1Paul, an apostle, (not of men, neither by man, but by Jesus Christ, and God the Father, who raised him from the dead;)2And all the brethren which are with me, unto the churches of Galatia:3Grace be to you and peace from God the Father, and from our Lord Jesus Christ,4Who gave himself for our sins, that he might deliver us from this present evil world, according to the will of God and our Father:5To whom be glory for ever and ever. Amen.6I marvel that ye are so soon removed from him that called you into the grace of Christ unto another gospel:7Which is not another; but there be some that trouble you, and would pervert the gospel of Christ.8But though we, or an angel from heaven, preach any other gospel unto you than that which we have preached unto you, let him be accursed.9As we said before, so say I now again, If any man preach any other gospel unto you than that ye have received, let him be accursed.10For do I now persuade men, or God? or do I seek to please men? for if I yet pleased men, I should not be the servant of Christ.11But I certify you, brethren, that the gospel which was preached of me is not after man.12For I neither received it of man, neither was I taught it, but by the revelation of Jesus Christ.13For ye have heard of my conversation in time past in the Jews' religion, how that beyond measure I persecuted the church of God, and wasted it:14And profited in the Jews' religion above many my equals in mine own nation, being more exceedingly zealous of the traditions of my fathers.15But when it pleased God, who separated me from my mother's womb, and called me by his grace,16To reveal his Son in me, that I might preach him among the heathen; immediately I conferred not with flesh and blood:17Neither went I up to Jerusalem to them which were apostles before me; but I went into Arabia, and returned again unto Damascus.18Then after three years I went up to Jerusalem to see Peter, and abode with him fifteen days.19But other of the apostles saw I none, save James the Lord's brother.20Now the things which I write unto you, behold, before God, I lie not.21Afterwards I came into the regions of Syria and Cilicia;22And was unknown by face unto the churches of Judaea which were in Christ:23But they had heard only, That he which persecuted us in times past now preacheth the faith which once he destroyed.24And they glorified God in me.
1Från Paulus, ett sändebud[1] som inte har fått sitt uppdrag av någon människa, eller genom någon människa. Nej, jag har blivit utsänd av Jesus Kristus själv och av Gud Fadern som har uppväckt honom från de döda.2Jag och alla de troende här hälsar till församlingarna i provinsen Galatien.3Jag ber att Gud, vår Far, och Herren Jesus Kristus ska visa er godhet och fylla er med frid.4Kristus dog för att ta straffet för våra synder och rädda oss från den här onda världen, precis som vår Gud och Far hade planerat.5Äran tillhör Gud i all evighet. Ja, det är sant![2]
Galaterna har övergett det sanna budskapet
6Jag är förvånad över att ni så snart vänder er bort från Gud, som i sin godhet har inbjudit er att få evigt liv genom det som Kristus gjorde. Ni har börjat tro på ett annat budskap om räddning,7trots att det inte finns något annat budskap som kan rädda er. Nej, det är bara några som vill ställa till med förvirring bland er genom att förvränga sanningen om Kristus.8Men om någon försöker få er att tro på ett annat budskap än det vi har berättat för er, så ber jag att han ska drabbas av Guds dom, även om det skulle vara jag själv eller till och med en ängel från himlen som kom med det nya budskapet.9Ja, jag upprepar det jag redan tidigare har sagt: om någon försöker få er att tro på ett annat budskap än det ni redan har tagit emot, så ska han drabbas av Guds dom.10Som ni förstår säger jag inte detta för att hålla mig väl med människor, utan för att bli godkänd av Gud. Jag struntar i vad människor tänker, för om jag fortfarande försökte hålla mig väl med människor skulle jag inte kunna tjäna Kristus.
Paulus budskap kommer från Jesus själv
11Kära syskon[3], jag försäkrar er att det glada budskapet om Jesus som jag sprider inte är någon lära som människor har tänkt ut.12Jag har inte heller fått budskapet genom någon människa, utan genom att Jesus Kristus själv avslöjade det för mig. Ingen annan har undervisat mig.13Ni vet ju hurdan jag var förut, när jag var en övertygad anhängare av den judiska religionen. Jag förföljde alla som tillhörde Guds församling och gjorde allt för att utrota dem.14Jag var en av de mest fanatiska judarna i min egen ålder och var extremt noga med att följa alla de traditioner vi ärvt av förfäderna.15Men något hände! Redan innan jag föddes hade Gud bestämt att jag skulle tjäna honom, och han gav mig sedan förmånen att få bli hans sändebud.16Han lät en dag sin Son Jesus visa sig för mig, för att jag skulle sprida budskapet om honom till icke-judiska folk. Och när detta hände sökte jag inte upp någon människa för att fråga om råd.17Jag reste inte till Jerusalem för att leta upp de män som tidigare hade blivit utsedda till Jesus sändebud[4]. Nej, jag begav mig istället direkt till Arabien, och återvände sedan till staden Damaskus.18Det dröjde hela tre år innan jag reste till Jerusalem för att besöka Petrus[5], och jag stannade då hos honom i två veckor.19Det enda sändebud jag träffade, förutom Petrus, var Jakob, Herren Jesus egen bror.20Och vad jag skriver här är sant. Gud själv kan intyga att jag inte ljuger för er.21Efter besöket i Jerusalem fortsatte jag sedan norrut till provinserna Syrien och Kilikien.22Jag träffade aldrig de andra troende i Judeen.23Det enda de hade hört var ett rykte som sa: ”han som förut förföljde oss sprider nu själv budskapet om Jesus och övertygar andra om den tro han ville utrota.”24Och de hyllade Gud för min skull.