the smoke of a furnace.29And it came to pass, when God destroyed the cities of the plain, that God remembered Abraham, and sent Lot out of the midst of the overthrow, when he overthrew the cities in the which Lot dwelt.30And Lot went up out of Zoar, and dwelt in the mountain, and his two daughters with him; for he feared to dwell in Zoar: and he dwelt in a cave, he and his two daughters.31And the firstborn said unto the younger, Our father is old, and there is not a man in the earth to come in unto us after the manner of all the earth:32Come, let us make our father drink wine, and we will lie with him, that we may preserve seed of our father.33And they made their father drink wine that night: and the firstborn went in, and lay with her father; and he perceived not when she lay down, nor when she arose.34And it came to pass on the morrow, that the firstborn said unto the younger, Behold, I lay yesternight with my father: let us make him drink wine this night also; and go thou in, and lie with him, that we may preserve seed of our father.35And they made their father drink wine that night also: and the younger arose, and lay with him; and he perceived not when she lay down, nor when she arose.36Thus were both the daughters of Lot with child by their father.37And the firstborn bare a son, and called his name Moab: the same is the father of the Moabites unto this day.38And the younger, she also bare a son, and called his name Benammi: the same is the father of the children of Ammon unto this day.
1När de två änglarna samma kväll kom till staden Sodoms port, satt Lot där. Han såg dem och reste sig upp för att möta dem och välkomna dem.2"Mina herrar", sa han. "Kom till mitt hem och gästa oss över natten! Om ni önskar kan ni resa vidare redan tidigt i morgon.""Nej tack", svarade de. "Vi kan sova här ute på gatan."3Men Lot var så angelägen att de slutligen gick med honom hem, och han bjöd dem på mat och nybakat, osyrat bröd.4När de gjorde sig färdiga för att gå och lägga sig efter måltiden kom män, både yngre och äldre, från alla håll i staden och omringade huset.5De skrek till Lot: "För ut de där männen till oss, så att vi kan våldta dem."6Lot gick då ut för att tala med dem och stängde dörren efter sig.7Han tiggde och bad dem att inte göra något så ont.8"Hör här", sa han. "Jag har två döttrar, som är oskulder. Ni kan ta dem och göra vad ni vill med dem, men lämna dessa män i fred, för de står under mitt beskydd."9"Flytta på dig", skrek de. "Vem tror du att du är? Vi lät den här karln bosätta sig här, och nu försöker han tala om för oss vad vi ska göra! Vi kommer att behandla dig mycket värre än vad vi tänker göra med dessa båda andra." De gick fram till Lot och började bryta sönder dörren.10Men de två männen i huset sträckte sig ut efter Lot, drog in honom och låste dörren11och förblindade tillfälligt Sodoms män, så att de inte kunde hitta dörren.12"Vilka släktingar har du här i staden?" frågade männen Lot. "Försök att få ut dem härifrån allihop, mågar, söner, döttrar eller vad de än är.13Vi ska nämligen utplåna staden fullständigt. Stanken från den här platsen har nått himlen, och Gud har skickat oss hit för att förgöra den."14Då rusade Lot ut för att berätta detta för sina döttrars män: "Skynda er, skynda er ut ur staden, för Herren tänker förgöra den!" Men de unga männen bara tittade på honom, som om han hade förlorat förståndet.15Vid gryningen nästa morgon blev änglarna allt mer angelägna: "Skynda dig", sa de till Lot. "Ta din fru och dina döttrar som är här och ge dig av medan du kan, för annars kommer du att förgås när staden förstörs."16När Lot fortfarande tvekade, tog änglarna honom och hans fru och döttrar vid handen och förde dem i säkerhet utanför staden, för Herren var barmhärtig mot dem.17"Fly för era liv", sa änglarna till honom. "Och se er inte tillbaka. Fly till bergen! Stanna inte här nere på slätten, för då kommer ni att dö."18-20"Nej, mina herrar", tiggde Lot, "eftersom ni har varit så vänliga mot mig och räddat mitt liv, och eftersom ni har visat mig så stor barmhärtighet, så låt mig istället för att fly till bergen få fly till den där lilla staden därborta, för jag anar olyckor i bergen. Ser ni inte att den ligger nära och att den är liten? Låt mig få gå dit i stället. Ni ser väl hur liten den är! På så sätt kommer mitt liv att räddas."21Ängeln sa: "Jag accepterar ditt förslag. Vi ska inte förstöra den lilla staden.22Men skynda dig dit, för jag kan inte göra något förrän du är där." (Från och med den dagen har staden kallats Soar, som betyder liten stad.)23Solen var redan på väg upp, när Lot nådde fram till staden.24Då lät Herren eld och flammande svavel regna ner från himlen över Sodom och Gomorra.25Han förstörde dem helt och hållet tillsammans med de andra städerna och byarna på slätten och utplånade allt liv, människor, växter och djur.26Men Lots hustru såg sig om och blev förvandlad till en saltpelare.27Samma morgon var Abraham uppe tidigt och skyndade sig ut till platsen där han hade stått inför Herren.28Han såg ut över slätten mot Sodom och Gomorra och såg rökpelare och flammor stiga upp från städerna som från en ugn.29Men Gud hade hört Abrahams bön och fört Lot i säkerhet och räddat honom ur den förödelse som kommit över städerna.
Lots döttrar
30Efteråt lämnade Lot Soar, för han var rädd för folket där, och bosatte sig i stället i en grotta i bergen tillsammans med sina två döttrar.31En dag sa den äldre flickan till sin syster: "Det finns inte en enda man här i närheten som vår far skulle tillåta att vi gifter oss med, och snart är han själv alltför gammal för att få barn.32Kom, så ger vi honom mycket vin att dricka, och sedan ligger vi med honom, så att vår släkt inte dör ut."33Den kvällen såg de till att fadern blev drucken, och den äldre flickan gick in och låg med sin far. Men han var inte alls medveten om vad som hade hänt.34På morgonen sa hon till sin yngre syster: "Jag låg med far i går kväll. Låt oss fylla honom med vin i kväll igen, och sedan går du in och ligger med honom så att vår familj kan leva vidare."35Den kvällen fick de honom drucken igen och den yngre flickan gick in och låg med honom, och inte heller nu märkte han något.36På så sätt blev båda flickorna med barn genom fadern.37Den äldre dotterns son kallades Moab. Han blev stamfar till moabiterna.38Den yngres son hette Ben-Ammi. Han blev stamfar till ammoniterna.