1Then the LORD said unto Moses, Go in unto Pharaoh, and tell him, Thus saith the LORD God of the Hebrews, Let my people go, that they may serve me.2For if thou refuse to let them go, and wilt hold them still,3Behold, the hand of the LORD is upon thy cattle which is in the field, upon the horses, upon the asses, upon the camels, upon the oxen, and upon the sheep: there shall be a very grievous murrain.4And the LORD shall sever between the cattle of Israel and the cattle of Egypt: and there shall nothing die of all that is the children' of Israel.5And the LORD appointed a set time, saying, To morrow the LORD shall do this thing in the land.6And the LORD did that thing on the morrow, and all the cattle of Egypt died: but of the cattle of the children of Israel died not one.7And Pharaoh sent, and, behold, there was not one of the cattle of the Israelites dead. And the heart of Pharaoh was hardened, and he did not let the people go.8And the LORD said unto Moses and unto Aaron, Take to you handfuls of ashes of the furnace, and let Moses sprinkle it toward the heaven in the sight of Pharaoh.9And it shall become small dust in all the land of Egypt, and shall be a boil breaking forth with blains upon man, and upon beast, throughout all the land of Egypt.10And they took ashes of the furnace, and stood before Pharaoh; and Moses sprinkled it up toward heaven; and it became a boil breaking forth with blains upon man, and upon beast.11And the magicians could not stand before Moses because of the boils; for the boil was upon the magicians, and upon all the Egyptians.12And the LORD hardened the heart of Pharaoh, and he hearkened not unto them; as the LORD had spoken unto Moses.13And the LORD said unto Moses, Rise up early in the morning, and stand before Pharaoh, and say unto him, Thus saith the LORD God of the Hebrews, Let my people go, that they may serve me.14For I will at this time send all my plagues upon thine heart, and upon thy servants, and upon thy people; that thou mayest know that there is none like me in all the earth.15For now I will stretch out my hand, that I may smite thee and thy people with pestilence; and thou shalt be cut off from the earth.16And in very deed for this cause have I raised thee up, for to shew in thee my power; and that my name may be declared throughout all the earth.17As yet exaltest thou thyself against my people, that thou wilt not let them go?18Behold, to morrow about this time I will cause it to rain a very grievous hail, such as hath not been in Egypt since the foundation thereof even until now.19Send therefore now, and gather thy cattle, and all that thou hast in the field; for upon every man and beast which shall be found in the field, and shall not be brought home, the hail shall come down upon them, and they shall die.20He that feared the word of the LORD among the servants of Pharaoh made his servants and his cattle flee into the houses:21And he that regarded not the word of the LORD left his servants and his cattle in the field.22And the LORD said unto Moses, Stretch forth thine hand toward heaven, that there may be hail in all the land of Egypt, upon man, and upon beast, and upon every herb of the field, throughout the land of Egypt.23And Moses stretched forth his rod toward heaven: and the LORD sent thunder and hail, and the fire ran along upon the ground; and the LORD rained hail upon the land of Egypt.24So there was hail, and fire mingled with the hail, very grievous, such as there was none like it in all the land of Egypt since it became a nation.25And the hail smote throughout all the land of Egypt all that was in the field, both man and beast; and the hail smote every herb of the field, and brake every tree of the field.26Only in the land of Goshen, where the children of Israel were , was there no hail.27And Pharaoh sent, and called for Moses and Aaron, and said unto them, I have sinned this time: the LORD is righteous, and I and my people are wicked.28Intreat the LORD (for it is enough) that there be no more mighty thunderings and hail; and I will let you go, and ye shall stay no longer.29And Moses said unto him, As soon as I am gone out of the city, I will spread abroad my hands unto the LORD; and the thunder shall cease, neither shall there be any more hail; that thou mayest know how that the earth is the LORD'.30But as for thee and thy servants, I know that ye will not yet fear the LORD God.31And the flax and the barley was smitten: for the barley was in the ear, and the flax was bolled.32But the wheat and the rie were not smitten: for they were not grown up.33And Moses went out of the city from Pharaoh, and spread abroad his hands unto the LORD: and the thunders and hail ceased, and the rain was not poured upon the earth.34And when Pharaoh saw that the rain and the hail and the thunders were ceased, he sinned yet more, and hardened his heart, he and his servants.35And the heart of Pharaoh was hardened, neither would he let the children of Israel go; as the LORD had spoken by Moses.
1"Gå tillbaka till Farao", sa Herren till Mose, "och säg till honom: 'Herren, hebreernas Gud, befaller dig att släppa sitt folk så att det kan gå och offra till honom.2Om du inte gör det3ska Gud visa sin makt och sända pest som dödar din boskap, dina hästar, åsnor, kameler och dina fårhjordar.4Men pesten ska bara drabba egyptiernas boskap, inget av de djur som tillhör Israel ska dö.' "5Herren meddelade att pesten skulle komma redan dagen därpå,6och det gjorde den. All boskap som tillhörde egyptierna dog, men inte ett enda djur av Israels boskap blev ens sjukt.7Farao skickade då sina tjänare för att undersöka om det stämde att inte något enda djur bland Israels boskap hade dött. Inte ens när han upptäckte att det var på det sättet gav han med sig. Han vägrade att släppa folket.
Aska orsakar bölder
8Då sa Herren till Mose och Aron: "Ta aska från brännugnen. Mose ska kasta upp den mot himlen inför Faraos ögon,9och då ska det bildas damm över hela Egypten, och detta ska leda till att det uppstår bulnader på människor och djur över hela landet."10Då tog de aska från brännugnen och gick till Farao. Medan denne såg på, kastade Mose upp askan mot himlen, och alla, både människor och djur, fick bulnader.11Spåmännen kom inte heller undan, utan också de fick bulnader.12Men Herren förhärdade Faraos hjärta, så att han vägrade att höra på dem, precis som Herren hade sagt till Mose att det skulle ske.
En fruktansvärd hagelstorm
13Sedan sa Herren till Mose: "Gå upp tidigt i morgon bitti och säg till Farao: 'Herren, hebreernas Gud, säger: Släpp mitt folk, så att de kan hålla gudstjänst,14annars ska jag sända en plåga som verkligen ska bevisa för både dig och dina tjänare och allt folk i Egypten att det inte finns någon på hela jorden som är som jag.15Jag hade kunnat döda er alla,16men jag gjorde det inte, för jag ville visa dig och hela jorden min väldiga kraft.17Men du tror fortfarande att du är så mäktig att du kan trotsa min makt och vägra att släppa mitt folk.18Nåväl, i morgon vid den här tiden ska jag sända en väldig hagelstorm över hela landet, en storm vars like man aldrig sett sedan Egypten grundades.19Se nu till att du får in din boskap från fälten, för varje man och varje djur som finns ute kommer att dö av haglet.' "20De egyptier som blev skrämda av denna hotelse, hämtade sin boskap och sina tjänare från fälten,21men de som inte brydde sig om Herrens ord lämnade dem kvar ute på ängarna.22Då sa Herren till Mose: "Sträck din hand mot himlen, så ska hagel komma över hela landet, över människor, djur och växtlighet."23När Mose lyfte handen sände Herren hagel och ett fruktansvärt åskväder.24Det går inte ens att beskriva vad som hände. Aldrig tidigare i Egyptens historia hade det förekommit en sådan storm.25Hela Egypten lades i ruiner. Allt som fanns ute på fälten, både människor och djur, dödades. Träd slogs sönder och skörden förstördes.26Den enda plats i landet där det inte haglade den dagen var Gosen, där Israels folk bodde.27Farao skickade då bud efter Mose och Aron: "Nu äntligen inser jag att det är mitt fel", bekände han. "Det är Herren som har rätt, och jag och mitt folk har handlat orätt hela tiden.28Bed till Gud att han låter detta hagel upphöra, så ska jag låta er gå på en gång."29"Ja", sa Mose. "Så snart jag har lämnat staden ska jag räcka ut mina händer mot Herren, och då ska åskvädret och haglet sluta. Detta ska bevisa för dig att det är Herren som har makt över hela jorden,30men ändå kommer varken du eller dina tjänare att lyda Herren."31Allt lin och allt korn slogs ner och blev förstört, för kornet hade gått i ax, och linet stod i blom,32men vetet blev inte förstört, eftersom det ännu inte hade kommit upp ur jorden.33Mose lämnade Farao, gick ut ur staden och lyfte sina händer mot himlen. Åska, hagel och regn upphörde omedelbart.34När Farao såg det syndade både han och hans tjänare på nytt genom att envist vägra göra vad de hade lovat.35Faraos hjärta var fortfarande hårt, och han släppte inte folket, precis som Herren tidigare hade sagt till Mose.